Jag Vardag

Det kanske vore en bra klapp?

10 december, 2018

Hej på er! Det blev en liten kortare paus, jag fick en kommentar som blev en liten tankeställare. Jag har försökt tänka om och skriva ner punkter för att sedan försöka strukturera upp.♥ Era kommentarer gör så mycket, ni är så fina. Jag blir så glad för varje liten kik ni gör hos mig! t a c k! ♥

Men jag känner mig ändå ganska deppig och har gjort det ett tag. Jag känner mig missnöjd över vissa situationer som jag egentligen inte kan påverka i nuläget. Det i sig är jobbigt. Även om jag älskar mina barn över allt annat, så är det också ibland väldigt påfrestande att va mycket ensam med dom som jag är just nu. Det är väldigt sällan, eller jag minns inte sist jag var helt ensam och inte hade någon av barnen med mig. Är det inte den lilla som vill vara med och hänga på min arm så är det Leia som oftast brukar vilja följa med om jag tex ska åka handla och liknande. Alltså missförstå mig rätt när jag skriver detta. Skulle inte klara mig en dag utan mina barn, för de förgyller verkligen mitt liv. Men jag kan räkna på en hand tror jag de tillfällen ( sen jag blev mamma för 8 år sedan) som jag bara är mig själv och inte mamma. Jag har tidigare inte känt det behovet, men just nu skulle jag bara behöva andas och bara göra ingenting en stund. Men jag tror också att allt hänger ihop.

Det senaste 1.5 året har varit tuffa, en mammaledighet som INTE blev alls som jag hade tänkt. Ett husköp som ÄNNU mindre blev som vi hade tänkt. vi kämpar ständigt med känslorna från den skiten dagligen. Jag känner mig snuvad på mycket.
På mammaledigheten som jag helt ärligt blev tvungen att dessutom avbryta för att kunna försörja vår familj. Erbjudandet om jobbet på Neo kom väldigt lägligt och jag var tvungen att ta det. Just då när vi var mitt i det så tyckte jag att det funkade jättebra. Men jag önskade verkligen att vi kunde ha det ogjort nu i efterhand. Men vad skulle vi gjort? Vi är inte gjorda av pengar och jag tänker inte få det att framstå som att vi har överflöd, för varje liten krona har vi fått kämpa för , och med huset kom miljarders extra kostnader. Som vi absolut inte var beredda på att lägga just då. Vi red ur stormen att fixa själva renoveringen, ser jag tillbaka på det så undrar jag hur vi lyckades?Men på något konstigt sätt gör man det. Men vi får också sota för det i efterhand.

Att dessutom driva ett eget företag på det, behöver jag ens skriva att även det fick ta stryk? Vi är inte mer än människor, men man kämpar tills det tar stopp. För familjens skull. Vi hade inget val då? Men jag önskar så mycket att saker hade sett annorlunda ut. Men jag vet också att jag inte kan grotta in mig i det, det är ju som det är och jag kan inte göra det ogjort.
Det jag kan göra är att inte vara så hård mot mig själv som jag ofta är. Det är inte så konstigt att jag har utmattningssymptom. Jag behöver ta dom mer på allvar, vissa dagar är värre än andra, jag har väldigt lätt att köra på utan att tänka mig för. Då får jag också sota för det.
Jag kan vara så trött på morgonen att jag inte riktigt vet hur jag ska göra för att orka gå upp, när benen är som spagetti. Men sen har jag också världens finaste familj att gå upp till. Men sen kan slentrianen inte alltid vara bra heller. Man behöver ibland chocka kroppen och göra något annorlunda.
Finna något som bara JAG får energi av.
Förr kunde det vara att tex fotografera, men vet ni, det är inte heller avkopplande längre. Mycket handlar om prestation. Man måste presentera. Jag är expert på att jämföra mig med andra.En dålig egenskap. Som skapar ångest i mycket istället. I den perfekta världen som folk vill få den att framstå. När jag ser sånt så kan jag slå ner på mig och bli ledsen och irriterad att jag inte orkar ha det sådär perfekt hemma. Men alla har olika förutsättningar.
Jag ska kämpa med att förstå att jag duger som jag är.

Mammaledigheten börjar dessutom lida mot sitt slut. Känner det med sorg, för sen vi strukturerade om gällande jobb , så har det också varit en stress att få en plats till Leona på förskola. Det är fullt överallt och vi har suttit i kö länge. Det har också varit på frestande att behövt tjata på kommunen, samtidigt som de varit på från jobbet för att vilja veta hur framtiden ser ut. Ett evigt pusslande och en evig stress. Även där har lugnet saknas. Jag kan blir så frustrerad och man ska inte behöva känna så. ♥Det kanske är min sista mammaledighet och ska jag då bli snuvad på den på det här viset. Jag vet jag måste acceptera.Det kommer bli bra för Leona att börja, det är dags. Men jag märker att jag kan gå och älta det som varit och slitas itu när jag inte riktigt räcker till där jag behöver va.  Även om jag älskar att vara med mina barn så kan jag ibland känna att det är påfrestande, framförallt när Rickard väl är ledig så är jag dålig på att göra något bara för mig själv. Det behöver ju inte vara något stort. Men bara så man får endast lite själv. Eller tillsammans med honom. ♥ När vi vuxna får vara med varandra, rå om varandra, prata om framtiden och kanske samla lite energi. Jag har velat så länge men har så svårt att få tummen ur. Jag är dessutom expert på att inte vilja belasta folk i min närhet genom att be om barnvakt både nu och då. Ber vi om barnvakt då är det för att vi inte fixar det rent arbetsmässigt, att det har krockat och att Rickard och jag tillexempel jobbar samtidigt. Men man kanske skulle bryta mönstret och faktiskt skaffa barnvakt åt barnen och bara inte göra någonting?

Mycket tankar och känslor som är svårt att få ur ordentligt, när jag läser så får jag dåligt samvete för att jag skulle vilja åka iväg ett dygn med Rickard 😂  Men jag är ju ingen sämre mamma för det? Jag hoppas på att bli en bättre när jag laddat på depåerna med massa energi , kanske vore en bra julklapp till oss själva? ❤️

Fotade en julig bild på de stora tjejerna till ett jobb häromdagen, passade på den dagen som vi hade lite snö. Tänk att de kunde hålla sams i den lilla sekunden 🙂

 

Leona Vardag

Imorgon ska vi göra detta…

29 november, 2018

God kväll.
Idag har varit både en bra och en dålig dag. Det slutade med att jag fick krypa ner med ett sprängde huvud. Så är det ibland när kroppen säger ifrån ni vet.
Leia har varit hemma från skolan idag med ont i magen, men det blev inget vidare av det så imorgon hoppas jag att hon är kry att kunna gå. Har försök fråga om saker i kroppen ställer till det för henne med tanke på hur det varit förra veckan i skolan, men hon säger att det inte är något sånt, och när jag tjatar några extra gånger så säger hon att jag ska lita på henne. Ni vet, jag märker att jag har blivit min egna tjatiga morsa. Men nu förstår man verkligen varför, jag vill ju bara väl. Men jag ska lita, och inte tjata. hihi. ♥

Leona busade i sängen och lekte tittut imorse innan hon gick upp och började leka tittut.

Den gick sådär för henne att gömma sig, hon syntes ju hela tiden nästan haha , ser ni den lilla gulliga handen 🙂

Vet ni vad vi ska göra imorgon? Vi ska gå och hälsa på, på förskolan som hon fått plats på. Lite vemodigt. Upplevde inte alls att jag kände såhär med de andra två. Det kanske är för att detta eventuellt är den sista lilla bebisen? Man vet ju inte?
Jag tänker att hon är så liten fortfarande. Mammas lilla bebis.
Men det ska bli roligt att se hennes reaktion. ♥ Vi ska tillbaka till samma förskola som de stora tjejerna gått på, vi sökte inte dit i första hand, men det är sån otroligt tryck på förskoleplatserna i stan att vi har fått vänta så länge. och detta är egentligen en tillfällig plats, men funkar det bra tror jag inte att vi flyttar på henne. Men det får tiden utvisa. Små steg i taget.

Nu ska jag krya ner i sängen. Behöver fylla på sömnkontot lite.
Tack för att ni finns!
PUSS

Jag Vardag

Självinsikt och en paus?

28 november, 2018

Hej på er. Ensam vaken medans resten av familjen sover. Funderat så mycket fram och tillbaka ett tag, velat , funderat. Om jag faktiskt skulle ta en liten paus från bloggen? Samtidigt så betyder den så mycket för mig att jag skulle sakna den om jag inte skrev, det kanske låter konstigt. Men det blir liksom som en del av en. Älskar att kunna gå tillbaka i den se bilder och läsa om hur vårt liv va vid det tillfället. Tycker om relationen med er läser som man har , kommentarer och peppning som man får och alla fina tips.

Men ni vet att jag inte har mått så bra sedan en tid tillbaka, det tar tid att läka och börja känna sitt nya jag, de är svårt att bromsa sig själv och inte gå tillbaka till att köra på. Jag måste läsa mig att säga nej, sätta mig själv i fokus och inse att det är viktigt, fungerar inte jag så fungerar inte heller resten av familjen. Osv osv. Men hur prioriterar man sig själv på ett bra sätt och vad är bra för just mig? ♥

Från att jag fick mina utmattningssymptom så har jag verkligen lärt att rannsaka mig själv och lyssna på min kropp. Att förstå att man inte orkar lika mycket som tidigare. Jag har  insett att jag tex lider av pms, o detta har blivit värre sen Leona föddes och framförallt nu på senaste tiden tyvker jag. Antar att allt spelar roll, ålder , antal barn osv. Jag är inte så insatt men ska försöka bli det för att lära mig ännu en sak om mig själv. Man känner sig verkligen sjukt deppig, humöret svänger och mitt tålamod är nere i botten. Av någon anledning så känns det  dessutom som att barnen är lite extra jobbiga just då när man inte alls har något tålamod. Eller så är det just det, att man inte har samma tålamod, det kanske är precis som alla andra dagar. Karlarna bör minsann veta att det tametusan inte är lätt o va kvinna. Nåväl.

Jag ska suga på karamellen om jag ska ta en paus eller inte. Alla har ju sina up and downs men vill inte bloggen endast ska kännas ledsam. Vill ju också kunna sprida glädje och inspiration. ♥ vad tycker ni?❤️

Denna vecka har en så länge varit bra för Leia, hon har inte haft det jobbigt som förra veckan, vilket känns skönt, jag hoppas det tuffa försvann lika fort som det kom och att skolans åtgärder hjälpt. Men jag håller öron och ögon öppna och kommer se till att göra en uppföljning kring dessa kränkningsanmälningar och hur man sedan går vidare. Men för nu känner jag mig nöjd att Leia har det bra, det är det absolut viktigaste.♥

Imorgon fm ska jag och Leona till BVC, och ta sprutor, fy det brukar vara Rickard som åker med barnen och gör det för att jag tycker det är så jobbigt, men imorgon när han inte kan får jag helt enkelt va strong och göra det. Hoppas det går lika bra som vanligt.

Önskar oss lycka till imorgon.

Sov gott! Kramar / A

Vardag

Pyjamasparty för hela slanten!

25 november, 2018

Här hemma har det varit fullt ös sen igår eftermiddag. Barnen har sina kompisar här som har sovit över och de har haft pyjamasparty. Barnen har sovit jättebra, men den här mamman har haft lite svårt att sova så jag känner mig lite mörbultad ikväll.
Spabadet hade varit utdraget så något bubbel kunde jag tyvärr inte bjuda på då vattnet var superkallt, men snart är det helt uppvärmt så jag funderar på att krypa ner ikväll sen. ♥

Efter en god frukost tog vi på oss och tog oss en promenad , de stora tjejerna önskade att gå och handla ansiktsmasker så de kunde göra slime, alltså detta lime som alltid ska göras, jag kan bli tokig för mindre. Men jag tyckte ändå att de kunde få göra ett slime, så länge de städade efter sig, och det gjorde dom.

Det var frostigt och isigt ute, och temperaturen var strax under noll grader.

Det blev några stopp på vägen vid alla hala isfläckar.

Tjejligan, tänk ändå att de fungerar så bra tillsammans, inte ett enda litet tjafs, har det varit. De är verkligen så söta allihop!

Leonis hon ser verkligen upp till alla tjejerna och vill helst vara med dom hela tiden, problemet är att de stora tjejerna inte är lika överlyckliga till det 😉 Men det har funkat bra ändå måste jag säga.
Till lunch lagade vi pannkakor, och snart ska vi smaska i oss lite lussebullar och julmust, innan det är dags för tjejerna att åka hemåt! Jag hoppas och tror att de haft det riktigt mysigt. ♥ Kan tro de bli fler pyjamaspartyn framöver! 🙂

Sen ska jag iväg på ett litet ärende,  jag ska åka och hämta däck till Clion, vi är på g att byta ut våran andra bil till något litet bättre. När det pendlas så mycket så känns det viktigt med en bra och säker bil. Rickard har en förkärlek till Volvo, så jag tror minsann det blir en sån. Ni vet innan vi köpte våran Kia som vi har idag, så hade vi en silvrig Volvo v60,jag tror han nästan grät en liten skvätt när vi sålde den. 😛 Det blir nog bra hörrni!

NU ska jag fixa lite fika, ska nog slå på en liten kopp kaffe till mig själv!
Hoppas ni har en fin söndag!

Tusen tack för kommentarerna på förra inlägget PUSS på er! <3

Vardag

När mitt mammahjärta går sönder.

23 november, 2018

Till alla er fina människor där ute, jag blir alltid lika överrumplad över hur mycket engagemang och kärlek man kan få av personer man i verkliga livet inte träffat. Jag har skrivit om detta på Instagram och fått så mycket kärlek och tips både privat och i fina kommentarer. Från mitt hjärta, TACK. Vill ni se inlägget på Instagram kan ni kika HÄR

De senaste dagarna har varit tuffa, har ni sett inlägget som Madde skrivit , jag måste länka till det HÄR, för hon är så mycket mer insatt i detta. Vi har pratat mycket om det, det är väldigt berörande och frustrerade, Framförallt har jag hört på hennes röst hur hjälplös hon känt sig.

Nu kan även jag förstå dessa känslor,  i tisdags hade jag ett snabbt möte i skolan där de berättade att Leia blivit utsatt för en kränkning , och att de skulle göra en anmälan på detta. En pojke i hennes klass har skrikigt ”håll käften jävla hora” och samtidigt viftat båda fingrarna åt henne. Jag är SÅ stolt över att Leia är så modig att hon går och berättar detta för en vuxen , då tyvärr ingen vuxen varit i närheten och hört detta just då. Senare samma dag inträffar detta igen i kapprummet utanför , då pojken trampar/sparkar på Leia och hon säger att han ska sluta, varpå han IGEN kallar henne för jävla hora! ( alltså varför kan man ens så hemska ord när man är så liten) Då som tur är hör en lärare detta. De pratar med både pojken och pojkens föräldrar. Men tyvärr är det ingen bättring , både onsdag och torsdag har den här pojken varit på Leia, med både det enda fula ordet efter det andra. Igår blev jag faktiskt riktigt ledsen och förbannad när Leia kommer hem med ett brev som hon skrivit, alltså mitt hjärta går sönder…  jag har fått Leias godkännande att publicera ♥

Jag både ringde skolan och även skickade Mail med allt Leia berättat.  Jag tänker inte ge mig och jag är inte den som håller tyst i sånnahär lägen, jag vet inte vad det beror på att den här pojken beter sig såhär, men det spelar ingen roll om det finns någon ”anledning” det är verkligen inte okej på något vis. Jag hoppas att det blir en stor förändring , fort. Försöker sätta mig in i situationen om det hade varit tvärt om, nu tror jag inte att mina barn skulle använda dessa ord, de kan inte ens sånna ord. Men om, då skulle jag tagit med mitt barn till skolan och sett till att hon ber om ursäkt och lovar att aldrig överhuvudtaget bete sig så igen. Men vet ni att hon inte ens fått ett förlåt? Ursäkta mig nu men lär man inte sina barn att be om ursäkt?

Alla kan göra fel och göra dumma saker som kanske sårar fast det inte rakt upp o ner är meningen, men då måste man också kunna be om ursäkt. Men just detta beteende är helt oacceptabelt.
Leia var ledsen igårkväll och hade svårt att sova, jag låg nära henne och pillade i hennes hår, hon höll hårt i min arm när hon tillslut somnade. ♥ Jag har själv känt att jag haft en liten klump i min mage idag för Leias skull, men jag har givetvis inte visat detta utan peppat. När jag hämtade henne så frågade jag hur dagen varit och den hade varit bra. Idag hade det inte varit något, och Leia berättar för mig att lärarna även frågat henne och visat att det bryr sig, det gör mig varm i hjärtat. Tack till er lärare som tar detta på allvar och gör allt ni kan för att få min dotter att ha en bra skolgång. ♥

Det kändes så bra att dagen varit bra och nu tar vi helg. Kidsen är spända här hemma, för imorgon ska de ha kompisar som sover över natt, en riktigt tjejliga och det blir tjejmys på hög nivå! ♥ Jag tänker att jag ska förbereda spabadet så att de kan hoppa i och bubbla om de önskar 🙂

Kram/Angelica

Vardag

Skämma bort sig själv och baka hans favoritbullar!

18 november, 2018

Ledig helg. Finns det något bättre?
Slippa ställa klockan och inte ha några måsten. Kidsen har studiedag imorgon också, så våran helg fortsätter lite längre. Mysigt. Dock är inte pappan i huset ledig imorgon tyvärr. Men därför ska vi passa på att fortsätta ha det extra mysigt här hemma.

Igårkväll lyxade vi till det efter att Leona hade somnat, vi tog varsitt glas prosecco och satte oss i bubbelbadet. Fyra grader varmt i luften och 40 grader i bubblet. Verkligen vardagslyx på hög nivå. De stora barnen kikade på den nya tjuren Ferdinand filmen och smaskade godis. Så jag och Rickard bubblade ensamma i 20 minuter. Så avslappnande verkligen. Sen efter en liten stunt tittade Lowa ut genom dörren och frågade om hon fick hoppa i. Perfekt avslut på dagen, vi somnade ovaggade hela familjen sen. ♥

Just nu är barnen och Rickard ute spelar fotboll på framsidan med grannarna, jag ska passa på att sätta en bulldeg, bullarna som jag bakade sist tog slut fort, denna gången har jag hittat en jättesmarrigt recept på Rickards favoritbullar, nämligen sockersnurror. Så håller tummarna att de blir goda! 🙂

Ska visa er vad jag skämde bort mig själv med i fredags, en vas som jag har kikat på väldigt länge och nu slog jag till. Självklart var jag tvungen att fixa till en härlig fredagsbukett med från viblomman. Det är verkligen något visst med snittblommor. Det gör en alltid liiiiite gladare faktiskt.

Kikar in lite senare och hoppas jag kan bjuda på en bild på smarriga bullar!

Vad gör ni denna härliga söndag?
Det var många som frågade vart jag köpte nisse-setet som jag delade i min story på Instagram. Jag är verkligen så nöjd, än har inte nissen fått flytta in, jag ska hitta en bra plats som jag ändå kan placera lite små grejer utan att Leona kan vara där och förstöra. För er som också vill köpa detta set och låta en liten nisse flytta in hos er , så hittar ni det HÄR.

Kram

Vardag

Har julkänslan infunnits sig hos er?

12 november, 2018

Idag har jag grottat ner mig i papper och i ännu mer pappersarbete, FY bubblan så tråkigt ändå! Ibland kan jag tycka att det är lite roligt med bokföring, men inte idag, Idag kände jag mig dessutom trött och sliten efter helgens jobb. Men det är alltid lika skönt när man är färdig.

När jag sedan hämtade Barnen på fritids så tvingade jag dom att ta en liten promenad till lekparken så att jag kunde få rensa huvudet, hade en dov huvudvärk och tänkte att frisk luft hjälper.
Det gjorde det, det kändes mycket bättre efteråt, Men det satt långt inne för min äldsta att följa med , om hon hade fått välja hade hon helst sluppit, men hon kom inte undan, det var mysigt att få spendera tiden utomhus med dom, passa på medans det fortfarande är väldig varmt ute för att vara november! Blir det någons snö till julafton tro?Jag har inte haft någon julkänsla alls, men igår när vi firade fars dag och jag överraskade med trerätters till Rickard när han kom hem efter jobbet, vi tände ljus och myste så fick jag någon form av julkänsla. Den försvann iofs lika fort, men med lite hopp så kanske den kommer tillbaka, håller tummarna för en bra julkalender, det gillar jag, krypa upp i soffan på morgonen och kika innan det är dags att stressa iväg till skolan. ♥

Jag har faktiskt inte alls känt mig i form på sistone, som jag skrev i tidigare inlägg så grubblar jag väldigt mycket på framtiden. Det hänger kvar,och jag känner mig lite ur gängorna om jag ska vara ärlig. Det är så många tankar som far runt i huvudet och jag har svårt att sätta fingret på det, därför är det ännu svårare att skriva ner det också. ♥
Kikat igenom gamla inlägg här på bloggen, längtar tillbaka, kändes gladare då, Kanske var gladare då? ♥

Nu ska jag kramas lite med Rickard.
Missa inte att följa mig på Instagram för er som inte gör det. @angelicasandberg.se 

Puss