Jag vaknar upp helr slut. Ska samla krafter till att fixa frukost. Skulle kunna somna om och sova hur länge som helst känns det som. Igårkväll va det tufft. Barnen kan ibland verkligen driva en till vansinne. De fajtades och somnade inte förrän efter 00. Hur orkar dom?

Leia är som en riktig mini tonåring, är detta bara början? Hur fasen ska jag då stå ut riktiga tonåringen…jag är helt slut alltså! Jag känner mig så värdelös som förälder, i sånnadär situationer så ifrågasätter man verkligen sig själv. Va tusan har jag gjort för fel? 

Vi kämpar varje dag som idioter, men det känns som att man kämpar för ingenting,typ. 

Vill få energi, vart får jag den? Måste börja röra på mig igen, min lata jävel.

Idag blir en bra dag, underbart att vi är lediga när kvällen va som den var. Tänker inte planera dagen , tänker ta den som den kommer. Jag gör inte många knop. 

Är man en dålig mamma som känner sig såhär slut och uppgiven? Är ju inte mer än människa.. Men Man får ju dåligt samvete för allt <3 jag älskar mina barn högst på jorden! Det är de finaste som finns, de ger så mycket kärlek, men de kan verkligen driva mig till vansinne. Snälla någon säg att det är en period och att de blir bättre!

 Älskade ungar!! <3 låt oss få en lugn och harmoninsk dag utan fajter. 

Hann iaf åka och överraska min fina vän igår.  

 Åkte dit och uppmuntrade henne lite. <3 Jag vet att hon har det tufft, men det kommer lösa sig och bli bra på ett eller annat sätt!

Nu ska jag ta mig kraft att fånga dagen!
Kram och tack för att ni finns!