Att finna den perfekta balansen.♥

Godkväll fina ni, tänkte kika in och skriva några rader till er. Hoppas ni har haft en fin vecka och kan fira in helgen imorgon. Jag ska jobba även denna helg, men tänker ta vara på den lediga tiden vi får tillsammans så gott vi kan! ♥
Skrev ett inlägg tidigare om det här med att känner att man duger precis som man är. Fått sån fin respons på det och fler som känner igen sig. Vilket är väldigt skönt att man inte känner sig ensam. Världen är egentligen lite vriden. Hur är egentligen verkligheten bakom alla kameror, skärmar och instagramflöden?
Jag har sedan jag började fota alltid skapat med min kamera, förmedlat olika känslor. Jag är absolut inte konstnärligt och kan knappt rita en streckgubbe på ett papper, ett hjärta kan jag rita på sin höjd. Men att just skapa via min kamera är något jag alltid har älskat, och haft ett intresse för. Därför tycker jag det är otroligt roligt att visa upp snygga bilder både här i bloggen men också på instagram, jag försöker att inte dela mobilbilder i den mån det går. Sjävklart kommer någon enstaka bild som jag tagit i förbifarten i telefonen. För jag har lärt mig med tiden att inte alltid gå runt med min systemkamera. Allt behöver inte dokumenteras. Man kan också bevara stunderna inuti huvudet.

Någon kommenterade att perfekta instagrambilder får oss att må dåligt och att jag tillvissdel bidrar till det. Jag förstår hur den personen menar och kan till viss del hålla med. Men som förklaring ovan så tycker jag att det är fruktansvärt roligt och ibland avkopplande att skapa med kameran.
Men många gångar har det också gjort att jag mått dåligt, man jämför sig med andra tittar på sina egna alster och tycker återigen att man inte duger. Det handlar om att hitta sin egna balans tror jag. Balansen mellan att låta det vara roligt, utan tvång och framförallt inte låta det hela bli ohälsosamt för ens eget psyke. Skulle kunna skriva i evigheter om detta känner jag för det här ämnet är så väldigt intressant.
För att återgå just till att en perfekt bild på en social kanal kan få en att må dåligt. om vi vänder på det , om en människa faktiskt inte alltid är på topp och kanske har en dipp i sitt liv, bör den människan dela det då? Jag har läst flera gånger att personer som kommer in på en blogg/instagram kan avfölja eller att välja att inte gå tillbaka för att man själv mår dåligt av att läsa att någon annan mår dåligt eller har det tufft. Varför är det så?

Jag följer många konton på instagram som definitivt inte visar upp några perfekt liv. Många visar upp vardagen, älskar blandningen mellan kaos kärlek och skratt. Men framförallt tycker jag ärlighet är bland det viktigast. Att man skriver från hjärta. Inte försöka visa upp något man inte är eller kan stå för. Jag följer personer i sorg, och jag känner med dom. Skulle aldrig avfölja bara för att människor delar med sig öppet om vad de år igenom, skulle ni kunna göra det? Sen uppskattar jag fina bilder, det ska jag erkänna, jag blir väldigt inspirerad av fina flöden även om de ibland ger mig lite prestationsångest. 😉 ♥


En favoritbild på mig och mina tjejer.
Va rädda om er! ♥

Kram/Angelica