Jag

Tankar..

25 april, 2018

Hej alla ni vackra läsare. Hur har ni det?
Jag är lite gles i mina uppdateringar, som jag skrivit innan så känner jag mig lite ur gängorna och tänker att det kanske inte är så roligt att läsa då, det känns som att man drar ner stämningen, Men o andra sidan så är man ju inte alltid på topp. Märker att jag har väldigt svårt att ha pokerface, det lyser igenom på något sätt. Vad uppskattar ni? Ska jag blogga på trots att det kanske inta alltid är en dans på rosor? Jag uppskattar verkligen att få höra vad ni tycker ! ♥ Det är ju trots allt ni som kikar in här alla dagar och lämnar ett avtryck. Gulliga ni! ♥

Ska försöka få ner mina känslor i text, tycker oftast det är lättare. Men ibland vet man knappt vad man vill förmedla och vad för känslor man har och då blir det ännu svårare. Det känns som att jag är liten och inte vet vad jag vill bli när jag blir stor. Det är rörigt i huvudet och jag har svårt att sortera alla mina tankar. Det är för mycket och ibland låser det sig. Jag känner mig ständigt trött och att jag aldrig får tillbaka någon energi. Hur hittar man den? Skulle verkligen behöva få tillbaka den. Bryta det dåliga mönstret det känns som man är inne i. Att det varit ett sjukt tufft år på alla plan vet jag ju. Men hur kommer man tillbaka. Om man ser tillbaka på huset, så tänker många runt i kring ” men nu har ni verkligen fått det så som ni vill ha det” och det håller jag med om att vi har fått. Men vi har inte fått göra det på vårt vis. Allt har varit ett tvång för att ens kunna vistas här med våra barn. När jag ser tillbaka på det hela så är det en så stor sorg. Och all vår energi gick verkligen åt då. Nu behöver vi få tillbaka den efterse, livet inte direkt har stannat upp. Blir ledsen över att vår familj blivit ursätt för detta motvilligt. Vissa kanske väljer att flytta till ett renoveringsobjekt med sina barn. Jag ville inte det. Lilla Leona var en månad gammal. När vi flyttade hit, Känner mig snuvad på hennes första bebisår, det blev verkligen inte alls som jag tänkt mig.

Pratade men en kollega på jobbet idag, så himla Tacksam för hennes tips, hon fick mig änså att tänka om lite, ibland är det svårt att bryta sina vanor. Allt som hänger över mig ska jag försöka ta tag i , fast i små portioner.. sakta men säkert.  Ser allt som måste göras men har väldigt svårt att ta tag i det för det känns för övermäktigt. Ett steg i taget.

Leona min lilla fis. Inte så enkel att fota längre, hon vill helst dra iväg när jag vill fota.

Ska krypa ner i sängen nu, o sova ett par timmar, imorgon har vi massor att fixa med , vi ska dessutom ha en liten reakväll för att göra plats för kommande nyheter.

Tack för att ni kikar in och läser, peppar och är fantastiska!
Puss & kram / Angelica

3 Kommentarer

  • Reply Angelica a 26 april, 2018 kl. 00:09

    Jag tycker absolut att du ska blogga om allt, oavsett om det är bra eller dåligt. Jag menar livet är inte alltid upp, upp, upp, det går ju faktiskt ner emellanåt också. Jag kommer läsa bloggen oavsett, så blogga om du vill.
    Sen rekommenderar jag träning, det får iaf alltid mig på bättre humör och att må bättre. Det ger mig tid att bearbeta och sortera tankar. Det kan vara en promenad, springa eller styrketräning. Jag märker iaf att jag mår mycket bättre när jag får röra mig och lite tid för mig själv.
    Jag tycker du/ni gör ett FANTASTISKT jobb!! Var stolta över er själva!! Kram

  • Reply Sanna 26 april, 2018 kl. 14:46

    Tycker oxå att du ska fortsätta! Som sagt, allt är inte en dans på rosor för någon. Läser hellre en ärlig blogg en än där allt bara är tipp topp heeeela tiden! Styrke kram!?

  • Reply ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★ 26 april, 2018 kl. 16:36

    Tycker absolut du kan blogga om detta. Jag tror även du skulle må bra av att prata med någon utomstående, kanske psykolog på BVC för att få ur dig alla känslor. Det du upplevt kan faktiskt utlösa en förlossningsdepression.

  • Lämna en kommentar