• Vardag

    Tidig morgon..

    God morgon. Ligger vaken alldeles själv , blev väckt av Lowa för en stund sen som hade drömt något, hon smög upp och somnade om. Alla i familjen sover och här ligger jag och kan inte somna om. Så typiskt. Så svårt att somna om när jag väl vaknat. Smög in och kikade till Lucie som sover… tänk att man alltid måste titta till barnen,

    Sedan ligger Line tätt intill i hennes bedsidecrib så lyssnar på hennes andetag 🤎

    Hon som redan hunnit bli två månader, stanna tiden genast, det går alldeles för fort och jag hinner verkligen inte med. Alltid nära 🤎 på en liten kvällsrunda i trädgården.

    Snart börjar vi sakta men säkert gå tillbaka till vardagen, med blandade känslor helt klart, älskar tiden nu, värme , inga krav att ställa klockan osv. Men det har också varit en påfrestande tid, det har hänt mycket på en och samma gång , Line föddes, Rickard skulle mitt i allt besluta om ett nytt jobb, vilket blev så att han bytte, så under hösten kommer han byta jobb. Tror i slutändan det kommer bli superbra. Men tajmingen var inte den bästa. Men han kunde inte tacka nej när han blev erbjuden detta. Det kommer troligtvis bli bättre för vår familj.

    Tillsammans genom allt 🤎

    Bland alla härliga stunder så har också barnen bråkat stup i kvarten, och dom är lika galna allihop ibland. En dominoeffekt, så mellan alla härliga bilder och stunder så finns det en baksida av att man är ledsen för bråk och för att man blev arg. Många berättar för en om bebis tiden och hur “tuff” den är. Och det är den såklart, sen har vi haft turen att våra barn är snälla som bebisar, ska absolut inte klaga , men när de blir äldre sen. Kan de dränera på en sekund. När de börjar bli tonåringar.. herregud säger jag, o jag antar att detta bara är början.

    Idag ska jag åka iväg med de stora till Linköping, vi behöver fylla på garderoberna inför hösten, de har verkligen vuxigt över sommarlovet , och det känns som alla kläder blivit för små 🤎 det ska bli mysigt att ge de stora lite egentid.

    Hoppas ni får en bra start på veckan.

    Kramar / Angelica

  • Graviditet nummer 5♥,  Trädgård och odling,  Vardag

    Äntligen en uppdatering.

    Så blev det en liten paus här inne. Inte planerat på något vis egentligen. Men sommarlov och sommar så har det varit skönt att koppla bort vissa måsten. ♥
    Vi har passat på att rensa mycket under semestern, kan inte förstå hur mycket skit man altid samlar på sig, det känns som man rensar och rensar men att man alltid har lika mycket skit kvar ändå.
    Andra måsten vi gjort är att byta ut toalettstolen på i badrummet på övervåningen som varit trasig alldeles för länge.Känns skönt att bocka av sånna måsten.
    Men mellan massa måsten så har vi också börjat njuta av alla blommor i trädgården, Så nöjd över att Rickard hjälpte mig , med knölarna när jag hade sån foglossning, värt nu!

    Dessutom har vi börjat fixa i växthuset så att man kan sitta där istället, nu letar jag bara efter något gammalt skåp typ. Men inte hittat något ännu.

    Vi har också varit på husvisningar två stycken, på två fina hus, ena huset blev jag helt förälskad i. Åh jag vet verkligen vad för hus vi vill ha i framtiden, men det var tyvärr för litet. vi försökte kolla planritningen, vägde för och nackdelar, men vi valde att inte gå vidare med det. Vi får leta vidare. ♥ Vi håller ögonen öppna. Någongång hittar vi vårt drömhus, och med många barn behöver man helt klart utrymme. Här där vi bor idag, har vi möjlighet att bygga ett rum till om vi önskar. Så vi sitter inte i sjön på något sätt, men vi vet att vi vill ha något annat. Och det har vi vetat sen dag ett. Någon gång. ♥ Längtar tills vi kan flytta till ett hus och känna lugn, och inte börja husresa med kaos och känna sig snuvad.

    På tal som snuvad, som jag nämnde i förra inlägget när jag skrev om vår förlossning, så känner jag mig fortfarande lite snuvad när jag tänker på den. Pratade med vår bvc-sköterska förra besöket vi var där och hon tipsade mig om att älta och prata om det tills jag hade landat i det hela. Att varje gång jag tänker och pratar om det så ska jag sluta med positiva tankar , hur bra det ändå gick och att de var meningen att de skulle bli såhär, att jag gjorde allt rätt eftersom det gick så bra.
    Men när jag ser andra som ska föda barn/ fött barn, så kan jag känna en liten ‘” Avundsjuka” på att de just hinner landa på förlossningen. Det gick så fort så ibland känns de knappt som jag varit med om den. Jag hoppas ni förstår hur jag menar. Svårt att få ner precis alla känslor i text. ♥ Så otroligt tacksam att hon är här och som vi myser.


    Snart börjar Rickard jobba igen efter semester, vemodigt, Men som tur är ska han vara pappaledig, så han. kommer inte jobba hela veckor. Vilket känns fantastiskt. Vi förlänger sommaren helt enkelt. Ska göra ett eget inlägg om vad vi pysslat med i sommar, inte så mycket stora utflykter utan mest varit runt omkring där vi bor. ♥

    Nu ska vi fortsätta i garaget, jag behöver nog gå igenom lådor med kläder, skulle kunna sälja hur mycket som helst, men tänker att man kanske kan sälja men också även skänka ♥

    Ska försöka uppdatera er lite oftare framöver.
    Va rädda om er. KRAM

  • Graviditet nummer 5♥

    Min förlossningsberättelse med vår femma. Det var på håret att vi hann in.

    Såhär ser min absolut sista gravidbild ut, jag tog den 1/6 på självaste bf enligt appen. Som jag skrev i tidigare inlägg hade jag en tanke om att gå till barnmoskebesöket jag hade inbokat den 3/6 på Lowas födelsedag. Men tänka sig, liten lillasyster hade andra planer.  Hon är här nu, tog oss alla med storm, vi njuter , gosar.. pussar på henne och det är många här hemma som inte kan få nog av att hålla i henne, de kan nästan bli lite osams om vem som ska hålla och hur mycket någon av systrarna hållt. Livsfarligt om någon annan råkat hålla fem minuter mer än nån, ni förstår ju så orättvist det kan va i livet 😉
    Men så tacksam att hon är här och jag vet att många vill läsa om vår förlossning, så jag tänker att jag ska försöka skriva ner min upplevelse. ♥

    Som sagt vi kom till själva BF, och dagen var lugn, jag hade slutat känna efter och undra om de snart skulle sätta igång, jag vet av erfarenhet när jag gick över tiden med Leona att när jag väl släppte allt så satte det hela igång, men det är ju också otroligt mycket enklare att säga än att göra. Men jag bestämde mig för att sikta in mig på barnmoskebesöket som jag hade på fredagen. Då tänkte jag att då måste de gå att göra hinnsvepning och hjälpa kroppen. Men tillbaka till onsdagen, dagen gick och jag kände inte något speciellt, en och annan sammandragning kanske, men det har man ju haft länge tillbaka.
    Sen när vi skulle gå och lägga oss inför natten började jag få lite förvärkar, ni som läst min blogg tidigare vet att jag har haft många nätter med förvärkar, som lurat mig, de har kommit men inte egentligen gjort speciellt ont, inte så ont att jag klockat dom, och jag har också kunnat somna ifrån dom, för att senare vakna upp dagen efter och allt avstannat. Så trodde jag att det skulle vara denna gången också, jag hade förvärkar till och från, gick på toaletten, och sedan runt 03 somnade jag ordentligt, och sov till ca 06.30.  Jag vaknar upp dagen efter alltså den 2/6 av att det är dags att gå upp med barnen, alla ska iväg till skolan och förskolan, så var vår tanke iaf. Skickar godmorgon till mina närmaste ifrån sängen på snapchat. Jag vaknar inte av att jag har ont eller så, tänker att de som vanligt har stannat av. Jag ligger kvar och drar mig en stund i sängen, sen är det dags att gå upp och starta dagen. Men kl 07:09 ( minns det så väl för jag skriver det i sms till Rickard då han är i ett annat rum) Så smällde till som en blixt från klar himmel med en värk som verkligen gjord ont. Messar att nu har jag en värk som gör ont, varpå han tycker jag ska ringa förlossningen direkt. Jag tänker att jag kan ju inte ringa när jag har fått en värk. Samtidigt så har jag lovat att åka in i tid, eftersom jag har väldigt snabba förlossningar i bagaget.

    Jag fick några värkar ganska tätt som gjorde ont, så jag beslutade med att ringa förlossningen, jag får en värk precis när dom svarar på förlossningen, men jag får iallafall fram mitt namn och att jag väntar mitt femte barn. Barnmorskan frågar var jag bor, och säger sedan, ” jag tänker vart ni ska kunna åka”  jag får panik, allt jag varit orolig för under graviditet är att de ska skicka mig vidare till annat sjukhus. Jag svarar ” Du kan inte skicka mig någon annanstans” Det är omöjligt.
    Varpå hon svarar ” men jag har två andra mammor påväg hit innan dig” Jag påtalar då att jag återigen inte kan bli skickad någon annanstans.  vi har ändå 45 minuter i bil till närmaste sjukhus.
    Barnmorskan i andra luren säger då ” okej, jag litar på dig och din kropp och du väntar ditt femte barn, du är välkommen hit” Det står dessutom skrivet i min journal att jag har stor oro för att inte hinna in till förlossningen. Alltid varit min skräck.

    Under tiden som jag ringde förlossningen och kämpade med att ta på mig kläder så ringde Rickard hit svärmor som fick åka från jobbet, just denna dag hade min mamma bytt pass och jobbade tidig morgon, hon jobbar alltid kväll annars. Men inte denna morgon. Så svärmor cyklade hit i en himla fart, alltså blev så förvånad att hon kom hit så fort, Rickard packade bilen och sen åkte vi. Vi lämnade hemmet 07.40.
    Värkarna kom så pass ofta och gjorde så pass ont att vi inte klockade dom, jag fokuserade på att andas långa och djupa andetag. Men jag minns att Rickard tittade till på sin klocka i bilen någon gång i början av resan och sa, ” värkarna kommer ungefär med 2 minuters mellanrum. ”

    Resan in känns ganska diffus, jag koncentrerade mig på att andas igenom alla värkar, blandat med att jag var orolig för att vi inte skulle hinna in. 45 minuter är långt i den här situationen. Bilresan går dock bra, Rickard frågar någon gång om jag behöver ha en hand att hålla , jag känner bara att jag vill att han ska låta mig va. Det enda jag kunde fokusera på var att andas. Jag ville bara att han skulle fokusera på att köra oss till sjukhuset. ♥ när vi börjar närma oss Linköping så känner jag att jag i stortsätt måste knipa vid värkarna, det ändrar karaktär och jag kan längre inte andas djupt igenom. Jag behöver i stortsätt hyperventilera.. fasen ska vi ringa 112 stanna och låta ambulans komma tänker jag flera gånger.
    Samtidigt vet jag vägen till sjukhuset, kört den så många gånger själv när jag pendlar denna väg. Sååå nära nu. Vill hinna fram.

    när vi närmar oss så ser vi att det är vägarbete med rödljus och bilkö. PANIK, vad gör vi nu?
    vi blir stannades i några minuter, men som tur är så rullar det på.. Vi närmar oss sjukhuset, jag kniper vid varje värk.Säger till Rickard ” nu ställer du bilen precis utanför, går och ringer på klockan, ta inte med några grejer utan se till att vi kommer upp nu”
    Hur jag ens kommer ur bilen vet jag knappt. men kommer in och in i hissen. Så hamnar vi precis utanför förlossningen och får igen ringa på klockan för att bli insläppta.  Återigen dröjer det vad som känns som en evighet, men det handlar om några minuter tror jag innan de öppnar. Jag tar ännu en värk, Sen möter jag upp Barnmorskan Emma, eftersom jag jobbar på neo vägg i vägg så stöter jag på barnmorskor titt som tätt.Vi jobbar ju tätt med dom ibland, så man känner ju igen de som jobbar. Emma har alltid sitt hår så snyggt uppsatt, så jag ger henne komplimang för det medans vi tillsammans går in till rummet vi blir visade. Jag säger också att jag tycker det trycker på lite.
    Precis när vi kommer in på rummet får jag en värk och jag hör barnmorskan säga ” Jag tar några ord med Rickard för jag har inte hunnit läsa på i journalen” Hon säger också att hon vill undersöka mig. Jag minns att jag drar ner mina byxor halvvägs och lägger mig på sängen på sidan. Emma försöker sätta ctg-kurva men ger upp direkt, och säger” kan du lägga dig på rygg för jag känner att jag vill undersöka dig. ”

    Jag lägger mig på rygg och sen hör jag bara Emma säga. ” Angelica, nu kommer din bebis om två värkar” De ringer även på klockan efter en undersköterska här för de hade inte hunnit förbereda någonting. De var nog inte beredda på att jag skulle föda direkt. Jag hann inte ens få in infart, ingenting. Vilket aldrig sattes sen heller, de kunde ge mig det jag behövde ändå.
    Sen får jag upp lillasyster på bröstet. ♥
    Jag blir nog lite chockad för de ber Rickard lägga händerna på bebis tillsammans med mig. Jag tror varken jag eller Rickard förstod att det var SÅ nära som det var.

    Älskade lillasyster tar oss alla med storm.  Barnmorskan sa ” ja ni väckte oss verkligen nu”
    Sen förklarar hon att vi blev inskrivna på förlossningen 08.30 och hon är född 08.33. Tre minuter va vi på förlossningen.
    SÅ fruktansvärt tacksam att vi hann in, men det var verkligen på håret. Jag blev dock snuvad på lustgasen, inte ens den hann jag med. Sen fick vi gissa vikt, jag gissade på 3400 vilket var rätt på pricken, och sen var hon 50cm lång. Lilla pluttan. Jag som varit orolig att hon skulle vara stor.

    Hon frågade mig också när mitt fostervatten hade gått, och det märkte jag aldrig att det gick som med Lucie. Dock i efterhand så tror jag att jag nog läckte fostervatten innan, jag blev ju förkyld och hostig i slutet. Alla gravida vet att det kan vara lite svårt att hålla tätt i slutet när huvudet ligger nära urinblåsan och trycker. Framförallt när man tex hostar. Jag trodde att jag kissade på mig varje gång jag hostade, men i efterhand så tror jag att jag läckte fostervatten. Har även pratat med min barnmorska som gör ultraljud, och hon sa att det absolut kunde va så, och att huvudet kunde “täppt” till, och sen rört på sig när jag hostade. Detta är något jag grämer mig lite över, att jag var så dum som inte sökte för det och tittade, men man vill ju gärna inte belasta vården i onödan . Det var iaf ingen fara.. Men det är något som jag har tänkt mycket på, var det isåfall så lång vattenavgång att vi hade behövt antibiotika hon och jag?  men jag har pratat med alla barnmorskor efter detta, och allt har sett fint ut så det behövdes inte. ♥ Så själva denna grej kan jag släppa. Var det så att jag läckte fostervatten så hade det inte någon betydelse just nu.  Bebis mår bra.

    Vi fick spendera några timmar på förlossningen innan vi blev flyttade till BB.Vi myste. Uppdaterade våra nära och kära, som fick en chock att hon redan var här. På vägen upp till BB mötte jag några av mina kollegor som hört att vi hade varit på förlossningen några minuter bara. ♥

    Sen spenderade vi ett dygn på BB jag och Line. Rickard åkte hem till de andra barnen, eftersom vi hade en liten Lowa som fyllde 10 år dagen efter, så hade han lite presenter att fixa med. Det var lite jobbigt att inte vara med och sjunga för henne på morgonen, men jag var med via FaceTime. O jag vet att Rickard fixade allt perfekt.

    Så älskad från första stund. Tänk att jag hade så svårt att föreställa mig ett liv med en bebis innan hon kom. Jag var ganska så orolig i slutet. Men från att hon föddes så var hon så självklar. ❤️

    Nu har de gått en månad sedan förlossningen, ibland känner jag fortfarande att jag inte riktigt landat. Man tänker mycket ” tänkt om” Kunde jag gjort något annorlunda osv. Kunde jag åkt in på natten?  Samtidigt eftersom jag somnade ifrån förvärkarna så var det inte på riktigt då. Utan det startade verkligen bara pang och då åkte vi så fort vi kunde. Hade jag ringt in på natten så hade vi garanterat inte fått komma in ändå för jag antagligen inte var i aktiv fas då?

    Det är mycket känslor i att det gick så fort, ibland har jag känt mig svuvad på förlossningen för att jag knappt hann med, samtidigt SÅ tacksam att det gick så bra och att man inte födde barn i flera dygn. Men 3 minuter. Jag har ju varit inne tidigare graviditeter att bli igångsatt just för att jag har så snabba förlossningar. Men alltid känt att jag ändå vill att det ska komma naturligt, MEN  , skulle vi skaffa ett till barn, då skulle jag nog vilja ha igångsättning, för att veta att man är på plats.
    Vi prata om det på bb när vi var på återbesök, då sa barnmorskan ” det ska ju inte behöva vara en oro som gör att ni inte vågar skaffa fler” Nu har vi ju fem barn, men jag kan ju som vanligt inte säga att det är sista. Skulle gärna gå igenom allt igen. ♥

    Vi hamnade som sagt på BB ett dygn, men det får ett eget inlägg.
    Välkommen till vår familj, älskade Line. ♥

    Tack för att ni ville läsa.
    Kram/ Angelica

  • Graviditet nummer 5♥,  Vardag

    Lillasysters namn..

    Så har lillasyster äntligen fått ett namn här hemma. Namnet hade jag som förslag när hon låg i magen, men egentligen inte mer än så. Vi pratade inte namn jättemycket utan vi ville nog båda träffa henne först. Det var inte självklart direkt vad hon skulle heta, utan vi har kallat henne lillasyster ganska länge här hemma, och det gör jag fortfarande för att man blivit så van. 🙂 men sedan har vi också börjar att säga namnet till henne här hemma. För att känna lite på det, man får ofta frågor om namnet när man får en liten till i familjen. Förr kunde jag känna stress. Det har jag inte gjort denna gång, vi har låtit det ta sin lilla tid. Nu ska vi bara skicka in det till Skatteverket också 🙂

    Våra lilla goding. Välkommen till vår familj , älskade lilla Line.

    Så älskad från första stund.

    Idag har det regnat hela dagen här i Motala, termometern har visst 16 grader, mot gårdagens över 30, sån skillnad.

    Vi har hållit oss hemma, de är skönt att va inomhus med AC på med en liten bebis i hemmet. Men snart blir de nog ett besök på stranden igen. Rickard går på föräldraledigt efter imorgon och sen semester , det ska bli så skönt. Vi ska fundera på vad vi ska hitta på ,mestadels lite dagstripper tänker jag. Vi har inget planerat , jag tycker om att ta det som det kommer ❤️

    Mina luktärt som jag och Leona planterade har börjat slå ut. Så roligt att kunna plocka sina egna små buketter , nu inväntar vi bara dahliorna att de ska slå ut. En har redan slagit ut. här var den inte helt utslagen, men hs-kiss blev först ut i år 🙂

    Nu ska jag krypa ner, imorgon är det dags för läkarbesök för lilla Line. <3

    Sov gott vackra ni.

    Kramar

  • Vardag

    Födelsedagsbarn och snart är det ordentligt sommarlov.

    Så fyllde hon äntligen 12 år i tisdags, nästa år blir hon officiellt tonåring, känns helt galet verkligen.

    Hon valde själv hur hon ville fira sin dag och hon bjöd hit sina kompisar och de fikade i trädgården. Den bästa tiden är nu när man kan njuta av härligt väder. ♥

    Jag väntar på att mina dahlior ska blomma, många knoppar men ingen har slagit ut ännu , dock har vi fått lite blommor på luktärten vi planterade , ska ta en bild så ni får se.

    Snart går hela familjen på semester/sommarlov. Rickard har tagit ut extra pappadagar vilket känns mysigt o välbehövligt.

    I eftermiddag planerar vi att åka och plocka jordgubbar, vi brukar alltid göra det varje sommar, barnen tycker de är mysigt att plocka själva. O jag älskar att ha massa jordgubbar hemma. Perfekt att fylla på till midsommar.

    Vi besökte också stranden för första gången och barnen fick doppa sig , första doppet i år och de var nöjda.

    Köpte en alldeles för stor solhatt också till lillasyster, köpte storlek 56 🙂 men då har hon något att växa i tänker jag.

    Trivs så himla bra med vagnen också, ångrar inte en sekund att vi köpte en bugga igen, älskar den vagnen alltså.

    Nu ska vi fortsätta dagen, med ärenden och jobb. Sen när vi hämtar de små idag, SÅ går det på välförtjänt sommarlov. ♥

  • Vardag

    Ny vecka, med lite vardag.

    Måndag, Rickard är tillbaka på jobbet efter sina dagar hemma. Saknar honom redan. Tur det snart är semester så vi får vara tillsammans allihop. Dessutom kommer han ta ut pappadagar och förlänga sommaren ytterligare, det ser vi fram emot. Så därför passar jag också på att jobba undan lite jobb så att man kan försöka vara ledig så gott det går under sommaren. ♥ Jag kommer kombinera mammaledighet med jobbet med sociala medier och vårt företag. Så har vi gjort tidigare och det är så fantastiskt att kunna spara föräldradagar som gör att man kan vara hemma lite extra med barnen när de blir äldre, innan det är dags att börja förskola osv. Men det vill jag inte tänka på nu, men det känns skönt att ha en plan.
    De två minsta går några dagar på förskolan denna vecka så jag hinner jobba ifatt det som blivit lite släpandes pga lillasysters ankomst. ♥
    Just nu ligger hon bredvid mig i sängen och är min lilla minikollega.

    Min lilla sötnos. Hon är väldigt snäll hittills måste jag säga, sover oftast bra på natten och vaknar 1-2 gånger för mat och blöjbyte. ♥


    Lilla godbit. Tänk att hon denna vecka blir 3 veckor redan? Vart tar tiden vägen? Det går verkligen så himla fort, klyschigt men otroligt sant.
    Försöker verkligen njuta och ta tillvara på varenda liten sekund. ♥ För nog går bebistiden galet fort, annat är det i slutet på graviditeten, då går de mesta långsamt 🙂

    Men tänka sig ändå att man ändå kan sakna magen när den väl är borta, hihi. Men jag är tacksam över att min kropp burit alla våra fem barn och tagit oss i mål. Finslipar lite på min förlossningsberättelse.. Snart får ni ta del av den. Ledsen att hålla er på halster.

    I helgen hade vi kalas för dessa tre. Två har fyllt år redan och en fyller år imorgon. Vår äldsta tjej blir 12 år imorgon, kan inte riktigt fatta det. Vad hände med alla dom åren? Tänkte sig att vi har så många barn som fyller så tätt. Leona fyller 27 maj och sedan bebis som har sin födelsedag 2/6 Lowa 3/6 och sedan Leia 21/6, det är bara lilla Lucie som fyller i februari. Vår egna lilla skottårsbebis. ♥

    Fyra av fem=)
    Lucie är väldigt lik mig som liten, tror att jag gapar sådär med öppen mun på typ alla bilder när jag är liten 😉 Så himla roligt, min lilla minime. ♥

    Nu ska jag sätta mig och fixa till lite bilder som jag fotat som jag ska maila över.

    Hoppas ni får en härlig start på veckan.

    Stor kram/ Angelica

  • Graviditet nummer 5♥,  Vardag

    I samma rum som vi gjort alla ultraljud.

    Det känns så overkligt att hon är 12 dagar gammal våran lilla tjej. Hur fort har de dagarna gått? 🤎 vi njuter och myser här hemma. Jag försöker landa i allt efter förlossningen , trodde inte jag skulle älta, men de märker jag att jag gör. Men tror jag behöver älta det lite. Har påbörjat min berättelse men inte färdigställt den ännu, mitt psyke måste vara med mig. Det är väldigt mycket ” tänk om” som far runt i mitt huvud som jag känner att jag behöver lära mig att släppa.

    Detta är ju bra overkligt , ena stunden i magen, andra utanför ❤️ vår lilla femma.

    Idag var jag också och hälsade på våran älskade barnmorska som gjort alla ultraljud och som även var den som konstaterade att det skulle varit två i magen i början. Så tacksam för att vi kommit varandra så nära och hon har alltid en speciell plats i hjärtat. Ni vet en sån person som är helt på rätt plats. Idag satt vi i samma rum vi gjort alla ultraljud med idag med bebis utanför magen

    Hur fint kändes inte det? Blir lite tårögd av tanken. ❤️ tack för mysig stund.

    Sedan avslutade vi dagen med att åka till Vadstena och köpte jordgubbar i en gårdsbutik.

    Har sett att de även kommer ha självplock där fast i en högre höjd, så man slipper böja sig, så det ska vi testa på tänkte jag när det öppnat 🙂

    Nu ska jag se om jag kan skriva några rader på förlossningsberättelsen, vill så gärna dela med mig av den snart till er . ❤️

    Kram / Angelica