Kategori

Jag

Jag

Därför tar jag en paus!

21 mars, 2019

Jag behöver ta en liten paus. Det har inte hänt något allvarligt o alla i familjen mår bra. Men jag behöver för min skull ta ett litet brejk.

Har tidigare skrivit att jag inte mår så bra och jag får nu dagligen kämpa med ångest och steess, dagligen känns det som att någon stryper mig långsamt. Vissa dagar stannar ångesten längre än andra. Jag har svårt att vistas i bland stora folksamlingar då jag får en känsla av att folk stirrar på ett konstigt sätt, som att de syns på hela mig att jag mår dåligt, vet att de inte är så. Men känslorna tar ibland över, jag utsätter mig och försöker göra med små medel saker jag orkar.

i helgen är vi äntligen lediga allihop tillsammans. Inga planer, tänker ta helgen som den kommer, göra det VI vill. Jag fyller år på lördag men har avsagt mig allt, orkar inte ha något kalas, vill inte. Vill vara med min familj, de enda vi har inbokat är att spabadet ska stå på plats och bara uppfyllt, för där ska vi sitta alla och äta frukt och mysa! Alla barn jag och Rickard. Det finns inget viktigare än att vara samlad om man kan, det värdesätter jag väldigt högt. Sen vet jag att jag o Rickard behöver göra något litet tillsammans också förstås framöver för att ladda batterierna! Men just nu är det viktigast att vi är alla, och jag ser fram emot en ledig helg.

Jag vet inte hur länge jag tänker ta paus, för jag älskar att gå in att skriva här, men det får inte bli ett tvång. För mig är det vikigast att bli av med min ångest för att kunna vara den absolut bästa mamma för min barn♥

Ta hand om er och var rädda om varandra ♥

Jag

Jag blir så trött på mig själv.. ♥

2 mars, 2019

Tänkt kika in här flera gånger men jag har inte riktigt haft ork. Vardagslivet har kommit emellan helt enkelt som det kan göra ibland. Jag har inte heller mått riktigt hundra. Vissa dagar känns det bara som att man har en hand kring halsen som stryper en långsamt. Ångest som jag inte kan ta på.

Har börjat få katastroftankar , målar upp bilder i huvudet på saker som kanske eventuellt kan hända… och hur jag ska reagera i de eventuella situationerna. Låter ju helt sjukt egentligen, och jag blir så trött på mig själv att jag känner så ?‍♀️ Hoppas det försvinner snart, jag tycker det är lite läskigt att skriva så öppet till er, skulle kunna gå djupare in på det hela, men eftersom jag inte hundra exakt kan ta på alla mina känslor känns det svårt och läskigt. Försöker arbeta med mig själv, att leva i nuet och inte måla upp bilder på sånt som eventuellt ska hända… det tar så galet mycket energi från mig.

Imorgon ska jag fortsätta måla om i Leonas rum. Det har varit på paus i ett par dagar, stressar inte, men bilderna ovan är innan jag började måla beiget, o det blir SÅ bra ser jag nu, tur det 😉

Snart ska vi förbereda för andra chansen i mello, helgens höjdpunkt enigt barnen ♥ lovar att försöka uppdatera er lite bättre!

Tack för att ni kikar in här och lämnar era avtryck! Puss

Jag Vardag

Trodde inte det kunde hända mig och yvig bukett!

28 december, 2018

God kväll. Hur har ni det?
Här har all snö smält bort redan, för min del behöver den inte komma tillbaka alls, jag skulle lätt kunna ha vår nu och städa bort julen 🙂
På hemvägen igår från jobbet var jag med om något så himla otäckt, något som jag aldrig tidigare förstått hur det ens kan vara möjligt. Men jag höll på och somna framför ratten i bilen, i någon sekund slöt sig ögonen och jag vaknade till av att bilen gled över på andra vägbanan. SÅ otäckt! Våran bil har en inställning som gör att det piper om man åker utanför väglinjerna , och antagligen kvicknade jag till av det. Jag har alltid sagt till alla att jag inte förstår HUR det är möjligt, men tydligen var det.
Hur som helst, jag stannade vid första vägficka och tog massa luft och ringde till Rickard. ♥ Jag kände mig skärrad, detta var liksom inget jag någonsin trodde att man skulle vara med om, och nu tror jag att det ska hända alla, så jag var lite hysterisk när Rickard skulle åka till och från jobbet idag ;p

Jag och kidsen har bara varit hemma och tagit det lugnt idag. På förmiddagen så hade Leia en kompis här men annars har vi inte gjort så mycket. Vi har mest gått runt i myskläder. Älskar sånna lediga dagar. ♥

Jag har fixat en yvig bukett snittblommor till min vas från Ernst, vad tycker ni?

Nu ska jag krypa ner och sova ♥ fundera på utbildning och framtiden. Vilken väg man bör ta?

Kram / A

Jag Vardag

Jag gjorde’t!

19 december, 2018

God kväll, söver barn och ska sedan roa mig med o slå in julklappar. Hämtade ut lite paket som kom idag, varav ett hade klistermärken på vad det innehöll och Leia var med och hämtade ut det. ” alltså mamma det där tror jag är till mig, men jag glömmer nog bort det ” jisses jag fick lite snabbt försöka hitta på en vit lögn. Frågan är bara om hon gick på det 🙂

som jag skrev häromdagen har jag väntat på att min frisör skulle få ett återbud då hon varit fullbokad. Idag fick jag en tid och håret fick sig en omgång, precis innan blev jag lite osäker på om jag skulle klippa mig kortare. Men jag tog modet till mig, det är ju bara hår. Mitt långa kändes mest trasigt och tunt så det behövdes verkligen kortas av ?

Lite ovant, men ångrar mig inte en sekund. Känner mig supernöjd, ni får nöja er med mobilbilder ♥ håret känns så fräscht och mycket fylligare. Hiss eller diss?

Bäst att fortsätta med att slå in alla klappar nu, hoppas ni får en fin kväll!

puss o kram

Jag Vardag

Nära syskonkärlek och frisyrer genom åren!

18 december, 2018

God morgon. Har ni sovit gott? Inatt har jag sovit skapligt, drömde att jag var gravid, lite roligt sen att jag fått en kommentar om att skaffa en fyra i förra inlägget 😉 vad betyder det egentligen att man drömmer om graviditet, nån som vet? Ingen bebis iaf, vi har pratat lite om det fram och tillbaka, vi vill inte stänga några dörrar helt, men tror att den planen för nu ligger på is, så får vi se i framtiden. Igår var jag inne på min gamla instagram jag använde förr, så himla roligt, att titta på gamla bilder och filmer från när de stora barnen vad små 🙂

Lite i mig känner att jag vill ge Leona denna nära syskonkontakt som de andra två har haft, just nu är de mest osams i den åldern de är. 🙂

Men man ska orka ha fler barn också, det är ju inte bara mysigt och gulligt hihi. Men visst är man sugen ♥ undra hur stor skillnaden är mellan 3-4 barn? Rent praktiskt behöver vi ju större bil isåfall, men annars får ju ett barn till plats här hemma förstås 🙂 men som sagt vi får se vad tiden utvisar, kanske stannar vi vid tre,  o då är det så även om själva tanken på det gör mig lite ledsen ;p.

Hittade även massor bilder på mig själv och alla frisyrer jag haft genom åren, olika färger och olika längder, la ut på instagram för ett tag sen att jag är sugen på att klippa längre page, väntar bara på en tid hos frisören. Har tjatat lite och hoppas på avbokning. Jag brukar ha långt hår länge ,för att sedan få för mig att klippa mig kort, sist klippte jag lite kortare i nacken. Men denna gång vill jag ha en rak längre page:)

Så hoppas jag får en tid innan jag hinner ångra mig. 🙂

Var rädda om er! Kramar

Jag Vardag

Det kanske vore en bra klapp?

10 december, 2018

Hej på er! Det blev en liten kortare paus, jag fick en kommentar som blev en liten tankeställare. Jag har försökt tänka om och skriva ner punkter för att sedan försöka strukturera upp.♥ Era kommentarer gör så mycket, ni är så fina. Jag blir så glad för varje liten kik ni gör hos mig! t a c k! ♥

Men jag känner mig ändå ganska deppig och har gjort det ett tag. Jag känner mig missnöjd över vissa situationer som jag egentligen inte kan påverka i nuläget. Det i sig är jobbigt. Även om jag älskar mina barn över allt annat, så är det också ibland väldigt påfrestande att va mycket ensam med dom som jag är just nu. Det är väldigt sällan, eller jag minns inte sist jag var helt ensam och inte hade någon av barnen med mig. Är det inte den lilla som vill vara med och hänga på min arm så är det Leia som oftast brukar vilja följa med om jag tex ska åka handla och liknande. Alltså missförstå mig rätt när jag skriver detta. Skulle inte klara mig en dag utan mina barn, för de förgyller verkligen mitt liv. Men jag kan räkna på en hand tror jag de tillfällen ( sen jag blev mamma för 8 år sedan) som jag bara är mig själv och inte mamma. Jag har tidigare inte känt det behovet, men just nu skulle jag bara behöva andas och bara göra ingenting en stund. Men jag tror också att allt hänger ihop.

Det senaste 1.5 året har varit tuffa, en mammaledighet som INTE blev alls som jag hade tänkt. Ett husköp som ÄNNU mindre blev som vi hade tänkt. vi kämpar ständigt med känslorna från den skiten dagligen. Jag känner mig snuvad på mycket.
På mammaledigheten som jag helt ärligt blev tvungen att dessutom avbryta för att kunna försörja vår familj. Erbjudandet om jobbet på Neo kom väldigt lägligt och jag var tvungen att ta det. Just då när vi var mitt i det så tyckte jag att det funkade jättebra. Men jag önskade verkligen att vi kunde ha det ogjort nu i efterhand. Men vad skulle vi gjort? Vi är inte gjorda av pengar och jag tänker inte få det att framstå som att vi har överflöd, för varje liten krona har vi fått kämpa för , och med huset kom miljarders extra kostnader. Som vi absolut inte var beredda på att lägga just då. Vi red ur stormen att fixa själva renoveringen, ser jag tillbaka på det så undrar jag hur vi lyckades?Men på något konstigt sätt gör man det. Men vi får också sota för det i efterhand.

Att dessutom driva ett eget företag på det, behöver jag ens skriva att även det fick ta stryk? Vi är inte mer än människor, men man kämpar tills det tar stopp. För familjens skull. Vi hade inget val då? Men jag önskar så mycket att saker hade sett annorlunda ut. Men jag vet också att jag inte kan grotta in mig i det, det är ju som det är och jag kan inte göra det ogjort.
Det jag kan göra är att inte vara så hård mot mig själv som jag ofta är. Det är inte så konstigt att jag har utmattningssymptom. Jag behöver ta dom mer på allvar, vissa dagar är värre än andra, jag har väldigt lätt att köra på utan att tänka mig för. Då får jag också sota för det.
Jag kan vara så trött på morgonen att jag inte riktigt vet hur jag ska göra för att orka gå upp, när benen är som spagetti. Men sen har jag också världens finaste familj att gå upp till. Men sen kan slentrianen inte alltid vara bra heller. Man behöver ibland chocka kroppen och göra något annorlunda.
Finna något som bara JAG får energi av.
Förr kunde det vara att tex fotografera, men vet ni, det är inte heller avkopplande längre. Mycket handlar om prestation. Man måste presentera. Jag är expert på att jämföra mig med andra.En dålig egenskap. Som skapar ångest i mycket istället. I den perfekta världen som folk vill få den att framstå. När jag ser sånt så kan jag slå ner på mig och bli ledsen och irriterad att jag inte orkar ha det sådär perfekt hemma. Men alla har olika förutsättningar.
Jag ska kämpa med att förstå att jag duger som jag är.

Mammaledigheten börjar dessutom lida mot sitt slut. Känner det med sorg, för sen vi strukturerade om gällande jobb , så har det också varit en stress att få en plats till Leona på förskola. Det är fullt överallt och vi har suttit i kö länge. Det har också varit på frestande att behövt tjata på kommunen, samtidigt som de varit på från jobbet för att vilja veta hur framtiden ser ut. Ett evigt pusslande och en evig stress. Även där har lugnet saknas. Jag kan blir så frustrerad och man ska inte behöva känna så. ♥Det kanske är min sista mammaledighet och ska jag då bli snuvad på den på det här viset. Jag vet jag måste acceptera.Det kommer bli bra för Leona att börja, det är dags. Men jag märker att jag kan gå och älta det som varit och slitas itu när jag inte riktigt räcker till där jag behöver va.  Även om jag älskar att vara med mina barn så kan jag ibland känna att det är påfrestande, framförallt när Rickard väl är ledig så är jag dålig på att göra något bara för mig själv. Det behöver ju inte vara något stort. Men bara så man får endast lite själv. Eller tillsammans med honom. ♥ När vi vuxna får vara med varandra, rå om varandra, prata om framtiden och kanske samla lite energi. Jag har velat så länge men har så svårt att få tummen ur. Jag är dessutom expert på att inte vilja belasta folk i min närhet genom att be om barnvakt både nu och då. Ber vi om barnvakt då är det för att vi inte fixar det rent arbetsmässigt, att det har krockat och att Rickard och jag tillexempel jobbar samtidigt. Men man kanske skulle bryta mönstret och faktiskt skaffa barnvakt åt barnen och bara inte göra någonting?

Mycket tankar och känslor som är svårt att få ur ordentligt, när jag läser så får jag dåligt samvete för att jag skulle vilja åka iväg ett dygn med Rickard ?  Men jag är ju ingen sämre mamma för det? Jag hoppas på att bli en bättre när jag laddat på depåerna med massa energi , kanske vore en bra julklapp till oss själva? ❤️

Fotade en julig bild på de stora tjejerna till ett jobb häromdagen, passade på den dagen som vi hade lite snö. Tänk att de kunde hålla sams i den lilla sekunden 🙂

 

Jag Vardag

Självinsikt och en paus?

28 november, 2018

Hej på er. Ensam vaken medans resten av familjen sover. Funderat så mycket fram och tillbaka ett tag, velat , funderat. Om jag faktiskt skulle ta en liten paus från bloggen? Samtidigt så betyder den så mycket för mig att jag skulle sakna den om jag inte skrev, det kanske låter konstigt. Men det blir liksom som en del av en. Älskar att kunna gå tillbaka i den se bilder och läsa om hur vårt liv va vid det tillfället. Tycker om relationen med er läser som man har , kommentarer och peppning som man får och alla fina tips.

Men ni vet att jag inte har mått så bra sedan en tid tillbaka, det tar tid att läka och börja känna sitt nya jag, de är svårt att bromsa sig själv och inte gå tillbaka till att köra på. Jag måste läsa mig att säga nej, sätta mig själv i fokus och inse att det är viktigt, fungerar inte jag så fungerar inte heller resten av familjen. Osv osv. Men hur prioriterar man sig själv på ett bra sätt och vad är bra för just mig? ♥

Från att jag fick mina utmattningssymptom så har jag verkligen lärt att rannsaka mig själv och lyssna på min kropp. Att förstå att man inte orkar lika mycket som tidigare. Jag har  insett att jag tex lider av pms, o detta har blivit värre sen Leona föddes och framförallt nu på senaste tiden tyvker jag. Antar att allt spelar roll, ålder , antal barn osv. Jag är inte så insatt men ska försöka bli det för att lära mig ännu en sak om mig själv. Man känner sig verkligen sjukt deppig, humöret svänger och mitt tålamod är nere i botten. Av någon anledning så känns det  dessutom som att barnen är lite extra jobbiga just då när man inte alls har något tålamod. Eller så är det just det, att man inte har samma tålamod, det kanske är precis som alla andra dagar. Karlarna bör minsann veta att det tametusan inte är lätt o va kvinna. Nåväl.

Jag ska suga på karamellen om jag ska ta en paus eller inte. Alla har ju sina up and downs men vill inte bloggen endast ska kännas ledsam. Vill ju också kunna sprida glädje och inspiration. ♥ vad tycker ni?❤️

Denna vecka har en så länge varit bra för Leia, hon har inte haft det jobbigt som förra veckan, vilket känns skönt, jag hoppas det tuffa försvann lika fort som det kom och att skolans åtgärder hjälpt. Men jag håller öron och ögon öppna och kommer se till att göra en uppföljning kring dessa kränkningsanmälningar och hur man sedan går vidare. Men för nu känner jag mig nöjd att Leia har det bra, det är det absolut viktigaste.♥

Imorgon fm ska jag och Leona till BVC, och ta sprutor, fy det brukar vara Rickard som åker med barnen och gör det för att jag tycker det är så jobbigt, men imorgon när han inte kan får jag helt enkelt va strong och göra det. Hoppas det går lika bra som vanligt.

Önskar oss lycka till imorgon.

Sov gott! Kramar / A