Hur ska jag göra för att bli tagen på allvar?

Hur ska man orka vara sjuk? Man skulle behöva vara frisk för att orka vara sjuk. Ingen bra dag alls idag. Efter samtalet med kuratorn i måndags så försöker jag lägga om livet, försöka att inte falla tillbaka i gamla rutiner. Men sjukt svårt! Att titta på disken och tänka jag tar den sen. Jag mår ju bättre när jag tagit den och det inte hänger över mig. Måste finns en balans!

Jag fick tag i vårdcentralen idag, det var helt ärligt helt onödigt det samtalet. Jag fick prata med någon sjuksköterska som var bestämt i sin röst men försökte låta trevlig. Kände att jag blev irriterad. Jag fick påpeka flera gånger hur jag hade haft kontakt med kuratorn och varför.   Jag ogillar personer som vill sig visa sig bättre än andra , och när de dessutom har fel. Nåväl! Jag påtalade igen att jag ville träffa en läkare och ta prover.

” Du kan inte få någon läkartid nu förrän du behöver ett intyg den 8 e dagen. Jo jag vet, men jag skulle ändå vilja komma och ta prover för att utesluta” men det var blankt nej! Då skulle man behöva ha symtom för att få prover!

Jag orkade inte diskutera, la på luren. Och satte mig i soffan, helt utpumpad! Det tog all min energi och hur ska jag orka ta mig vidare? Känslan att inte bli tagen på allvar. Jag har massor med symtom. Kuratorn sa att man kunde ( som även fler av er nämnt) ta prov på sköldkörteln, jag googlade symtom, har inte gjort det tidigare, men väldigt många stämmer in, varför inte ta det provet och utesluta ? Så vi vet vad vi har att jobba med? Jag förstår faktiskt inte vad som ska vara så svårt? Vi har dessutom haft fler i vår släkt som haft problem med sköldkörteln , bland annat min mormor. Världens finaste ängel! Tänk, hon gick hemma i 7 veckor och var sjuk, fick inte komma till vårdcentralen då heller. Tillslut när hon väl fick komma upptäckte de cancer som spridit sig. Tänk om, tänk om hon hade fått komma tidigare… jag blir så less.

Efter att jag pratat med både vänner i min närhet och familj. Så loggade jag in på 1177 och skrev ett brev till läkaren. Där jag förklarade min situation, och skrev ganska rättfram att jag vill ta prover, att jag är besviken på sjukvården som inte tar mig på allvar, sen frågade jag frågan ”vad jag ska göra för att bli tagen på allvar ?”  Och att de gärna får kontakta mig!

Fick svar efter ca en timme från doktorn! Att jag självklart skulle komma och ta prover. -ska set behöva vara så jäkla svårt?

Det tar ju sjukt mycket energi att man ska behöva göra såhär, att det ska behöva ta flera samtal och meddelanden innan man får hjälp. Så jag ska gå och ta prover iallafall så får vi se.

Tycker det är tråkigt att inte känna någon tillit, men jag hoppas jag får träffa bra Personer framöver. Kuratorn sa till mig att jag ska ta mina symtom på största allvar! Men hur lätt är det att göra när ingen annan gör det?

Jag är så glad och tacksam, tacksam för alla er som skriver, stöttar , mailar, tacksam för mina vänner och min familj. Tänk de stackars människor som mår psykiskt dåligt och dessutom är ensamma….

Ni är verkligen värdefulla! ♥ imorgon ska jag svara på era kommentarer ni lämnat, vet jag vart lite dålig på det men jag läser varenda en! Puss

6 reaktioner till “Hur ska jag göra för att bli tagen på allvar?

  1. Jag blir vansinnig…………………….. Ingen syrra what so ever ska komma och säga nej. Du ska anmäla henne. Ju mer man anmäler, även om det inte leder nån vart i dagsläget så kommer det att göra det så småningom med nya rutiner och det är det viktiga. Ingen syrra får säga nej. Dom är inte utbildade doktorer. Dom kan inte ställa diagnos på telefon. Mitt barn läser till syrra o är så förbannad över hur det fungerar idag. Man ska inte ta sig mer kunskap och befogenhet än man har. Du har alltid rätt till en akuttid. Visserligen träffar man doktorn 15 minuter bara vid akuttider men då kan doktorn skicka en på labprover osv, börja en utredning och sen gå vidare. ( Få en tidsbokning kan ju ta evigheter om det är mycket folk och brist på läkare. ) Bara för att utesluta att det inte är fysiskt. Man behöver inte alltid ha skolbokssymtom för att ha den eller den sjukdomen.

    Ja, man måste vara frisk idag för att klara av att vara sjuk. Sen blir det iofs mer och mer psykiska åkommor i dag. Stress är livsfarligt.

    1. Förlåt men i den bästa av världar så skulle alla som ringer vc få en tid… Men säg att det ringer 200 på en dag… Ja du förstår väl själv hur konstigt inlägg du skrivit. Alla som ringer kan inte få en akuttid. Sjuksköterskan, inte syrran, som sitter i telefon måste tyvärr prioritera. Sen tycker jag personligen att om man är utbränd så ska det självklart utredas, för det kan ligga en somatisk sjukdom bakom som bör behandlas. Men att alla som ringer ska ha rätt till en akuttid, nej, men att träffa en läkare inom rimlig tid, ja.

      Bra att du stod på dig Angelica!

  2. Tyvärr är det så Sverige fungerar, man måste vara frisk för att vara sjuk. Jag hade aldrig klarat alla fighter med läkare, försäkringskassa osv utan mina föräldrar som ringer och krigar för mig, jag själv orkar inte. Förstår dig. För min del har det varit samma symptom som dig, plus att de hittade en tumör i november (smärtor jag sökt för i 3 år!!! Men inte blivit tagen på allvar). I nov fick jag som sagt veta att det är en tumör, först i maj(!!) Fick jag ta biopsi och veta att den är godartad tack och lov! Till och med läkaren sa att hade den varit elak hade du hunnit dö innan biopsin, han tyckte att det är galet hur systemet fungerar.
    Skönt att läkaren i alla fall tyckte du skulle ta prov! Nästa gång, prova att be din man ringa, och överdriv alltid allt, annars är det svårt att få hjälp tyvärr. Tur det är val i höst, vården måste ändras!!

  3. Vad skönt att doktorn iaf svarade att du ska ta prover! En blir så matt på sjukvården idag och det är verkligen som du skriver, att en måste vara frisk för att orka vara sjuk.
    Jag har en förstorad sköldkörtel som är så förstörd att jag kommer få äta levaxin livet ut. Det är 9 år sedan jag fick det beskedet och 8 år sedan de gjorde ekg på hjärtat som visar på art mitt hjärta slår dubbelslag och orytmiskt. Men INGENTING har hänt sedan dess. Det är vad jag vet och ”det behövs inte ultraljud på sköldkörteln” osv ??‍♀️
    Stå på dig och fortsätt kämpa! ??????

  4. men ALLTSÅ!! Du mååste få hjälp<3
    inte mening du ska må dåligt:(
    Många kramar!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Dela det här inlägget:

Relaterade inlägg