Jag Vardag

Känsloläget just idag.

15 juli, 2020

Tänkte skriva några rader till er.
Haft några riktigt tråkiga dagar där jag känner att jag inte mår speciellt bra.
Tycker det är fruktansvärt jobbigt och utlämnade att skriva om det. Men jag tror också det är viktigt att vi höjer och nämner detta och får det lite mer normaliserat än vad det kanske är idag. Jag kan iallafall känna mig så otroligt liten och ensam i det. Det kan ju inte bara vara jag som lider av vad jag tror är grov pms?

Jag märker exakt när det snart är dags för mens, jag har verkligen inget tålamod denna tid, jag känner mig så ledsen , arg och kort stubin. Helst under denna period vill jag bara ligga under täcket och tycka synd om mig själ, och fulgråta en skvätt.
Men det vet ju alla ni med barn att det är ju inte verkligheten, man har ju sina måsten, och dessutom känns det som att barnen har superkoll på att man inte är på topp, och är då lite extra busiga eller extra på mig känns det som. Ordet mamma eskalerar. Men i nästa tanke så tänker jag att det handlar om att jag inte har samma energi och ork eller tålamod. Får dåligt samvete av att jag inte har det och gråter en skvätt för det. Känns som ett dåligt ekorrhjul som snurrar och det slutar med att allt är fel.

Det är dessutom en tuff tid vi lever i för alla, jag tycker det är supersvårt att hitta på något. Jag vet inte om vi hade gjort supermycket ändå , men just nu tänker man hela tiden på vad man kan göra och inte. Jag vet inte om jag är extremt löjlig men jag vågar knappt åka till en annan stad i vårt Sverige.
För att jag känner att det är onödigt typ. Vi klättrar på väggarna här hemma och går på varandra, det gör säkert inte heller saken bättre. ♥
Rickard har haft några veckors semester, nu ska han jobba några veckor o sedan ska han va ledig igen. jag längtar. Något jag bestämt mig för är att försöka ge mig själv lite mer egentid när han är ledig. Jag är SÅ sjukt dålig på det.
Men jag tänker att jag kommer bli en bättre mamma långsiktigt om jag får lite egen tid. Men jag får ju liksom dåligt samvete om jag gör något för mig själv, ja ni hör ju själva hur knasigt mina tankar går.
Tror jag vet vad jag behöver göra , men det är svårt. Dessutom har jag otroligt höga krav på mig själv, känslan att inte räcka till eller duga. Man blir påverkad av många faktorer utifrån, och man känner att man inte duger när man inte “lever” upp till det andra levererar. Där allt känns så förbaskat perfekt.
Men bakom fasaden måste det också finnas kaos precis som hos oss tänker jag .

Nu är det upphåll från regnet och vi har precis varit i svampskogen, det var mysigt att komma hemifrån en stund, vi hittade lite av skogens guld innan det blev dags att åka hem igen, tålamodet var inte jättestort hos barnen, efter en stund ville de hem och mysa i soffan! 🙂

Hoppas ni uppskattar mina små inlägg. Tycker det är svårt att uppdatera när man inte är på topp. Vill ju sprida glädje och inte dra ner stämningen. ♥

Kram o tack för att ni kikar in här, ♥
/A

 

7 Kommentarer

  • Reply Linda 15 juli, 2020 kl. 20:58

    Känner så igen mig i det du skriver.
    Det är inte helt lätt att få ett nytt litet barn mitt i en pågående pandemi.
    Min minsta är nästan lika gammal som din minsta och så har jag 2 tjejer till på 9 och 4.5 år och jag har känt mig såå instängd med barnen pga corona.
    Svårt o veta vad man ska göra o inte göra o vad man vågar göra.
    Även om jag inte skulle gjort så mycket ändå så är det kanske vetskapen om att man inte bör eller kan som gör att det känns jobbigt. Vill ju inte ens åka o handla med barnen och blir nojjig när vi är någonstans för barn är ju barn o är lite överallt, och tar på saker o jag vill bara sprita deras små händer stup i kvarten. Man kan inte riktigt slappna av. Förlåt för lång kommentar. Ville egentligen mest säga att du är inte ensam. Inte med pms heller.. Känns som den blir värre för varje barn tycker jag.
    Imorgon är en ny dag ❤️

  • Reply H 15 juli, 2020 kl. 22:16

    Många kramar till dig ❤️

  • Reply Karin 15 juli, 2020 kl. 23:00

    Vet du, dina tankar är absolut inte knäppa! Det är en svår balansgång att avgöra hur mycket egentid man behöver och hur mycket man kan ”roffa åt sig”. Jag själv får också dåligt samvete av att ens känna att man vill lämna sina guldklimpar – men jag vet också att jag mår så mycket bättre sen! Som ikväll- tog en 2 timmar lång promenad med vän! SOM vi pratade medans vi gick 😁 Så mycket lättare att ta tag i läggning å annat när man har fått ladda en stund! Kram på er

  • Reply Linda 16 juli, 2020 kl. 10:50

    Känner så igen mig i det du skriver. Tack för att du delar med dig.
    Har alltid känt att jag gått i en svacka innan mens men ändå hanterbart. Sedan ett halv år tillbaka har det dock bara blivit värre och jag har tänkt att mitt mående beror på att jag kanske börjar bli deprimerad, gått in i väggen, corona oro, barnen är i trotsålder, har sorg.. men när du skriver grov pms och beskriver hur du känner, så känns det ju så klockrent att det är ju det jag lider av, kombinerat med min sorg då. Allt eskalerade när min bästa vän gick bort för ett halv år sen och de djupa dalarna innan mens blev hemska. Jag hoppas att med tiden ska sorgen läka (även om den såklart alltid kommer finnas där för hon fyllde en så stor plats i mitt hjärta) och då ska förhoppningsvis dalarna inte bli lika djupa.
    Hoppas på bättre dagar för dig. ❤️

  • Reply ★ Orsakulla som blev mamma vid 20, porslin, pudelmamma & specialpedagog ★ 16 juli, 2020 kl. 23:36

    Har du kollat upp så du inte har PSMD? Jag fick diagnosen i höstas och mår så mycket bättre nu. Från att ha gått in i väggen, gråtit mig igenom varje mens så har jag fått svaret om att det är PMSD. Får medicin för saken och mår bättre. Det är ett tips.

    • Reply angelica 17 juli, 2020 kl. 00:00

      Nej det har jag inte gjort, hur gjorde du för att få diagnos? Sökte du dig till mödravården? Gud va underbart att få medicin mot det. LYX! <3 Kram

  • Reply Jenny 18 juli, 2020 kl. 07:13

    Jag känner så väl igen mig själv när du skriver att du ”får dåligt samvete” när du gör ngt själv. Exakt så kände jag när barnen var små. Nu är de snart 9 och 11 och jag får det inte. Min kanal för att ventilera huvudet just nu är att träna. Jag går på flera gruppass i veckan på gymmet och jag mår så bra i det. Jag får röra på mig och träffa människor som inte känner mig (jobbar annars som lärare i området där jag bor, du kan tänka dig själv 😉) och prata lite skit. Hitta ngt du mår bra av som du gör själv. Det är du värd! Kram!

  • Lämna en kommentar