Att jag är en hönsigmamma, det har jag definitivt ärvt av min mamma.
Men barnens är ju en allt och man vill ju inte att det ska hända dom något. Och i dagen samhälle så kan man ju faktiskt inte vara säker, man läser ofta i tidningen om barn som försvunnit i lekparker osv. Är det då konstigt att man blir lite överbeskyddande.

Igår gjorde jag något som jag tycker är väldigt stort för att vara mig. Det känns som jag har börjat tänja lite på gränserna, vad är detta ? 😉

Min mamma bor numer gården nedanför oss, barnen hittar dit själva och det tar typ tre minuter för dom att gå dit. De behöver inte korsa någon väg eller annat otäckt. Så igår tog dom varandra hand i hand och gick till mormor själva. Dom var stolta som två små tuppar och framförallt så fick Leia känna sig lite stor när hon fick hålla lillasyrran i handen och ha ”ansvaret” för henne den lilla biten.
Löjlig som jag är så tyckte jag givetvis att detta var jättejobbigt. Så jag smög efter våra älsklingar ( utan att dom såg) hela vägen fram och det gick ju jättebra ♥

Idag gjorde de en favorit i repris och gick ensamma dit! Nyhetens behag att hänga hos mormor 🙂

Men jag klagar inte att ha henne nära, för nu ska vi gå dit och bli bjudna på kvällsmat!

Kikar in lite senare! Puss på er alla fina ! ♥