Förra helgen myste vi tillsammans med min syster som var hemma från storstaden. Hon kikade förbi efter att vi hade kommit hem från Västervik. Vi visste inte att hon hade planer på att komma hem när vi bokade vårt besök, men det var mysigt att vi hann träffa henne. Kanske borde vi boka in en visit i Sthlm i sommar och hälsa på henne, och ett besök på Gröna Lund? Vi får se.

Jag kan inte tänka mer en några timmar framåt, då blir det kaos i hela huvudet. Jag försöker verkligen lära mig saker om mig själv just nu. Eftersom jag inte alls känner igen mig själv så ska jag också ärligt säga att jag inte vet mina begränsningar. Huvudet vill mer än kroppen. Jag försöker göra saker som jag tycker om. Men fortfarande finns måsten, att strunta i måsten känns som det blir värre. Disken i köket, går jag förbi den och tänker att jag tar den sen, det är inte hela världen att den står där, så är det värre än att jag tar den. Det har varit så otroligt rörigt i livet under en så lång period att rörigheten gör mig galen. Men vila, vad mycket vila man behöver. Mer än vad jag trodde. När kidsen somnat på kvällen, då somnar jag med. Sover och sover. Vet ni vad det mest frustrerande är, det är att orken i kroppen och i huvudet inte finns. När man har viljan. Jag inser att jag har så mycket att lära, det känns som vägen är lång tillbaka. Men tänker jag för mycket så blir det tusen gånger värre, måste tänka i små portioner , annars kommer ångesten och man bara spinner på. ♥
Jag har inte haft orken att svara på alla era kommentarer, men jag har läst varenda en och det går rakt in i hjärtat, ni får mig att tänka på saker jag ska kolla upp som jag inte haft en aning om. Imorgon bitti ringer jag vårdcentralen och hoppas på en snabb tid. Kanske även vore bra att ta lite prover som någon skrev. ♥

Nu ska jag vila lite!
Tack för att just DU kikar in här och lämnar ett avtryck. Det betyder massor!♥
KRAM / Angelica