Kategori

Jag

Jag Vardag

En liten uppdatering!

4 april, 2019

Fick lite feeling och smet in här och skriver några rader, när en paus blir definitiv så inser man hur mycket man saknar att gå in här och skriva av sig, saknar all fin kontakt med er som kikar in här dagligen. ♥

så hur har vi det? Vi har kört ett varv sjukdomar på barnen igen, så det har blivit lite vabb, jag och Rickard var delat upp det så gott vi kunnat men visst blir det lite pyssligt. Men så tänker jag att det är livet, man kan inte gå runt och vara beroende av att andra ska hjälpa oss, det är verkligen inte vi. Man vill ju klara sig själv som vuxen liksom 😀 och det går faktiskt bra, nu är det i sluttampen, barnen mår som vanligt igen, lite understimulerade och de stora kan verkligen konsten att bråka, och retas. Hur orkar dom? Klart syskon ska kivas men herregud ibland förvånar dom mig över att de är så förbaskat starka och envisna retstickor båda två, sen har vi lilla mini Leonis, hennes idol är ju Lowa, alltså dom två ♥ hon härmar allt lowa gör, på gott o på ont alltså, som hon lär sig, idag sa jag något till Lowa som jag ville att hon skulle göra, hon vände sig om och svarade aldrig, ( trevligt barn) två sekunder tog det så kom den där lilla mini efter o kikar fram och säger aldrig och sen vänder och springer iväg 💕 kan ju inte låta bli att bli fulliskratt.

O hur mår jag ? Jag ska säga er att allt handlar verkligen om dagsformen, och det kan ändra sig snabbt, men att det är stressrelaterat har jag insett, jag kan inte ha för många bollar i luften, det blir grötigt och rörigt. En sak i taget. Hur sjukt det än låter så har jag fått börja ge mig själv beröm och inse att man får vara nöjd med vad man åstadkommit. Livet kommer emellan ibland och man hinner inte alltid allt som finns på agendan. O det är ju faktiskt inte hela världen? Men det är också detta som är mitt största problem, att inte ta vatten över huvudet och att inte ha en inre stress. Ett tag hade jag sån hård ångest att jag fick ta stora djupa andetag men det släppte liksom inte, känslan av att någon ströp mig lättade aldrig, ju mer jag hade den ju mer panik fick jag att den aldrig försvann. Det blev en ond cirkel, som jag sakta försöker ta mig ur, lyssnar på min kropp när den säger ifrån. Migränen kommer och jag vet vad klockan är slagen, bara gå o lägga sig, finns liksom inget annat. Men jag försöker se positivt, gör saker som gör mig glad, omringas av människor jag tycker om som ger energi och pepp, ni vet ju vilka ni är mina älskade vänner💕 fick en rejäl tankeställare i förrgår, precis vad jag behövde höra och tänkte genast om i bättre banor, tack Madde för att du lyfte mig!♥
Måste även visa hälsokosttabletterna som jag köpt som Jag fått tips om, har aldrig tidigare ätit dessa tidigare och tänker det kan vara värt att testa , har hört så gott om dom.

Sen har vi ett annat stort beslut som vi behöver ta, som hänger över lite, vi har behövt ta det här för längesen men när orken tryter så måste man prioritera bort saker, vi behvöer komma fram till något bra som känns bra i hjärtat… vi är inte där än, men hoppas snart.♥

i helgen om ingen mer blir sjuk vill säga får vi besök, vi fick avboka förra helgen men nu så håller vi tummarna. Tänk också, snart kanske buggan har ett nytt hem, jag har haft så många som skrivit men just nu har vi en spekulant som kan hämta vagnen så vi Slipper skicka, spännande!♥

Hoppas ni mår fint!
Stor kram till er alla!

Jag

Därför tar jag en paus!

21 mars, 2019

Jag behöver ta en liten paus. Det har inte hänt något allvarligt o alla i familjen mår bra. Men jag behöver för min skull ta ett litet brejk.

Har tidigare skrivit att jag inte mår så bra och jag får nu dagligen kämpa med ångest och steess, dagligen känns det som att någon stryper mig långsamt. Vissa dagar stannar ångesten längre än andra. Jag har svårt att vistas i bland stora folksamlingar då jag får en känsla av att folk stirrar på ett konstigt sätt, som att de syns på hela mig att jag mår dåligt, vet att de inte är så. Men känslorna tar ibland över, jag utsätter mig och försöker göra med små medel saker jag orkar.

i helgen är vi äntligen lediga allihop tillsammans. Inga planer, tänker ta helgen som den kommer, göra det VI vill. Jag fyller år på lördag men har avsagt mig allt, orkar inte ha något kalas, vill inte. Vill vara med min familj, de enda vi har inbokat är att spabadet ska stå på plats och bara uppfyllt, för där ska vi sitta alla och äta frukt och mysa! Alla barn jag och Rickard. Det finns inget viktigare än att vara samlad om man kan, det värdesätter jag väldigt högt. Sen vet jag att jag o Rickard behöver göra något litet tillsammans också förstås framöver för att ladda batterierna! Men just nu är det viktigast att vi är alla, och jag ser fram emot en ledig helg.

Jag vet inte hur länge jag tänker ta paus, för jag älskar att gå in att skriva här, men det får inte bli ett tvång. För mig är det vikigast att bli av med min ångest för att kunna vara den absolut bästa mamma för min barn♥

Ta hand om er och var rädda om varandra ♥

Jag

Jag blir så trött på mig själv.. ♥

2 mars, 2019

Tänkt kika in här flera gånger men jag har inte riktigt haft ork. Vardagslivet har kommit emellan helt enkelt som det kan göra ibland. Jag har inte heller mått riktigt hundra. Vissa dagar känns det bara som att man har en hand kring halsen som stryper en långsamt. Ångest som jag inte kan ta på.

Har börjat få katastroftankar , målar upp bilder i huvudet på saker som kanske eventuellt kan hända… och hur jag ska reagera i de eventuella situationerna. Låter ju helt sjukt egentligen, och jag blir så trött på mig själv att jag känner så ?‍♀️ Hoppas det försvinner snart, jag tycker det är lite läskigt att skriva så öppet till er, skulle kunna gå djupare in på det hela, men eftersom jag inte hundra exakt kan ta på alla mina känslor känns det svårt och läskigt. Försöker arbeta med mig själv, att leva i nuet och inte måla upp bilder på sånt som eventuellt ska hända… det tar så galet mycket energi från mig.

Imorgon ska jag fortsätta måla om i Leonas rum. Det har varit på paus i ett par dagar, stressar inte, men bilderna ovan är innan jag började måla beiget, o det blir SÅ bra ser jag nu, tur det 😉

Snart ska vi förbereda för andra chansen i mello, helgens höjdpunkt enigt barnen ♥ lovar att försöka uppdatera er lite bättre!

Tack för att ni kikar in här och lämnar era avtryck! Puss

Jag Vardag

Trodde inte det kunde hända mig och yvig bukett!

28 december, 2018

God kväll. Hur har ni det?
Här har all snö smält bort redan, för min del behöver den inte komma tillbaka alls, jag skulle lätt kunna ha vår nu och städa bort julen 🙂
På hemvägen igår från jobbet var jag med om något så himla otäckt, något som jag aldrig tidigare förstått hur det ens kan vara möjligt. Men jag höll på och somna framför ratten i bilen, i någon sekund slöt sig ögonen och jag vaknade till av att bilen gled över på andra vägbanan. SÅ otäckt! Våran bil har en inställning som gör att det piper om man åker utanför väglinjerna , och antagligen kvicknade jag till av det. Jag har alltid sagt till alla att jag inte förstår HUR det är möjligt, men tydligen var det.
Hur som helst, jag stannade vid första vägficka och tog massa luft och ringde till Rickard. ♥ Jag kände mig skärrad, detta var liksom inget jag någonsin trodde att man skulle vara med om, och nu tror jag att det ska hända alla, så jag var lite hysterisk när Rickard skulle åka till och från jobbet idag ;p

Jag och kidsen har bara varit hemma och tagit det lugnt idag. På förmiddagen så hade Leia en kompis här men annars har vi inte gjort så mycket. Vi har mest gått runt i myskläder. Älskar sånna lediga dagar. ♥

Jag har fixat en yvig bukett snittblommor till min vas från Ernst, vad tycker ni?

Nu ska jag krypa ner och sova ♥ fundera på utbildning och framtiden. Vilken väg man bör ta?

Kram / A

Jag Vardag

Jag gjorde’t!

19 december, 2018

God kväll, söver barn och ska sedan roa mig med o slå in julklappar. Hämtade ut lite paket som kom idag, varav ett hade klistermärken på vad det innehöll och Leia var med och hämtade ut det. ” alltså mamma det där tror jag är till mig, men jag glömmer nog bort det ” jisses jag fick lite snabbt försöka hitta på en vit lögn. Frågan är bara om hon gick på det 🙂

som jag skrev häromdagen har jag väntat på att min frisör skulle få ett återbud då hon varit fullbokad. Idag fick jag en tid och håret fick sig en omgång, precis innan blev jag lite osäker på om jag skulle klippa mig kortare. Men jag tog modet till mig, det är ju bara hår. Mitt långa kändes mest trasigt och tunt så det behövdes verkligen kortas av ?

Lite ovant, men ångrar mig inte en sekund. Känner mig supernöjd, ni får nöja er med mobilbilder ♥ håret känns så fräscht och mycket fylligare. Hiss eller diss?

Bäst att fortsätta med att slå in alla klappar nu, hoppas ni får en fin kväll!

puss o kram

Jag Vardag

Nära syskonkärlek och frisyrer genom åren!

18 december, 2018

God morgon. Har ni sovit gott? Inatt har jag sovit skapligt, drömde att jag var gravid, lite roligt sen att jag fått en kommentar om att skaffa en fyra i förra inlägget 😉 vad betyder det egentligen att man drömmer om graviditet, nån som vet? Ingen bebis iaf, vi har pratat lite om det fram och tillbaka, vi vill inte stänga några dörrar helt, men tror att den planen för nu ligger på is, så får vi se i framtiden. Igår var jag inne på min gamla instagram jag använde förr, så himla roligt, att titta på gamla bilder och filmer från när de stora barnen vad små 🙂

Lite i mig känner att jag vill ge Leona denna nära syskonkontakt som de andra två har haft, just nu är de mest osams i den åldern de är. 🙂

Men man ska orka ha fler barn också, det är ju inte bara mysigt och gulligt hihi. Men visst är man sugen ♥ undra hur stor skillnaden är mellan 3-4 barn? Rent praktiskt behöver vi ju större bil isåfall, men annars får ju ett barn till plats här hemma förstås 🙂 men som sagt vi får se vad tiden utvisar, kanske stannar vi vid tre,  o då är det så även om själva tanken på det gör mig lite ledsen ;p.

Hittade även massor bilder på mig själv och alla frisyrer jag haft genom åren, olika färger och olika längder, la ut på instagram för ett tag sen att jag är sugen på att klippa längre page, väntar bara på en tid hos frisören. Har tjatat lite och hoppas på avbokning. Jag brukar ha långt hår länge ,för att sedan få för mig att klippa mig kort, sist klippte jag lite kortare i nacken. Men denna gång vill jag ha en rak längre page:)

Så hoppas jag får en tid innan jag hinner ångra mig. 🙂

Var rädda om er! Kramar

Jag Vardag

Det kanske vore en bra klapp?

10 december, 2018

Hej på er! Det blev en liten kortare paus, jag fick en kommentar som blev en liten tankeställare. Jag har försökt tänka om och skriva ner punkter för att sedan försöka strukturera upp.♥ Era kommentarer gör så mycket, ni är så fina. Jag blir så glad för varje liten kik ni gör hos mig! t a c k! ♥

Men jag känner mig ändå ganska deppig och har gjort det ett tag. Jag känner mig missnöjd över vissa situationer som jag egentligen inte kan påverka i nuläget. Det i sig är jobbigt. Även om jag älskar mina barn över allt annat, så är det också ibland väldigt påfrestande att va mycket ensam med dom som jag är just nu. Det är väldigt sällan, eller jag minns inte sist jag var helt ensam och inte hade någon av barnen med mig. Är det inte den lilla som vill vara med och hänga på min arm så är det Leia som oftast brukar vilja följa med om jag tex ska åka handla och liknande. Alltså missförstå mig rätt när jag skriver detta. Skulle inte klara mig en dag utan mina barn, för de förgyller verkligen mitt liv. Men jag kan räkna på en hand tror jag de tillfällen ( sen jag blev mamma för 8 år sedan) som jag bara är mig själv och inte mamma. Jag har tidigare inte känt det behovet, men just nu skulle jag bara behöva andas och bara göra ingenting en stund. Men jag tror också att allt hänger ihop.

Det senaste 1.5 året har varit tuffa, en mammaledighet som INTE blev alls som jag hade tänkt. Ett husköp som ÄNNU mindre blev som vi hade tänkt. vi kämpar ständigt med känslorna från den skiten dagligen. Jag känner mig snuvad på mycket.
På mammaledigheten som jag helt ärligt blev tvungen att dessutom avbryta för att kunna försörja vår familj. Erbjudandet om jobbet på Neo kom väldigt lägligt och jag var tvungen att ta det. Just då när vi var mitt i det så tyckte jag att det funkade jättebra. Men jag önskade verkligen att vi kunde ha det ogjort nu i efterhand. Men vad skulle vi gjort? Vi är inte gjorda av pengar och jag tänker inte få det att framstå som att vi har överflöd, för varje liten krona har vi fått kämpa för , och med huset kom miljarders extra kostnader. Som vi absolut inte var beredda på att lägga just då. Vi red ur stormen att fixa själva renoveringen, ser jag tillbaka på det så undrar jag hur vi lyckades?Men på något konstigt sätt gör man det. Men vi får också sota för det i efterhand.

Att dessutom driva ett eget företag på det, behöver jag ens skriva att även det fick ta stryk? Vi är inte mer än människor, men man kämpar tills det tar stopp. För familjens skull. Vi hade inget val då? Men jag önskar så mycket att saker hade sett annorlunda ut. Men jag vet också att jag inte kan grotta in mig i det, det är ju som det är och jag kan inte göra det ogjort.
Det jag kan göra är att inte vara så hård mot mig själv som jag ofta är. Det är inte så konstigt att jag har utmattningssymptom. Jag behöver ta dom mer på allvar, vissa dagar är värre än andra, jag har väldigt lätt att köra på utan att tänka mig för. Då får jag också sota för det.
Jag kan vara så trött på morgonen att jag inte riktigt vet hur jag ska göra för att orka gå upp, när benen är som spagetti. Men sen har jag också världens finaste familj att gå upp till. Men sen kan slentrianen inte alltid vara bra heller. Man behöver ibland chocka kroppen och göra något annorlunda.
Finna något som bara JAG får energi av.
Förr kunde det vara att tex fotografera, men vet ni, det är inte heller avkopplande längre. Mycket handlar om prestation. Man måste presentera. Jag är expert på att jämföra mig med andra.En dålig egenskap. Som skapar ångest i mycket istället. I den perfekta världen som folk vill få den att framstå. När jag ser sånt så kan jag slå ner på mig och bli ledsen och irriterad att jag inte orkar ha det sådär perfekt hemma. Men alla har olika förutsättningar.
Jag ska kämpa med att förstå att jag duger som jag är.

Mammaledigheten börjar dessutom lida mot sitt slut. Känner det med sorg, för sen vi strukturerade om gällande jobb , så har det också varit en stress att få en plats till Leona på förskola. Det är fullt överallt och vi har suttit i kö länge. Det har också varit på frestande att behövt tjata på kommunen, samtidigt som de varit på från jobbet för att vilja veta hur framtiden ser ut. Ett evigt pusslande och en evig stress. Även där har lugnet saknas. Jag kan blir så frustrerad och man ska inte behöva känna så. ♥Det kanske är min sista mammaledighet och ska jag då bli snuvad på den på det här viset. Jag vet jag måste acceptera.Det kommer bli bra för Leona att börja, det är dags. Men jag märker att jag kan gå och älta det som varit och slitas itu när jag inte riktigt räcker till där jag behöver va.  Även om jag älskar att vara med mina barn så kan jag ibland känna att det är påfrestande, framförallt när Rickard väl är ledig så är jag dålig på att göra något bara för mig själv. Det behöver ju inte vara något stort. Men bara så man får endast lite själv. Eller tillsammans med honom. ♥ När vi vuxna får vara med varandra, rå om varandra, prata om framtiden och kanske samla lite energi. Jag har velat så länge men har så svårt att få tummen ur. Jag är dessutom expert på att inte vilja belasta folk i min närhet genom att be om barnvakt både nu och då. Ber vi om barnvakt då är det för att vi inte fixar det rent arbetsmässigt, att det har krockat och att Rickard och jag tillexempel jobbar samtidigt. Men man kanske skulle bryta mönstret och faktiskt skaffa barnvakt åt barnen och bara inte göra någonting?

Mycket tankar och känslor som är svårt att få ur ordentligt, när jag läser så får jag dåligt samvete för att jag skulle vilja åka iväg ett dygn med Rickard ?  Men jag är ju ingen sämre mamma för det? Jag hoppas på att bli en bättre när jag laddat på depåerna med massa energi , kanske vore en bra julklapp till oss själva? ❤️

Fotade en julig bild på de stora tjejerna till ett jobb häromdagen, passade på den dagen som vi hade lite snö. Tänk att de kunde hålla sams i den lilla sekunden 🙂