Redan söndag och jag önskar att helgen var längre. Det finns så mycket jag vill hinna med, men hinner inte med hälften. :p
Klänningen satt som ett smäck igår på namngivningen. 🙂 Det var första gången jag var på en namngivningsceremoni. Det var mycket lättsammare än ett dop. Det var inte så långdraget vilket var bra för barnen. Namngivningen var på ett slott som jag skrev tidigare.. Och jag fick uppleva bland det värsta jag varit med om sen jag blev mamma. Som jag tidigare skrivit är jag en hönsmamma.. Folk har skrivit att jag curlar och bör kliva ner från pedistalen och annat. Men hellre hönsmamma och ha svårt att släppa taget än att sitta där med skuld när det redan hänt och är försent.
Så tillbaka till igår..
Som sagt, vi befann oss på ett slott , ett stort med många rum och vrår.. Och på en halv sekund hade Lowa sprungit upp för en trappa och försvunnit.. Jag tror hon var borta i Max 5 minuter.. På de minutrarna hade jag hunnit tänka både den ena tanken efter den andra. Vilken jävla panik! Vi visste att hon var kvar inne på slottet eftesom hon inte kunnat gå ut, men ändå. Att inte veta och att inte ha kontroll. Fyfan säger jag! Men som tur var så hittade vi henne snabbt, Rickard hittade henne i ett hörn i ett rum.. ”Jag lekte Bara kurragömma med er och busade lite”
Så hon förstod ju inte hur det kommer sig att vi var hysteriska! Till saken hör, att det var ett öppet fönster på vid gavel ? Att det var öppet så Mycket som man ej har koll på skrämde mig rejält! Och som mamma hade jag uppskattat att veta detta när mina barn springer runt. Jag tror inte att de skulle klättrat upp i det, men man kan ju inte lita på nyfikna barn och så är olyckan framme. Fy fan, dessa tankar gör mig mörkrädd! För man hinner verkligen tänka så sjukt många tankar på kort tid. Blä.
Älskade Lowa du skrämde din mamma.<3
Snart ska vi käka lite frukost och mysa. Vad gör ni idag?
Kram och Godmorgon!
