Kategori

Jag

Jag Vardag

Kan dom verkligen vara så sams?

17 juli, 2018

Man ska ju inte klaga på värmen hörrni, och jag ska inte göra det heller, bara lite. jättesnabbt. Älskar värmen och alla härliga dagar, men inomhus är det förfärligt, det går inte vara här hemma utan att få panik, igår hade vi 31 grader i vardagsrummet. Vi behöver inskaffa en värmepump. som vi kan använda och kyla ner på sommaren och värma på vintern.
Men vi försöker njuta av vädret så mycket vi bara kan. Det bli många timmar på stranden. I ärlighetens namn så tycker jag faktiskt att det är ganska jobbigt att vara på stranden. Jobbigt att visa sig i bikini framförallt. Jobbigt är att man får springa efter Leona och passa henne, nu menar inte jag att det i sig är jobbigt, det jobbiga är att gå framåtböjd så tuttarna ramlar ut ur bhn. Någon som känner igen sig? Så då får man lite raskt försöka räta till bhn lite snyggt och hoppas att ingen såg! Men allt detta försvinner ganska fort när man ser lyckan i barnens ögon. Lyckan när de springer ner till vattnet och bygger kanaler och sandslott. Jag försöker njuta så mycket jag bara kan och ta det lugnt. Men det är SÅ svårt.Något annat som är otroligt roligt, är när det kommer fram en av er läsare som kikar in här, att få alla fina lovord om bloggen!  Tusen tack , det betyder så mycket! ♥


Även om dom kan driva mig till att få gråa hår, känslan av att de ständigt inte är tacksamma för det man gör. Ibland känns det som man kämpar i motvind. Men när det väl gäller, då kan dom sköta sig och hjälpa till. Men det är inte i första taget. Kan gång på gång känna mig misslyckad som mamma, men så tänker jag, det måste vara såhär hos andra familjer också. Allt kan inte alltid vara en dans på rosor och att barnen ständigt är sams och älskar varandra. Jag kan säga med handen på hjärtat att när jag var och handlade med de större barnen häromdagen och de kramar och pussar varandra så trillar jag nästan baklänges, hände det där? Är dom verkligen sams? ♥

Framåt helgen ska vi åka iväg till Gränna, barnen är lyckliga, de minns de goda polkagrisarna vi köpte sist som smakade surt.. Jag kikade på inlägget , shit vad små barnen var 🙂 Det ska bli så mysigt att få komma iväg om så bara över dagen.

Här hemma går det framåt med målningen, det är en befrielse oh snart är det bara en sida kvar som är helt gul, Jag ska uppdatera er med lite fler bilder senare ikväll. Nu ska Rickard ut på en löprunda och jag ska kika på barnen som tar sig ett dopp i poolen!

Hoppas ni har det fint! ♥

Jag Vardag

Underbar plats för en härlig picknick! ♥

4 juli, 2018

Det blir lite glesa inlägg här, vi är fortfarande jätteförkylda här hemma. Det börjar bli riktigt tröttsamt.

Längtar tillbaka när vi satt ute på kobbarna i Västervik och hade picknick. ♥
 
Visst ser det magiskt ut, så rogivande!

Smutsiga fötter och skrubbade ben, riktiga sommarben! ♥

Tänkte uppdatera er lite om läkarbesöket, har fått svar på alla mina prover, som såg bra ut. Känns skönt. Då vet jag att det är inombords det sitter och att det är mig själv jag måste jobba med. Det känns så deprimerande att skriva om det, orkar ni ens läsa? Men jag får alltid så fin feedback från er, och hur mycket jag än vill så vill jag bara må bättre. Men jag måste inse att det tar tid, läkaren sa det igår också, det är inte bara att knäppa på fingrarna.
Tror det jobbigaste är att acceptera! En rolig sak om dagen ska jag göra. Bara det, är faktiskt svårt.

Men jag tror jag ska fortsatta att måla, jag mår bra av det. Ska inhandla färg till det gamla skåpet som står i garaget!Jag har även börjat lyssna på mindfullness, men när jag gjorde det idag, så somnade jag. Så jag får backa tillbaka och lyssna igen. ♥
Nu ska jag gosa lite med de äldre barnen, Leona sover sedan en stund tillbaka och Rickard är ute i spåret och löper i värmen!

Hoppas ni har det fin i sommarvärmen!
Puss på er alla fina!

Jag Vardag

Hur ska jag göra för att bli tagen på allvar?

27 juni, 2018

Hur ska man orka vara sjuk? Man skulle behöva vara frisk för att orka vara sjuk. Ingen bra dag alls idag. Efter samtalet med kuratorn i måndags så försöker jag lägga om livet, försöka att inte falla tillbaka i gamla rutiner. Men sjukt svårt! Att titta på disken och tänka jag tar den sen. Jag mår ju bättre när jag tagit den och det inte hänger över mig. Måste finns en balans!

Jag fick tag i vårdcentralen idag, det var helt ärligt helt onödigt det samtalet. Jag fick prata med någon sjuksköterska som var bestämt i sin röst men försökte låta trevlig. Kände att jag blev irriterad. Jag fick påpeka flera gånger hur jag hade haft kontakt med kuratorn och varför.   Jag ogillar personer som vill sig visa sig bättre än andra , och när de dessutom har fel. Nåväl! Jag påtalade igen att jag ville träffa en läkare och ta prover.

” Du kan inte få någon läkartid nu förrän du behöver ett intyg den 8 e dagen. Jo jag vet, men jag skulle ändå vilja komma och ta prover för att utesluta” men det var blankt nej! Då skulle man behöva ha symtom för att få prover!

Jag orkade inte diskutera, la på luren. Och satte mig i soffan, helt utpumpad! Det tog all min energi och hur ska jag orka ta mig vidare? Känslan att inte bli tagen på allvar. Jag har massor med symtom. Kuratorn sa att man kunde ( som även fler av er nämnt) ta prov på sköldkörteln, jag googlade symtom, har inte gjort det tidigare, men väldigt många stämmer in, varför inte ta det provet och utesluta ? Så vi vet vad vi har att jobba med? Jag förstår faktiskt inte vad som ska vara så svårt? Vi har dessutom haft fler i vår släkt som haft problem med sköldkörteln , bland annat min mormor. Världens finaste ängel! Tänk, hon gick hemma i 7 veckor och var sjuk, fick inte komma till vårdcentralen då heller. Tillslut när hon väl fick komma upptäckte de cancer som spridit sig. Tänk om, tänk om hon hade fått komma tidigare… jag blir så less.

Efter att jag pratat med både vänner i min närhet och familj. Så loggade jag in på 1177 och skrev ett brev till läkaren. Där jag förklarade min situation, och skrev ganska rättfram att jag vill ta prover, att jag är besviken på sjukvården som inte tar mig på allvar, sen frågade jag frågan ”vad jag ska göra för att bli tagen på allvar ?”  Och att de gärna får kontakta mig!

Fick svar efter ca en timme från doktorn! Att jag självklart skulle komma och ta prover. -ska set behöva vara så jäkla svårt?

Det tar ju sjukt mycket energi att man ska behöva göra såhär, att det ska behöva ta flera samtal och meddelanden innan man får hjälp. Så jag ska gå och ta prover iallafall så får vi se.

Tycker det är tråkigt att inte känna någon tillit, men jag hoppas jag får träffa bra Personer framöver. Kuratorn sa till mig att jag ska ta mina symtom på största allvar! Men hur lätt är det att göra när ingen annan gör det?

Jag är så glad och tacksam, tacksam för alla er som skriver, stöttar , mailar, tacksam för mina vänner och min familj. Tänk de stackars människor som mår psykiskt dåligt och dessutom är ensamma….

Ni är verkligen värdefulla! ♥ imorgon ska jag svara på era kommentarer ni lämnat, vet jag vart lite dålig på det men jag läser varenda en! Puss

Jag Vardag

Jag ska försöka tänka om, och era bästa tips på spa!

25 juni, 2018

Precis krypt ner i sängen, vi fastande framför en film på tv. Här hemma avlöser den ena sjukdomen den andra. Nu har Leona feber och är lite hostig. Lilla snuttan. Lowa är hemma efter att ha kräkts natten från midsommarafton. Känns inte alls rätt med magsjuka mitt i sommaren, man ska ju slippa sånt då. Det verkar som resten av familjen klarat sig vilket känns bra. ♥

Imorse hade jag en telefontid med kuratorn. Det räckte med att hon läste upp vad jag sagt till sköterskan förra veckan så grät jag. Jag fick prata och förklara hur jag kände mig. Jag har alla symtom för utmattning. Det är hårt, bara tanken av att inte orka med som vanligt gör mig så ledsen. Flera gånger per dag blir det kaos i huvudet och jag vet inte hur jag ska reda ut vissa situationer. Känslan av att känna sig värdelös för att jag inte orkar. Jag ska försöka hitta mitt sätt att slappna av och tanka energi, jag vet dock fortfarande inte hur. Jag har två presentkort på massage, det ska jag boka in. Sen ska jag försöka komma hemifrån, en liten semester att tanka energi på. Rickard och jag firar 10 år tillsammans på torsdag!

Skulle vilja åka iväg själva ett dygn till ett fint spahotell. Slängde ut en förfrågan om era bästa tips på instagram, fick många tips som jag ska kika in, men vill ni tipsa ert bästa spa-hotell så får ni gärna göra det i kommentarerna. Tack på förhand!  ♥

Jag ska börja med mindfulness och börja försöka suga in nuet, och stanna upp och vila korta stunder , men inte förlänge för att då kommer grubbeltankarna. Jag har så mycket nytt att lära om mig själv. Mycket skrämmer mig. Att börja tänka om, mot vad man gjort tidigare. Och har jag en bättre dag med lite mer energi, så ska jag inte använda den ( super enkelt att bara köra på då , vilket jag gjort!) istället ska jag fylla ryggsäcken med energi tills den är fylld igen… Jag känner mig ärligt talat lite vilsen i mig själv. Men jag ska fixa detta. Små steg i taget. Jag ska komma tillbaka!

Imorgon ska jag försöka få tag i vårdcentralen igen ( sjukt att telefonkön blir fylld innan lunchtid)   och se om jag kan få en läkartid att ta prover bland annat. Det verkar tydligen svårt…

tack för att ni kikar in här!

Love/ A

Jag Vardag

Jag längtar tillbaka och så gick samtalet idag!

18 juni, 2018

Har precis krypt ner i sängen. Dagen har gått i ett trots att jag i stortsätt inte har gjort något. Så fort jag vaknade ringde jag vårdcentralen. Fick en telefontid på förmiddagen, jag ogillar verkligen att gå och vänta. Jag blir alltid nervös och orolig över hur jag ska bli bemött. Jag ska blotta min innersta för någon okänd person i andra änden. Det känns läskigt. Samtalet behövde knappt börja förrän jag grät, grät och grät. Hade ju bestämt innan för att inte bryta ihop. Var stark. Men det föll direkt. Personen i andra änden var jättegullig och förstående. Jag försökte förklara hur jag mådde, men det är svårt. Jag fick frågan om jag var sjuk på något sätt. Men det är jag ju inte. I någon sekund tänkte jag , det ringer säkert massor personer dit som är allvarligt sjuka och mår dåligt. Jämfört med dom så är ju detta inget. Så snurrar mina tankar i någon sekund tills jag inser att jag måste tänka på mig. Detta är ju jobbigt för mig, just nu. Jag och min kropp samarbetar inte alls. Denna ständiga trötthet, gråtattacker. Var helt slut efter samtalet. Bara låg i sängen och stirrade i taket. Så små grejer suger musten ur mig. Hur som så fick jag en telefontid om en vecka till kurator.

Flera av er har nämnt att jag borde ta prover bland annat för sköldkörteln , jag frågade om jag kunde få komma och ta prover men det var inget som var aktuellt just nu innan jag pratat med kuratorn. Lite konstigt kan jag tycka? Kan det inte vara bra att ta prover nu i veckan, innan jag pratar med kuratorn och sedan antagligen ändå kommer få träffa läkare? Sjukvården är lite konstig ändå. Men det kanske måste gå i en ”viss” ordning?

Idag har vi hejat på matchen också, för ett tag sen köpte Rickard egna tröjor till barnen, men det var endast Leona som var ordentligt taggad, de andra barnen hade inte tid att kika på fotboll, de lekte hellre med kompisar på gatan!

Drömmer mig tillbaka till vårt underbara Västervik! Vi hade det verkligen så mysigt där. Vi besökte Västervik stad, hur vackert?


Sedan besökte vi en otroligt mysig resturang som låg precis vid vattnet. Man kan säga att det verkligen kändes som en restaurang som satte extra guldkant på tillvaron 😉




Vi kommer definitivt gå tillbaka hit nästa gång vi besöket Västervik, förutom att den var supermysig så smakade maten väldigt bra! Så har ni vägarna förbi Västervik så tycker jag ni ska testa denna restaurang. ♥

Ni som följt mig på Instagram har sett vad jag fyndat idag, ett gammalt linneskåp som jag min tanke är att måla om och ställa in i Leonas rum. Det kommer bli så fint tillsammans med färgen som jag fått upp på väggen. det kommer bli så fint när det blir färdigt.. För mig är målandet terapi. Att bara stå med en pensel med lite musik i öronen eller bara lugnet, om så bara för fem minuter. Har ni inte sett skåpet så har jag delat det på instastory , ni hittar mitt instagramkonto HÄR för er som vill följa! ♥

Tack igen för att ni finns och för alla fina meddelande , kommentarer , privata mail osv. Ni är fantastiska. NI vet att det är i sånna här tillfällen man verkligen märker vilka som faktiskt finns där. På äkta vis. ♥Det finns alldeles för mycket falskhet här och var.

Kram Och natti!

Jag

Jag ska klara mig ur detta!

15 juni, 2018

Det tog ett tag innan jag visste om jag skulle publicera gårdagens inlägg. Det kändes på något sätt lite läskigt att öppna upp sig, hur skulle responser bli? Skulle jag ångra mig för att jag öppnade upp och faktiskt visade hur jag mår? Jag känner inte igen mig själv, och efter all respons jag fått, Så ångrar jag inte en sekund att jag skrev det. Ni är verkligen så underbara. Jag har fått privata meddelande på instagram och Facebook från er som visar att ni finns. Det är alltid i hårda tider man ser vilka som finns vid ens sida.♥

jag kämpar på med mina känslor och en kropp som inte arbetar med hjärnan. Kroppen vill något helt annat, och det är läskigt att den styr. Benen är så trötta som spagetti. Hjärnan funkar inte som den ska och jag känner mig hjärntrött.  Jag gråter hela tiden, I omgångar. Flera gånger per dag. Bryter ihop och behöver ha Rickard nära som tröst. Vad vore jag utan honom? Han ställer upp och avlastar mig, tar barnen och låter mig vila. Han är verkligen helt fantastisk! Jag är så tacksam för att han står vid min sida. Jag har förstått att jag verkligen måste ta tag i detta och att det inte kommer försvinna av sig själv. ( man har ju hoppats på det) hoppats på att alla konstiga känslor man har snart försvinner. Men även om det är jobbigt att söka hjälp så inser jag att jag måste. Jag har lovat, och ska ringa på måndag, fick inte tag i vårdcentralen idag.

Åkte in till Neo, men vände ganska snabbt och sjukskrev mig, att prata med kollegor som upplevt samma och verkligen förstod varenda känsla. Älskade kollegor som kramade och tröstade. Jag har inte kunnat vara mer tacksam! Ska bara försöka vara och göra sånt jag mår bra av och som inte tar energi. Jag ska nog utnyttja ett av mina massagepresentkort som jag fick när jag fyllde. Hoppas det kanske finns tid i veckan innan midsommar.

Jag svamlar mycket, men jag har så svårt att sätta fingret på alla känslor. Men jag tar några timmar i taget, längre än så kan jag inte tänka för då blir det kaos i huvudet ♥

Tack för att ni finns och tack för att ni hjälpte mig förstå att det faktiskt var dags att göra något. Jag ska klara mig ur detta!

L o v e / A

Jag Vardag

När kroppen säger stopp.

13 juni, 2018

Det börjar knoppa på pionerna i trädgården. Älskar pioner, skulle kunna ha de i min brudbukett. Enkla vackra ock stilrena.

Känner mig så himla trött och sliten. Jag vet inte vad som har hänt riktigt, har svårt att ta mig för saker , jag gör måsten men sen orkar jag inte mer. Kan kolla flera gånger på saker jag måste/borde göra men inser att jag inte orkar. Känner mig så fruktansvärt slut som artist. Jag har skrivit om det tidigare och ni är alltid så vänliga här inne och hjälper och stöttar. ♥ borde försöka orka med en lång promenad, vet att man mår bättre av det, men bara tanken av det känns som jag ska bestiga ett stort berg. Känner mig lite folkskygg och tycker det är lite jobbigt att dra på ett smile. Dessa känslor har hållt i sig ett par dagar nu men hoppas de försvinner snart. Vill gärna få tillbaka min lilla energi jag hade innan.

När jag ser tillbaka på året som varit , så har de varit det tuffaste någonsin. Kanske inte så konstigt att kroppen säger ifrån tillslut? Man är ju faktiskt bara människa. Men på något vis måste man ju kämpa på och ta sig vidare. Men ibland tänker jag ” vem fasen kommer tacka mig för allt jag gjort när jag kraschat och inte kommer ur sängen? ” jag är faktiskt rädd för att de ska bli så.. Hur vet man att man nått den berömda väggen eller faktiskt är påväg in i den?

Gjort lite förändringar framöver som jag hoppas ska hjälpa, men just nu känns det långt dit. Men jag ska börja med att räkna ner till sommaren och loven. Dessutom kanske man skulle våga sig på att boka ett dygn borta tillsammans med Rickard utan barn. Det har aldrig hänt, har vi varit borta över natt så har vi varit iväg på jobb. Men att åka iväg och rå om oss själva, kanske vore något?

Under eftermiddagen har vi förberett det sista inför morgondagens skolavslutning, vi har bakat en snabb och enkel tårta.
Ska krypa ner i sängen och hoppas på en natt med mycket sömn, och att jag känner mig lite piggare och att jag mår bättre imorgon!  Sorry för ett inte så munternt inlägg..

Kram och var rädda om varandra!