Kategori

Jag

Jag Vardag

Jag ska försöka tänka om, och era bästa tips på spa!

25 juni, 2018

Precis krypt ner i sängen, vi fastande framför en film på tv. Här hemma avlöser den ena sjukdomen den andra. Nu har Leona feber och är lite hostig. Lilla snuttan. Lowa är hemma efter att ha kräkts natten från midsommarafton. Känns inte alls rätt med magsjuka mitt i sommaren, man ska ju slippa sånt då. Det verkar som resten av familjen klarat sig vilket känns bra. ♥

Imorse hade jag en telefontid med kuratorn. Det räckte med att hon läste upp vad jag sagt till sköterskan förra veckan så grät jag. Jag fick prata och förklara hur jag kände mig. Jag har alla symtom för utmattning. Det är hårt, bara tanken av att inte orka med som vanligt gör mig så ledsen. Flera gånger per dag blir det kaos i huvudet och jag vet inte hur jag ska reda ut vissa situationer. Känslan av att känna sig värdelös för att jag inte orkar. Jag ska försöka hitta mitt sätt att slappna av och tanka energi, jag vet dock fortfarande inte hur. Jag har två presentkort på massage, det ska jag boka in. Sen ska jag försöka komma hemifrån, en liten semester att tanka energi på. Rickard och jag firar 10 år tillsammans på torsdag!

Skulle vilja åka iväg själva ett dygn till ett fint spahotell. Slängde ut en förfrågan om era bästa tips på instagram, fick många tips som jag ska kika in, men vill ni tipsa ert bästa spa-hotell så får ni gärna göra det i kommentarerna. Tack på förhand!  ♥

Jag ska börja med mindfulness och börja försöka suga in nuet, och stanna upp och vila korta stunder , men inte förlänge för att då kommer grubbeltankarna. Jag har så mycket nytt att lära om mig själv. Mycket skrämmer mig. Att börja tänka om, mot vad man gjort tidigare. Och har jag en bättre dag med lite mer energi, så ska jag inte använda den ( super enkelt att bara köra på då , vilket jag gjort!) istället ska jag fylla ryggsäcken med energi tills den är fylld igen… Jag känner mig ärligt talat lite vilsen i mig själv. Men jag ska fixa detta. Små steg i taget. Jag ska komma tillbaka!

Imorgon ska jag försöka få tag i vårdcentralen igen ( sjukt att telefonkön blir fylld innan lunchtid)   och se om jag kan få en läkartid att ta prover bland annat. Det verkar tydligen svårt…

tack för att ni kikar in här!

Love/ A

Jag Vardag

Jag längtar tillbaka och så gick samtalet idag!

18 juni, 2018

Har precis krypt ner i sängen. Dagen har gått i ett trots att jag i stortsätt inte har gjort något. Så fort jag vaknade ringde jag vårdcentralen. Fick en telefontid på förmiddagen, jag ogillar verkligen att gå och vänta. Jag blir alltid nervös och orolig över hur jag ska bli bemött. Jag ska blotta min innersta för någon okänd person i andra änden. Det känns läskigt. Samtalet behövde knappt börja förrän jag grät, grät och grät. Hade ju bestämt innan för att inte bryta ihop. Var stark. Men det föll direkt. Personen i andra änden var jättegullig och förstående. Jag försökte förklara hur jag mådde, men det är svårt. Jag fick frågan om jag var sjuk på något sätt. Men det är jag ju inte. I någon sekund tänkte jag , det ringer säkert massor personer dit som är allvarligt sjuka och mår dåligt. Jämfört med dom så är ju detta inget. Så snurrar mina tankar i någon sekund tills jag inser att jag måste tänka på mig. Detta är ju jobbigt för mig, just nu. Jag och min kropp samarbetar inte alls. Denna ständiga trötthet, gråtattacker. Var helt slut efter samtalet. Bara låg i sängen och stirrade i taket. Så små grejer suger musten ur mig. Hur som så fick jag en telefontid om en vecka till kurator.

Flera av er har nämnt att jag borde ta prover bland annat för sköldkörteln , jag frågade om jag kunde få komma och ta prover men det var inget som var aktuellt just nu innan jag pratat med kuratorn. Lite konstigt kan jag tycka? Kan det inte vara bra att ta prover nu i veckan, innan jag pratar med kuratorn och sedan antagligen ändå kommer få träffa läkare? Sjukvården är lite konstig ändå. Men det kanske måste gå i en ”viss” ordning?

Idag har vi hejat på matchen också, för ett tag sen köpte Rickard egna tröjor till barnen, men det var endast Leona som var ordentligt taggad, de andra barnen hade inte tid att kika på fotboll, de lekte hellre med kompisar på gatan!

Drömmer mig tillbaka till vårt underbara Västervik! Vi hade det verkligen så mysigt där. Vi besökte Västervik stad, hur vackert?


Sedan besökte vi en otroligt mysig resturang som låg precis vid vattnet. Man kan säga att det verkligen kändes som en restaurang som satte extra guldkant på tillvaron 😉




Vi kommer definitivt gå tillbaka hit nästa gång vi besöket Västervik, förutom att den var supermysig så smakade maten väldigt bra! Så har ni vägarna förbi Västervik så tycker jag ni ska testa denna restaurang. ♥

Ni som följt mig på Instagram har sett vad jag fyndat idag, ett gammalt linneskåp som jag min tanke är att måla om och ställa in i Leonas rum. Det kommer bli så fint tillsammans med färgen som jag fått upp på väggen. det kommer bli så fint när det blir färdigt.. För mig är målandet terapi. Att bara stå med en pensel med lite musik i öronen eller bara lugnet, om så bara för fem minuter. Har ni inte sett skåpet så har jag delat det på instastory , ni hittar mitt instagramkonto HÄR för er som vill följa! ♥

Tack igen för att ni finns och för alla fina meddelande , kommentarer , privata mail osv. Ni är fantastiska. NI vet att det är i sånna här tillfällen man verkligen märker vilka som faktiskt finns där. På äkta vis. ♥Det finns alldeles för mycket falskhet här och var.

Kram Och natti!

Jag

Jag ska klara mig ur detta!

15 juni, 2018

Det tog ett tag innan jag visste om jag skulle publicera gårdagens inlägg. Det kändes på något sätt lite läskigt att öppna upp sig, hur skulle responser bli? Skulle jag ångra mig för att jag öppnade upp och faktiskt visade hur jag mår? Jag känner inte igen mig själv, och efter all respons jag fått, Så ångrar jag inte en sekund att jag skrev det. Ni är verkligen så underbara. Jag har fått privata meddelande på instagram och Facebook från er som visar att ni finns. Det är alltid i hårda tider man ser vilka som finns vid ens sida.♥

jag kämpar på med mina känslor och en kropp som inte arbetar med hjärnan. Kroppen vill något helt annat, och det är läskigt att den styr. Benen är så trötta som spagetti. Hjärnan funkar inte som den ska och jag känner mig hjärntrött.  Jag gråter hela tiden, I omgångar. Flera gånger per dag. Bryter ihop och behöver ha Rickard nära som tröst. Vad vore jag utan honom? Han ställer upp och avlastar mig, tar barnen och låter mig vila. Han är verkligen helt fantastisk! Jag är så tacksam för att han står vid min sida. Jag har förstått att jag verkligen måste ta tag i detta och att det inte kommer försvinna av sig själv. ( man har ju hoppats på det) hoppats på att alla konstiga känslor man har snart försvinner. Men även om det är jobbigt att söka hjälp så inser jag att jag måste. Jag har lovat, och ska ringa på måndag, fick inte tag i vårdcentralen idag.

Åkte in till Neo, men vände ganska snabbt och sjukskrev mig, att prata med kollegor som upplevt samma och verkligen förstod varenda känsla. Älskade kollegor som kramade och tröstade. Jag har inte kunnat vara mer tacksam! Ska bara försöka vara och göra sånt jag mår bra av och som inte tar energi. Jag ska nog utnyttja ett av mina massagepresentkort som jag fick när jag fyllde. Hoppas det kanske finns tid i veckan innan midsommar.

Jag svamlar mycket, men jag har så svårt att sätta fingret på alla känslor. Men jag tar några timmar i taget, längre än så kan jag inte tänka för då blir det kaos i huvudet ♥

Tack för att ni finns och tack för att ni hjälpte mig förstå att det faktiskt var dags att göra något. Jag ska klara mig ur detta!

L o v e / A

Jag Vardag

När kroppen säger stopp.

13 juni, 2018

Det börjar knoppa på pionerna i trädgården. Älskar pioner, skulle kunna ha de i min brudbukett. Enkla vackra ock stilrena.

Känner mig så himla trött och sliten. Jag vet inte vad som har hänt riktigt, har svårt att ta mig för saker , jag gör måsten men sen orkar jag inte mer. Kan kolla flera gånger på saker jag måste/borde göra men inser att jag inte orkar. Känner mig så fruktansvärt slut som artist. Jag har skrivit om det tidigare och ni är alltid så vänliga här inne och hjälper och stöttar. ♥ borde försöka orka med en lång promenad, vet att man mår bättre av det, men bara tanken av det känns som jag ska bestiga ett stort berg. Känner mig lite folkskygg och tycker det är lite jobbigt att dra på ett smile. Dessa känslor har hållt i sig ett par dagar nu men hoppas de försvinner snart. Vill gärna få tillbaka min lilla energi jag hade innan.

När jag ser tillbaka på året som varit , så har de varit det tuffaste någonsin. Kanske inte så konstigt att kroppen säger ifrån tillslut? Man är ju faktiskt bara människa. Men på något vis måste man ju kämpa på och ta sig vidare. Men ibland tänker jag ” vem fasen kommer tacka mig för allt jag gjort när jag kraschat och inte kommer ur sängen? ” jag är faktiskt rädd för att de ska bli så.. Hur vet man att man nått den berömda väggen eller faktiskt är påväg in i den?

Gjort lite förändringar framöver som jag hoppas ska hjälpa, men just nu känns det långt dit. Men jag ska börja med att räkna ner till sommaren och loven. Dessutom kanske man skulle våga sig på att boka ett dygn borta tillsammans med Rickard utan barn. Det har aldrig hänt, har vi varit borta över natt så har vi varit iväg på jobb. Men att åka iväg och rå om oss själva, kanske vore något?

Under eftermiddagen har vi förberett det sista inför morgondagens skolavslutning, vi har bakat en snabb och enkel tårta.
Ska krypa ner i sängen och hoppas på en natt med mycket sömn, och att jag känner mig lite piggare och att jag mår bättre imorgon!  Sorry för ett inte så munternt inlägg..

Kram och var rädda om varandra!

Jag Vardag

Mitt 16/17 åriga jag!

7 juni, 2018

Pusslade om i mitt schema på jobbet på neo, det blev en ledig kväll och istället utbildning på tisdag! Kunde faktiskt inte blivit bättre, kidsen hämtades tidigt och vi har förberett inför vår resa, imorgon efter att Leia slutat skolan styr vi mot Västervik! Som vi har sett fram emot detta. Det ska bli mysigt. Förutom att jag inte har min bästa period i månaden, men det är bara gilla läget. Imorgon fm ska jag leta efter bikini. Alltid så ångestladdat på något sätt. När jag var yngre innan jag gjorde min bröstförminskning så var det oxå ångestladdat, att ens försöka ge sig på att prova bikini, lönlöst. Ingenting passade till de gigantiska melonerna och den smala midjan. Det blev många sommarar hemma i min trädgård medans Mina vänner var på beachen, solade umgicks och hade det kul. Tycker lite synd om mitt 16/17 åriga jag. Jag kommer aldrig glömma när jag över ett sommarlov ( innan melonerna kom) grät i min mormors famn och beklagade mig att jag inte hade fått några tuttar ännu, hon tröstade med sin lugna röst att det kommer ska du se. Och det gjorde det, men råge!! Hua. Kan ni tänka er att jag hade 75F i bh storlek.? Det är ju helt galet!!

Även operationen blev lyckad då så vet alla som blivit mammor att efter graviditet så blir inte tuttarna sig lika. Så det är fortfarande lika ångestladdat när jag väl ska prova bh/bikini. Jag tycker det är jobbigt att visa mig på stranden, men tänker att mina känslor inte får begränsa mig. Det är för barnens skull, jag vill dela de stunderna tillsammans för jag vet hur mycket dom älskar att bada. Vem bryr sig egentligen? Det sitter ju enbart i mitt huvud. Men tyvärr jobbigt nog. Nu blev detta inlägg visst inte alls som jag tänkt, ibland kommer bara alla ord♥ Jag vill dela med mig…

Denna gång tänkte jag att vi skulle utforska Västervik lite mer än vad vi gjort tidigare, vet ni något ställe vi borde besöka som vi inte får missa så får ni väldigt gärna tipsa! Jag kommer visa er vad vi ska hitta på, har redan många roliga planer som vi ser fram emot, har hittat en mysig restaurang som jag tänker att vi ska testa någon av dagarna! Låt tiden inte gå för fort ♥

Leia fick huvudvärk ikväll igen, det var längesen sist men jag tycker så synd om henne, hon får precis som jag migränaktigt, hon vill ha en kall handduk på huvudet. Hon somnade tidigt ikväll och jag hoppas hon får sova bort värken och må bättre imorgon. Visst är migrän ärftligt? Fick tips av min fina vän Madde om tabletter som jag ska köpa, också en grej som ska inhandlas innan vi sticker iväg ♥

Nu ska jag pussa lite extra på min stora kärlek, vet ni att vi för hundrade gången påbörjat prat om bröllop, ni vet Rickard friade ju för typ 2-3 år sen men vi skjuter bara upp det hela , hela tiden.. men i slutet på månaden firar vi 10 år tillsammans, så jag tycker det är dags att få tummen ur.. ♥

Kram / Angelica

Jag

Att vara sig själv, alla andra är redan upptagna!

9 maj, 2018

Känner mig allmänt pmsig just nu, märker så på mig själv att jag inte är i form. Men jag försökte skärpa till mig , tog med Leia till stan på eftermiddagen för lite shopping. Kidsen behöver fylla på hur mycket som helst känns det som,men nu har de lite mer sommarkläder och varsin ny bikini, jag passade på att köpa nya ballerina skor och använda mitt presentkort  som jag Fick i födelsedagspresent.  Rickard har fått en ny telefon , han förlängde sitt abonnemang. Jag ska ta över hans gamla. Men jag är avundsjuk. Kameran i hans nya är fasen grym. Men jag älskar min systemkamera så den får fortsätta leverera bilder <3

Kvällsfunderingar… ibland får jag bloggtorka, svårt att få ner orden och känslorna i skrift. För mig är de viktigt att skriva från hjärtat. Ingen annan skulle kunna skriva här för då vore det inte jag. Genom åren har jag fått kommentarer att ni gillar att man skriver i motgångar och medgångar. ♥ Jag är ingen annan än mig själv.. men det tror jag alla ni lärt er vid det här laget. Jag ser ingen charm i att försöka va som någon annan. Tänk vad jobbigt det måste va. Att hela tiden känna att man inte kan va sig själv. ”Var dig själv, alla andra är redan upptagna!”  Jag vet ju att ni , iallafall de flesta här inne gillar det, men det finns alltid en liten procent gnällspik. 😉

Jag känner mig fortfarande väldigt down och vissa dagar är tuffare än andra. Samtidigt har jag lust att slå till mig själv och tänka att det finns dom som har det värre, och det gör det alltid. Men jag är ändå mig själv närmast. O jag har rätt att inte må bra. Samtidigt har jag lätt till tårar och skratt. Barnen, de tre små, och även Rickard, de kan gå mig på nerverna ibland alla fyra, men lika fort kan de få mig på bra humör och skratta. Livet.

Det var längesen jag såg fram emot en sommar som denna. En sommar tillsammans , i harmoni. Åka iväg, till skärgården.. bara inte göra någonting. Jag har bestämt mig för att bli mer spontant.  Boka in ett hotell någonstans, och bara åka. Behöver ju inte vara så långt egentligen. Men ett riktigt smultronställe… ♥

Leona är fortfarnde hängig, stackars liten, snorig , hostig plus att hon får tänder. Och om hon får bestämma så vill hon mest vara i famnen hela tiden. Imorgon har jag en lite paus och ska jobba. De stora kidsen ska inviga den nya poolen som pappa ska fixa.

Var rädda om er.

puss/ A

Jag Vardag

Har du en till bebis i magen?

27 april, 2018

Igår kväll hade vi mingelkväll på jobbet. Det blev verkligen lyckat, så roligt att få träffa våra kunder, och mingla lite. Klädde upp mig lite dagen till ära, men det blev väl mindre lyckat, När jag kom hem, sprang lowa mot mig och frågade har du en bebis till i magen? Eh nej, Vadå ser det ut som det? -ja lite!

Okej, det är bara fullt med godis däri. Jag vet inte om den blommiga toppen stod ut lite. Men jag ville gå under jorden lite. Kanake daga att ta tag i och göra magsitups! Tänk om man skulle lyckas få magrutor, vilken dröm, aldrig haft det i hela mitt liv.

Tillbaka till gårdagen, vi bjöd på lite förfriskningar som man man kunde Smaska på samtidigt som man shoppade loss. Vi håller just nu på att utveckla barnavdelningen hos oss, flera nya fantastiska leverantörer är påväg in i vårt sortiment. Sånt som jag vet att kunder efterfrågat är på gång! Vi hade senast ett givande möte idag, så det ska bli roligt att få visa er. Ser ni ballongerna på väggen? De är nya i sortimentet och vi fick leveransen samma dag som vår kväll, otroligt kul att de hann komma!

Funderar på om man kanske skulle dra ihop ett litet event för bloggare framöver? Men måste nog spåna lite. ♥

Fick även krama lite på mina favoriter. Madde, Micke och Emmy svängde förbi efter deras besök på akuten. Läs mer om det hos henne. ♥

Dags att slå igen mina ögon, imorgon har vi inga planer, tänker inte ställa klockan och göra det som faller oss in. Älskar spontana saker.

Hörs imorgon!

Natti fina ni,

p.s, ska ta tag i att prata med någon, en av er nämde att man kan utlösa förlossningsdepression av det som vi gått igenom, kan det komma såhär långt efter isåfall?

Puss på er!