Vardag

Känslorna stormar…

18 mars, 2018

Att bloggen följer ens liv i med och motgångar är ju inte så konstigt. Men ibland undrar jag hur mycket man egentligen ska dela med sig av. Det känns så läskigt att skriva alltför privata saker, det är en balansgång att vara personlig men inte för privat. När jag sätter mig och skriver till er , så skriver jag från mitt hjärta. Men det är lite läskigt ibland att göra det, för att jag glömmer ibland hur många ni är som faktiskt läser det jag skriver. Jag glömmer ofta bort att folk i min närhet läser så när jag träffar dom så får man en fråga,och så får man tänka till att just ja, dom har nog läst bloggen. För ibland hinner man ju inte alltid uppdatera och prata med sina nära.

Jag har blivit så väldigt känslig, och gråtmild. Jag får väldigt lätt tårar i ögonen, det är så förbaskat skönt att gråta ibland, tömma ur sig. Fulgråta i ett hörn och komma tillbaka starkare. ♥
Har haft det lite tufft på senaste tiden, det är så jäkla mycket som kommer ifatt. Det vi varit med om det senaste året, känns som en väldig kris. Vi har verkligen blivit prövade, hur fixar man huset med allt vad det innebär, med tre barn. Antal gånger vi haft barnvakt under den perioden ( Eller under livet över lag) är inte många. Vi är inte sånna som skaffar barnvakt i onödan om vi verkligen inte behöver det. Vi har skaffat våra barn, då är det också vi som ska ta hand om dom i första hand, det gör jag också mer än gärna. Vad vore livet utan kidsen liksom? ♥ Men självklart har det varit stunder där vi varit helt utpumpade.
Jag har så svårt att sätta ord på hur hela vårt liv varit det senaste året. När vi stod i det hade vi inget val än att ta hand om skiten.
Men nu när vi börjar smått komma i ordning, så har vi ingen ork kvar till något. Vi roddar det viktigaste i livet, men sen då?
Jag kan bli så ledsen för att jag känner mig som en mamma som inte orkar. Vissa dagar vill jag bara lägga mig under täcket och försöka få tillbaka energi. Men det är så förbannat svårt, jag har fortfarande inte hittat sättet. Hur vi ska få tillbaka energin?
Kan kolla tillbaka på gamla bilder, från när vi bodde i lägenheten och känna att vi var lyckligare då. Det gör mig ledsen.
Till vilken nytta har vi slitit? Drömmer mig tillbaka till den tiden.
När Leona precis hade kommit.♥

Tänker att jag kanske har för höga krav på mig själv, men hur ska man veta att man har det? Hur ska man veta vad som är normalt att känna? När känslorna stormar åt alla håll hela tiden. Jag vet att det finns dom som har det värre, och allt vårt i andras ögon endast är materiella ting. Men för mig, allt har blivit förstört. Ibland känner jag att hela det här huset har krossat hela vår familj. Det är så jävla orättvist. Varför skulle vi råka ut för detta helvete för.
Jag vill känna ett lugn, vara lycklig , känna ro. Hur ska jag finna det?

Men vad vore vi utan våran fantastiska trio. Jag gör allt och lite till för dessa tre!


och för honom också, min lilla hunk. Genom allt och lite till. Jag är inte lätt att leva med alla gånger, men jag vet att tillsammans fixar vi allt. ♥

Drömde förresten inatt att vi fick en till bebis, en liten tjej som fick namnet Lo. Herregud, jag vaknade upp helt kallsvettig. Nöjd över att det faktiskt bara var en dröm, känns inte direkt lägligt att utöka med en bebis till just nu. Men undra varför man ibland drömmer så? Betyder det något. Jag har drömt det två gånger på ganska kort tid, vaknat upp lika kallsvettig varje gång. haha.


Lilla Leona i magen! ♥

Nu ska jag laga lite lunch, idag blir det potatismos och falukorv, sen till kvällsmat ska Rickard göra sin goda lasagne  det var galet längesen vi åt det. Sen tänker jag bara försöka mysa. Solen skiner så man borde försöka sig på att vara ute en liten stund också. Frisk luft mår man bra av.

Tusen tack för att ni kikar in här. PUSS!

11 Kommentarer

  • Reply Bibbi 18 mars, 2018 kl. 18:48

    Hur man orkar? Mitt sätt att överleva är att tänka -Det finns de som har det värre. Alla runt omkring oss har bagage/ryggsäck som inte syns. Som de jobbar med/tänker på varje dag. Klarar de sig, så klarar jag mig!
    Tyvärr ”får” vi prövningar i livet, och jag brukar tänka -Ok, jag fick detta, men jag är oändligt glad att jag har min mamma (en av mina bästa vänner förlorade sin mamma som
    15 åring). Jag tänker mitt barn är friskt (en kollegas dotter har fått cancer, hon är 10 år, det ser tyvärr inte bra ut).
    Gör det bästa av det ”ni fick” alla har något som är jobbigt!

  • Reply Karin 18 mars, 2018 kl. 19:40

    Förstår om det är jobbigt att fått barn och
    flyttat till hus med strul och driva eget företag och jobba.
    Det finns flera sätt att hantera jobbiga saker.
    Göra en rolig grej om dagen valfritt.
    Kom ihåg att det blir alltid bättre när våren kommer och sommaren.

    Själv har jag det tufft nu och tyvärr kan inte skriva om det här.
    Finns flera personer som läser vad jag skriver och läser vilket jag inte vill att dom ska veta.

  • Reply L 19 mars, 2018 kl. 07:28

    En sak jag lärt mig som multisjuk, arbetande flerbarnsmamma där allt alltid går åt helvete. Se inte bakåt. Älta inte det gamla. Det kommer nytt. Blir bar dubbelt ältande. Svårt, jag vet, men varje gång, vänd om och se nått annat. Kanske inte slita så dant. Jobba överallt osv. Bestäm dig för vad du vill. Har du råd att bara leva på firman? ta bara några turer på sjukan som du vill själv. Pengar är inte allt. Jag vet, tro mig. Kanske ändå drömmen inte är så tokig ändå. Du får sakta ner, vara hemma med en bäbis och ta det lugnt. Inga renoveringar, inga påhitt, vara hemma med en liten och dom andra. LUGN och RO, även om barn inte alltid är just lugn och ro men på ett annat vis.

    Ekonomisk trygghet (rikedom) i all ära, men vad har man för glädje av dom, när man blivit sjuk och det tar år att komma igen, om man någonsin gör det.

    Lycka till.

  • Reply ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★ 19 mars, 2018 kl. 20:19

    Har för mig att graviditet i drömmar betyder ny start eller ett nytt kapitel :). Kanske är så att du drömmer sådant just för att du haft ett tungt år.

    • Reply angelica 21 mars, 2018 kl. 22:55

      Så kanske det är 🙂
      Jag hoppas på ett bra år iår. 🙂

  • Reply Felicia Johansson 19 mars, 2018 kl. 21:25

    Jag älskar er! ❤️

    • Reply angelica 21 mars, 2018 kl. 22:55

      Älskar dig, kom snart igen <3

  • Reply Mia 19 mars, 2018 kl. 23:09

    Håller med L älta inte så mycket i det gamla det tar för mycket av dina krafter, det som har hänt har hänt. Renovera har ni väl gjort så det räcker ett tag. Nu får ni börja leva och hitta på roliga saker med familjen och även hitta på saker utan barn. Barnen mår absolut inte dåligt av att ni fixar barnvakt tex en helg. Ni åker bort och kopplar av. Lycka till!

  • Reply Madde 21 mars, 2018 kl. 12:08

    Hej Angelica!
    Hittade av en slump din blogg 🙂
    Fy va tufft för er med huset och 3 barn på det men jisses vilken styrka och drivkraft som finns hos dig och din familj!
    Såå himla tråkigt med huset men ändå spännande att få följa era renoveringar. Du har gett mig massor av inspiration!
    Hoppas att ni får en fantastisk vår och sommar i huset som snart är så som ni vill ha det 🙂
    Kram Madde (Från Neo-IVA)

    • Reply angelica 21 mars, 2018 kl. 22:54

      Hej! Åh vad roligt att du hittat hit, välkommen! 🙂 vad kul att du fått massa inspiration! Har ni fått tillgång till ert hus nu? 🙂

      Ja jag hoppas på en härlig vår o sommar. Kram tillbaka <3

      • Reply Madde 22 mars, 2018 kl. 23:27

        Hej!
        Den 16 April får vi tillgång till huset och sen flyttar vi in den helgen ?
        Det har varit så otroligt mkt strul med att sälja vår lägenhet pga oseriösa köpare så förra fredagen blev det äntligen sålt. Har varit en sjuk press på oss för i värsta fall hade vi inte kunnat köpa huset men ändå fått betala en massa pengar för att ta oss ur det ?
        Men nu är det äntligen löst!!! ?
        Får fortsätta att kika in här för mer inspiration ?
        Kram

    Lämna en kommentar