• Graviditet nummer 5♥,  Vardag

    Riskbedömning av arbete from v20 och känslan att inte känna sig trygg.

    Första veckan i skola och förskola avklarad. Det har gått bra för alla. Jag var lite nervös över hur det skulle gå framförallt för de små, eftersom vi var hemma och var sjuka innan jullovet, så var det säkert över en månad sen som de små barnen var på förskolan. Dessutom efter jullovet så hade de gjort en rotation på förskolan, Leona och Lucies avdelningar hade helt enkelt bytt plats med varandra. Så nu gäller det att lämna rätt barn på rätt plats 😉
    Första dagen lämnade Rickard och jag jobbade tidigt, det hade gått så bra, men jag hade liksom extra svårt att slappna av. Tänk att man är så förbaskat blödig och tänker på barnen i stortsätt hela tiden när man inte är med dom. ♥

    Det hade iallafall gått jättebra, och Lucie hade varit glad, när jag kom och hämtade var hon glad och prata och berättade vad det gjort under dagen. Så det kändes väldigt skönt. Leona känns som hon vuxit och blivit så stor över lovet, fixar det mesta själv..

    Här sitter vi mina minsta och lilla mini i magen. Tänk hur ännu större de kommer bli när bebis gör entré.

    Sen mitt i allt detta med att skola och förskola börjar så är det inte bara alla vanliga separationsångest man har, man har också mycket tankar och känslor kring att pandemin skjuter i taket igen. Blir både ledsen och irriterad på situationen. Upplever att personer runt om inte tar detta på allvar. Nu när jag dessutom är gravid känner jag mig extra nojig, och ännu mer restriktiv. Vi har under hela pandemin varit väldigt noggranna och försiktiga. Jag går inte runt och är livrädd för Corona kanske men jag har verkligen respekt för sjukdomen, för att man inte vet hur man blir påverkad av det. Den slår ju verkligen olika från person till person, och det känns som man ska ha ” tur” om man klarar det väl.

    När pandemin var som värst så vet jag att många gravida fick gå hem från sina jobb from v 20. och eftersom det är nya restriktioner nu igen, där arbetsgivaren ska göra en riskbedömning på arbetsplatsen hur man som gravid kan bli utsatt för smitta och inte. För mig blev riskbedömningen låg, jag ska inte arbeta med covidpatienter och det är något de anser att de kan tillgodose, vilket är bra. Men sen tycker jag ändå det är galet att det kan vara så olika mellan kommuner och regioner, många får gå på dagen v 20 medans jag i regionen inte får det. Eftersom man som gravid ändå är i riskgrupp så borde man iaf kunna få gå hem just nu när smittspridningen är som allra värsta.
    Men jag tycker ändå det är jobbigt för mig personligen, jag har svårt att känna mig helt bekväm helt enkelt. Framförallt om jag hör om kollegor som är smittade osv, eller om någon patient eller kanske någon anhörig till våra patienter testar positivt. Anser man sig själv att man blivit utsatt för smitta får man självklart smittspåra. Men jag ska erkänna att jag tyckte det var jobbigt när man fick sms från jobbet att en var positiv för covid.. det kanske är löjligt, och vissa känner sig inte alls utsatta medans jag som tur var inte hade jobbat med just den familjen, men vägg i vägg med en skjutdörr i mellan. Nu ska det ju inte smitta så enkelt, och man bör varit närmare än 2 meter i 15 minuter för att riskera att man är utsatt för smitta. Samtidigt känner jag om det är ” så svårt” att bli smittade att man måste va nära i 15 minuter, hur kan vi då ha en sån hög smittspridning.
    jag kände mig iaf inte trygg att gå till jobbet, även om jag vet att personen i fråga sjävklart inte är på plats så tänker jag att det kanske är så att kollegor blivit smittade, och innan de får symtom och testar sig så kanske jag hinner bli smittad, man vet ju inte. Bättre och ta det säkra före det osäkra. Så jag valde faktiskt att sjukskriva mig denna helg jag skulle jobbat.
    Många kommer säkert tycka att jag är jättelöjlig nu, men jag måste göra mitt val som känns bäst för mig. Hoppas jag känner annorlunda till passen jag jobbar i veckan, för jag vill ju samtidigt jobba. ♥ Tur ändå att jag också jobbar med mina sociala medier som jag jobbar med hemifrån, så att jag ändå får lite inkomst..

    Hoppas snart denna våg av smitta sköljer över och vi får kontroll igen, och att smittspridningen sjunker fram åt sommaren när bebis ska kika ut.
    Tillsammans hjälps vi åt nu att vinna över denna förbaskade pandemi.

    STOR kram till er/ Angelica

  • Graviditet nummer 5♥

    Gender Reveal – Its a…….

    Lördagkväll hos oss, jag har ju så mycket att uppdatera här och jag tänker att jag kanske får dela upp inläggen lite.

    Vi backar tillbaka bandet en vecka ungefär, förra fredagen var det dags för rutinultraljudet. Jag var så nervös innan, nervös att bebis helt enkelt inte skulle må bra, att något skulle vara avvikande osv.. ni vet hur man kan måla upp sin oro, helt i onödan oftast. Ultraljudet gick väldigt bra, det var en envis liten därinne ( precis som sina syskon sa barnmorskan)

    Allt såg fint ut och bebis växer precis som den ska, blev inte flyttad bf datum heller, utan det blev samma som tidigare 🙂 En liten sommarbebis, tänk att nästan alla våra barn fyller år kring Maj/Juni, förutom Lucie. ♥
    Först låg bebis upp o ner också precis som förra ultraljudet , men sen efter en stund så vände den sig rätt, och vi fick fina bilder. Det är verkligen lika magiskt varje gång, och jag önskade att jag hade njutit mer när vi gjort ultraljudet, men jag var så förbaskat nervös, blev liksom lugn efteråt. Vi fick också veta vem som bor därinne i magen. ♥
    Min absolut första magkänsla när jag blev gravid och jag mådde så dåligt som jag gjorde i början sa jag 100% att det är en tjej till. Men sen när illamåendet avtog och jag började må bättre, upplevde att jag mådde lite annorlunda mot de andra tjejerna så blev jag osäker. Kanske var det en pojke ändå. Hur som så spelar det ingen roll, jag var så glad och tacksam för att bebis mådde så fint. ♥ Men ska inte sticka under stolen med att det var roligt att veta, vi var ju galet nyfikna.
    Jag upplevde att det faktiskt blev mer verkligt, men det är säkert en smaksak vad man själv tycker. Jag tycker personligen att det är otroligt smidigt att veta innan när man ska förbereda inför ankomst, vi har tagit reda på könet på alla, vi har varit för nyfikna. Men att se på förlossningen är säkert häftigt också, en smaksak helt enkelt tror jag.

    Jag och Rickard valde att behålla vem som bodde där inne, till dagen efter.. vi hade förberett för barnen att vi skulle berätta dagen efter, och det var nog tur vi hade gjort det, annars hade dom tjatat ihjäl oss. Men vi hade en plan och vi skulle köpa en ballong att spränga som vi gjorde sist när Lucie låg i magen. Problemet var att jag denna gång inte hade varit tillräckligt förberedd och beställt hem ballong, ångrar mig SÅ mycket, sist beställde jag från my perfect Day, och de har verkligen magiska produkter när det kommer till sånt här och kalas osv, ska aldrig göra om detta misstaget igen.. Men vi fick göra det bästa av det hela ändå, barnen ville ju såklart spräcka ballong, så jag försökte få en butik i närheten här att fixa, men det var inget de kunde göra, jag frågade om jag fixade konfetti om de kunde fylla en ballong med helium men det kunde de inte, de menade på att ballongen kanske inte skulle hålla om det nu var så att man hade lagt in konfetti. Jag kände mig så besviken när jag stod där, besviken och irriterad på mig själv att jag inte förberett. Men vi kunde heller inte skjuta på det hela för barnen var SÅ ivriga hemma, vi hade även bokat in att våra mammor skulle vara med som sist. ♥

    Jag åkte iväg till dollarstore och höll tummarna att de hade något där som gjorde att jag kanske kunde tänka om, eller om det möjligtvis hade ballonger eller konfetti, i rätt färg förstås. Som tur var , hade de två konfettikanoner kvar, och det måste varit meningen att vi skulle ha dom , för det fanns enfast två kvar, och i just rätt färg. Jag knyckte åt mig dom fort, och sen åkte jag tillbaka till leksaksaffären, men ballongen blev inte alls som jag tänkt, det blev liksom en vanlig ballong, och i vissa ljus upplevde jag att man kunde se vad det var för färg på konfettin. Men vi tog med den ändå, och sen tog vi kanonerna, TUR var väl det för dom gjorde allt verkligen. Även om de kanske var lite svåra att öppna  😉

    Förberedelserna i full gång här hemma…

     

    Det pirrade verkligen i magen på alla barnen och även för oss 🙂 Halva styrkan av barnen gissade tjej, och halva styrkan trodde pojke. 🙂

     

     

    Här kommer filmen som vi delade på instagram när vi berättade för barnen vem som låg där inne. ♥ Blir lika tårögd varje gång jag ser den.. Lyckan är total, så tacksam! ♥ Missa inte att klicka på filmen och kika!

    Vi kommer bli berikade med ännu en lillasyster till familjen! ♥

    Vi kommer antagligen hitta rosa konfetti i en evighet. =) Det bubblar i hela magen, och så underbart att kunna dela med mig till er. ♥

    Stor kram/ Angelica

  • Graviditet nummer 5♥,  Vardag

    Årets första, och titta hur gulliga små kläder.

    God fortsättning kära ni! Har ni saknat mina uppdateringar?♥

    Så har de snart gått en vecka sen jag uppdaterade här, tänk att jag tänker varje dag att nu ska jag sätta mig och skriva några rader, och sen helt plötligt så har det kommit massor emellan, jag jobbade mycket kring nyår och sen har jag varit så ofantligt trött. Idag hade jag dessutom en fruktansvärd huvudvärk när jag vaknade, och den ville inte riktigt ge med sig. Jag anar att jag bör bli bättre på att äta mina järntabletter, vid inskrivningen hos barnmorskan  för ex antal veckor sen så sa hon redan då att jag var tvungen att börja äta järntabletter varannan dag. Behöver jag säga att jag inte skött mig?
    Men jag blir så fruktansvärt knasig i magen av järntabletterna. 🙁 Men jag la ut ett inlägg om detta på instagram , och jag fick tips om en annan sort järntabletter som jag ska testa, det var flera som skrev om just dessa, så tänker att det kan vara värt ett försök.
    SiderAL heter dom och är ett kostillskott med järn och c-vitamin, Eftersom kapslarna är täckta med ett fetthölje gör att tarmen skyddas och inte får direktkontakt med järnet och på så vis skyddar magen och minskar risken för irritation. Så det ska bli väldigt intressant att få hem dessa och testa. Håller tummarna för att de fungerar. ♥

    Imorgon är vi fortsatt lediga, Rickard också, mysigt och sen är det fredag och dags för rutinultraljudet. Så spänd, och nervös, pirrig och orolig på samma gång. Håller alla tummar att det ser bra ut med lilla bebis där inne. Fortsätter dagligen att känns små buffar, det är så mysigt. Häromdagen när jag körde bil så kickade den till mot själva byxkanten, så då blev jag nästan lite rädd för att jag inte var beredd.  🙂 Ingen förvarning. Snart kommer den växa till sig så den kommer leva rövare därinne. ♥

    Lovade er i mitt förra inlägg att jag skulle visa er vad Madde & Micke kom förbi med för present innan nyår.

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    Hur gulliga små kläder? ♥ Helt plötligt känns allt mer äkta när små grejer hänger och väntar. Tack igen för dessa fina saker. ♥ Så fint gjort och nu fick de en plats vid den nya “bokhyllan ” som jag gjort i Lucies rum , dessa hyllor beställde jag sist vi handlade online på Ikea, det är kryddhyllor egentligen, men passar fint här med, har en vid Lucies spjälsäng och sen har jag som en liten bokhylla på en annan vägg i rummet 🙂

    Här ser ni en helbild hur den ser ut, jag hade kvar väggfärg från Lowas rum som jag målade som en “spegel” bakom och sen satte jag upp hyllorna, den översta valde jag att göra som vid spjälsängen att sätta den upp och ner 🙂 det ser ni på de översta bilderna jag visade. Det blev fint ändå, en liten rolig detalj. Fortsättning följer på hennes rum , just nu funderar jag på mer förvaring och om jag ska måla om den nya garderoben eller inte 🙂 Sen har vi många fler projekt framöver som vi ska fixa med här hemma. väggar som ska få nya kulörer lite överallt och vardagsrummet måste bli klart med alla ivarhyllor vi har påbörjat men inte avslutat för att jag inte kan bestämma vilken kulör de ska ha, mest för att jag måste se hur kulören på väggen som jag ska ha blir när jag målat den 🙂  Men jag tycker ju om att måla och förändra , så får jag bara lite extra energi ( när jag börjat ta mina järntabletter ) Så ska vi nog få ordning på torpet 😉

    Vet ni vad vi gjorde mer idag? Åt årets första semla, värt att föreviga ändå, varit sugen i flera dagar, sen jag hittade en gammal bild från förra året, men nu så. SÅ gott, vilken är er favorit? Jag gillar den gamla hederliga med mandelmassa♥

    Nu ska jag krypa ner i sängen och försöka sova lite, för er som inte följer mig på instagram så måste jag visa er en bild jag delade igår, denna graviditet kommer jag med all säkerhet fixa allt i sista sekund, jag har svårt att tänka framåt märker jag. En dag i taget verkligen. Men jag har ändå påbörjat att plocka fram lite små bebissaker och lagt i en liten korg. Lite nytt också som jag köpte häromdagen.. Finns det något gulligare än små söta bebiskläder?

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    Älskar bodyn med regnbågar, tycker det är svårt att köpa könsneutralt, men denna tycker jag är fin på både tjej och kille. ♥

    Vi hörs snart igen. Skriver Jag inte imorgon, så måste ni lova att hålla en extra tumme hårt att allt ser bra ut med lilla bebis på fredag.

    Puss & Kram / Angelica

  • Graviditet nummer 5♥,  Vardag

    Försöka finna en bra balans i graviditeten , ny vecka 18+0, och gott nytt år från oss. ♥

    Torsdag vilket innebär ny vecka för lilla bebis i magen, idag gick vi in i vecka 19 ( 18+0 )
    Som jag säkert nämnt tidigare kring denna graviditet så har det varit mycket oro redan direkt när jag fick ett plus. Jag var inte beredd på det alls. Kände att jag hade svårt att ta in det, och det har suttit kvar länge.

    Jag har helt enkelt mycket oro, jag vet inte egentligen exakt vad oron kommer ifrån, tror det är många små tankar som far i huvudet. Blödningen i början som ni kan läsa om HÄR, om ni har missat, och sen jobbet i sig som jag har med tanke på att jag arbetar med för tidigt födda och svårt sjuka bebisar på Neoiva. Att det är vårt femte barn, min sjätte graviditet, kan det gå bra ännu en gång? Ja ni vet.

    Men samtidigt i all oro så känner jag också sån otrolig lycka o längtan, jag känner också mycket lycka. Lyckan över att jag börjat känna små buffar och rörelser, genast då känns allt mycket verkligare.
    Jag vill finna en balans, en balans som är human, inte ta för givet, men inte heller ta ut något i förskott som inte har hänt om ni förstår hur jag menar. Måste ju tro på att detta bli bra. ♥

    Det lilla livet i magen är redan så älskat, av både mig och resten av familjen, Leona är den av barnen som är mest intresserad av den lilla magen som putar, häromdagen när Rickard la handen på magen så kom Leona springandes och kramade bebisen , la handen på magen och gosade. Lyssnade och pratade lite. Så himla söt. ♥
    Det är ju så magiskt att få dela detta tillsammans igen, allihop. Det är så mycket härliga sprudlande känslor också mitt i all oro man ständigt slåss med i huvudet. Men denna lilla ultraljudsmonitor som vi har hemma , stillar faktiskt oron också, om man tycker den kan ta överhand. Men den ska jag berätta mer om i ett eget inlägg.

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     


    Det lilla knytet i magen är redan så älskat av så många. Ikväll kom våra fina vänner Madde & Micke förbi utanför och lämnade presenter, till bebis, blev så överraskad och glad, jag hoppas kunna visa er imorgon. ♥
    Tänk att vi imorgon firar in det nya året, året som bebis är beräknad. Bara det gör det hela mer verkligt.

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    Tack kroppen för att du gör detta en gång till, jag vill med detta inlägg också önskar er
    GOTT NYTT ÅR, Tack för att ni följer mig och vår familj här och på instagram, all kärlek ni sprider ,och alla tips och kunskap ni vill dela med er av om jag behöver hjälp med något.
    Ni är helt enkelt bäst, ser fram emot ännu ett fantastiskt år tillsammans med er. ♥

     

     

    Puss och kram / Angelica

  • Hem och inredning,  Vardag

    Lucies sovhörna och spjälsängen har fått en ny kulör.

    Dagarna svischar förbi och det är redan nyårsafton imorgon. Eftersom jag var ledig jul, så jobbar jag nyår iår. Men jag kommer iaf kunna fira lite nyår med familjen även om det inte riktigt blir som man tänkt. Vi mår mycket bättre nu, dock så har Lucie fått vattkoppor nu, inte alls som Leona, mycket lindrigare, jag tror jag har räknat till runt 8 vattkoppor. Så hon känns inte alls besvärad av dom, men jag hoppas att hon ändå får så pass ” många” så inte riskerar att hon får det igen framöver. ♥
    Känns inte alls som detta blev ett avslut på året som man önskat, man har dåligt samvete mot barnen, att man inte gör det ” normala ” som vi brukar. Men jag hoppas att de ändå känner att man gör det bästa av det och huvudsaken att vi är tillsammans tänker jag. Även om jag gärna hade umgåtts med våra fina vänner. ♥

    Under den här ledigheten när alla väl började må bättre här hemma så kliade det i mina fingrar att fixa iordning lite i Lucies rum, vi gjorde en beställning på Ikea som Rickard och Leia åkte och hämta upp o mellandagarna, bland de bästa dom gjort, att man kan hämta upp varor utanför, det har vi gjort under hela denna pandemi, känner att jag aldrig hade kunnat sätta min fot på just Ikea, där verkar folk trängas galet, räcker med att kolla på parkeringen=)
    Hur som, vi köpte bland annat ett skåp, som nu Leona förvarar sina kläder i, men jag vet inte om vi antigen ska fortsätta ha hennes kläder härnere, eller om det ska få flytta upp till hennes rum, men då behöver vi även någon typ av klädförvaring där. Ska fundera hur vi ska göra.
    Hur som, när jag ändå började fixa i Lucies rum , så fick jag för mig att jag ville måla om hennes spjälsäng..
    Målade om den i samma kulör som Leona har på sin säng. Tycker den är så himla fin och jag hade en burk hemma som stod, så det var bara sätta igång och måla när jag blev sugen, ska visa er hur det blev.
    Blev väldigt nöjd.
    Förebild, älskar dock den rosa färgen också, den heter rosengång och kommer från nordsjö.

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    Till höger ser ni hur den ser ut nu, och den nya färgen som jag målat med kommer också från nordsjö och heter Kubel Sandy Grey.

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    Såhär ser hennes lilla hörna vid spjälsängen ut just nu, visst blev det fint?
    Vi passade även på att ta bort ena sidan på spjälsängen när jag målade om så nu kan hon gå i och ur själv. Stora tjejen. Känns helt galet hur stor hon har blivit och hur mycket hon pratar nu för tiden, gör sig så förstådd och hennes vilja är ungefär lika som alla andra av barnen här hemma. Hon vet vad hon vill så att säga, envis som synden. ♥

    Nu ska jag skriva ihop ett eget inlägg som är lite mer relaterat till graviditeten, skulle gjort det förra veckan, men det hann jag visst inte med insåg jag, så nu gör jag ett nytt försök.

    Stor kram till er.

  • Hem och inredning,  Vardag

    Det gamla skåpet har gått sönder.

    Dagen efter julafton. Hoppas ni hade en fin julafton?
    Vi firade den hemma, eftersom vi fortfarande är sjuka här hemma. Denna period av sjukdom börjar verkligen tära på hela familjen, det är otroligt jobbigt att bara gå hemma och göra ingenting. Jag är så rastlös i själen och ser allt som jag vill ändra här hemma.
    De gamla skåpet som jag köpte för längesen på återvinningen och målade om som vi använt som garderob i Lucies rum ena dörren har ramlat sönder och det går inte att laga, något vi måste ta tag att fixa någon annat. Men svårt med både snygg och bra förvaring tycker jag. Ska vi bara satsa på garderob? Eller ska vi ha någon annat. Barnen behöver ha något bra för sina kläder. Just nu har ja Lucies kläder inne i vårt sovrum o en Ivar, det var perfekt när hon var nyfödd. Men nu behöver vi ha något annat. Leona har också sina kläder i Lucies rum, och har inte funderat så mycket mer på hur vi tänkt göra med det. Det har finkat bra tills att skåpet gick sönder. Ska påminna er hur det ser ut, det är så fint skåpet.Så lite ledsen att det gått sönder. Här ser ni hur det gamla skåpet ser ut, har alltid varit nöjd med det. Men nu är det dags för något annat helt enkelt.

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    Vi har ju ett gammal linneskåp får min farmor och farfar som står på övervåningen, orört. Har inte velat måla om det, så funderade först på att ta ner det och ställa i Lucies rum.. och kanske måla om. Men jag vet inte….  beslutångest deluxe, för de första är det fint som det är, och sen står det rätt så bra på övervåningen. Rickard skulle inte bli glad på mig om jag sa att jag vill att han ska flytta på det, det var ett projekt att få upp det så att säga=) Det gamla skåpet från min farmor ser ni nedan.

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    Kan ju inte bestämma mig för om jag vill bevara det som det är , eller om jag ska måla om det i någon beige ton kanske.. ♥

    Nu hoppas jag snart att denna våg av sjukdomar snart försvinner och att vi kan återgå till ett någorlunda normalt liv. Börjar kännas så förbaskat tråkigt att uppdatera om ständiga sjukdomar hela tiden. 🙁

    Stor kram

     

     

     

     

     

  • Vardag

    Dan före dopparedan.

    Hej. Vi är fortfarande inte krya här hemma, eller jag är den som fortfarande klarat mig, peppar pappar. Det vore ju HELT galet om jag skulle klara mig från detta som resten av familjen haft. Nästan så att man går och väntar på en tickande bomb.
    Jag skulle ljuga om jag skrev att jag faktiskt inte var helt slut, så trött på sjukdomar, både vi och barnen är rastlösa. Rickard är fortfarande förkyld , ingen feber, men blir helt slut så fort han gör något, och vilar mycket.

    Det dåliga samvete kryper in under skinnet för att barnen inte “får” den julafton vi bestämt. Jag vet att de inte är vårt fel, och säkert vi med många får fira med familjen.. Men ni vet, känslan att inte räcka till. typ. Men vi får göra det bästa av det, och göra det mysigt på vårt sätt. Det bara måste bli bra, ändå. Ikväll ska jag slå in de sista klapparna medans vi ska spela Bingolotto och uppesittarkväll, det är sen gammalt.
    Hittade en gammal bild på Leia som jag måste dela, ni vet första barnet, då gick man all in, tomteluva och julpyjamas =)
    Inte lika ambitiösa i år. 😉

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    Så roligt att kunna gå tillbaka i bloggen och se gamla bilder man delade förr, Tänka sig att jag bloggat sen Leia låg i magen, antigen slutet av 2009 eller början på 2010. Men är tacksam att jag skrivit ner mycket sen dess. ♥ O sen är det roligt att veta om att jag har följare som fortfarande hänger här sedan dess, så roligt att ni fortfarande vill följa oss så många år senare!

    Såhär såg de ut hemma hos oss igår, Lucie hade febriga små rosiga kinder…

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

     

    Det finns alltid en famn att krypa upp i här hemma när man är sjuk. ♥ Men oftast är det jag eller Rickard som gäller. ♥

    Nu ska jag fortsätta skriva på ett annat inlägg, som är mer relaterat till graviditeten, jag tänker att jag ska försöka va bättre på att uppdatera kring den, åtminstone, varje vecka när vi går in i ny vecka. ♥

    Om jag inte tittar in innan så vill jag passa på att önskar er en fantastisk GOD JUL, och att jag hoppas ni får ha hälsan och tacka för att ni följt oss det senaste året och genom åren.  Ni är the best.
    Puss o kram/ Angelica