Det råder fortfarande jullov för barnen hemma hos oss, de är lediga nästan hela nästa vecka oxå. Mysigt samtidigt som mina gråa år växer allt mer och mer när man få gå emellan syskonfajterna. (tur jag snart ska färga)  Herregud vilket humör de har båda två, my god hur ska de bli i tonåren? Två tjejer som förmodligen kommer slå halvt ihjäl varandra när det ska bli osams om vem som ska vara på toaletten och göra sig iordning. Tur det är ett par år kvar men jag bävar redan. Hur ska man i dagen samhälle kunna våga släppa taget om sina barn?
Jag är och kommer förbli en hönsmorsa.
Barnen är ju trots allt det finaste som finns. I skrivande stund är våra två hos Farmor, de har bestämt sig för att de ska sova där på jullovet så idag har de packat sina väskor, tagit med sina kuddar och åkt iväg. Glada och förväntansfulla. Lowa har sovit en gång tidigare hos farmor men Leia åkte hem. Lowa är lite tuffare och vågar sova över medans Leia är lite mer mammig. Vi får väl se om jag får åka och hämta hem lite senare. ♥
Men jag tycker det är ganska jobbigt att lämna bort barnen, vi har aldrig lämnat bort barnen bara för att ”samla” lite energi. Vi har aldrig känt att vi behöver det. Så på så vis så har aldrig barnen sovit borta förrän de själva velat. De har sovit ett par gånger hos mormor innan och sen nu är det farmors tur. Jag hoppas för deras skull att Leia inte åker hem för jag vet hur stolt hon kommer vara imorgon.

Hur ofta lämnar ni bort era barn? Jag känner själv att vi antagligen är extrema som knappt aldrig har barnvakt, förutom när vi måste göra saker tex jobb osv.

Sedan jag själv blev mamma så har jag stött på många föräldrar som har barnvakt väldigt fort och tex lämnar bort sina barn på nyårsafton. Varför gör man det?
Varför lämna bort det finaste man har för att festa tillsammans med sina vänner på nyårsafton? Har man inte  gjort allt sånt innan man valde att blir förälder och skaffa barn? Vill man inte fira in det nya året tillsammans med det finaste man har? För mig är det en självklarhet att fira med dom. Att se Leias lycka i hennes ögon när hon fick skåla in det nya året tillsammans med oss och titta på alla fina raketer, det slår ju liksom allt.
Jag kommer aldrig förstå hur man kan lämna bort sina barn vid sånna tillfällen. Sen om det finns omständigheter tex separation som gör att man tyvärr inte kan ha sitt barn på nyår,jul och andra högtider pga att det kanske tex är den andra förälderns tur. Jag beundrar verkligen alla mammor och pappor där ute som lever ensamstående och separerade som får dela tiden med sina barn. Stor cred till er att ni orkar.♥

Jag längtar redan ihjäl mig efter mina två små hjärtan. Men jag vet att de har det bra och roligt hos farmor.

Nu ska jag umgås med min kärlek, tänk att vi blev tvingade att umgås med varandra på tu man hand när barnen bestämmer sig för att sova borta 😉 ♥

Kram till er alla.