Släpp sorgen fri..

God kväll! har ni haft en bra dag?
Jag har varit så himla trött idag, för det första så har helgen som varit , varit väldigt omtumlande på många sätt. Vi hade det mysigt hemma hos mamma när vi firade att hon fyllt år! Vi kramades extra mycket, och blev påminda om att livet är skört! Hon fick en present som hade med änglar att göra och hon relaterade till mormor. Min älskade mormor som är i himlen. Tänk att man kan sakna någon så mycket. ♥

Har jobbat på neo idag, Elin åkte med mig hem. Vi pratade just om döden och livet. Vi pratade mycket om att hon förlorat sin pappa i alldeles för tidig ålder och hur det påverkar oss som personer när vi mister någon nära. Vi pratade om hur folk utifrån tror att sorgen försvinner med tiden.  När begravningen är färdig så är det precis som att sådär ja. Livet går ju vidare naturligtvis. Men sorgen och saknaden blir ju inte mindre med tiden, det är ju snarare tvärt om. Saknaden blir ju ibland olidlig. Man vill inget hellre än att få tillbaka den som gått bort. Om så en sista gång. Kan fortfarande höra min mormors röst på hennes telefonsvarare som hon hade.Hon gjorde något visst med tungan i slutet, så det lät lite extra roligt. Sånt kan få mig att le vissa dagar. Samtidigt som andra dagar kan får mig att bli så ledsen, även om hon varit borta i 5 år nu, snart 6. Tror det är viktigt att prata om sorg och saknad, att helt enkelt våga visa den och våga vara ledsen. Våga släppa sorgen fri.

Jag minns när jag skulle på hennes begravning, Jag var höggravid med lowa i magen, och jag bröt ihop innan jag ens gick in i kyrkan.
Tänkte att jag fixar inte att se hennes kista. Samtidigt som jag visste att jag skulle ångra mig resten av mitt liv om jag inte var delaktig.
Det var SÅ fint. Alla hennes barn stor längst fram i kyrkan och sjöng ” jag ska måla hela världen lilla mamma”
En av henne favoritlåtar. Ett av mina starkaste minnen. hur dom fixade det , förstår jag inte! ♥

Det tog tillexempel flera år innan jag åkte till hennes grav. Jag hade så svårt att se hennes namn på stenen. Det gick inte. Det låste sig. Men när jag väl vågade mig dit så var det skönt, prata lite med henne och lägga handen på hennes sten. ♥

om ni mist någon nära, hur hanterar ni sorgen? 

Nu ska jag försöka se en serie innan jag somnar, somnar alltid ovaggad dessa dagar jag gått upp i ottan!

Var rädd om er!
Puss & Kram