Minskade fosterrörelser och en dag kvar.

En dag kvar till Bf. Vet ni att för mig är det helt tokigt. Eftersom de andra två barnen redan har kommit ut så har jag aldrig varit såhär gravid. Men det ska man väl också uppleva någongång. Dock vaknar man varje morgon lika besviken att det inte satt igång. Men hon kommer som sagt när hon är redo. Snart hoppas jag! ♥

Ju längre jag går gravid också ju mer orolig börjar jag bli. Tyckte inte alls hon hade samma rörelsemönster och att hon varit lugnare sedan igårkväll. Så jag ringde mödravården det första jag gjorde när jag vaknade. När de sedan ringde upp fick jag prata med världens gulligaste tjej, hon var så lugn i telefonen och lyssnade verkligen på mig. Höggravid oroligt preggo som börjar gråta direkt. Jisses. Men det var inga konstigheter, och sa att jag sjävklart skulle få komma upp på en koll. Min barnmorska hade tyvärr inga tider men jag blev uppringd av en annan gullig barnmorska som jag också träffat tidigare när jag var uppe med blodtrycket. Hon förklarade att du får komma upp till mig och göra en ctg-kurva på lilla bebisen. Kan man bli annat än tacksam när det lyssnar och tar en på allvar?

Det var inga konstigheter i magen, när jag väl låg där så rörde hon sig massor, är inte det lite konstigt? Precis som att hon vill visa att jodå nu så. Det var mysigt att ligga och lyssna på det lilla hjärtat som slog. ♥ Rickard kunde tyvärr inte följa med idag då vi hade vår fysiska butik öppen. Men hade en annan pappa som lite stand in. 😉 Min fina Madde, vad skulle jag göra utan henne? Hon står ut med att jag ringer stup i kvarten, frågar de mest konstiga frågorna och gnäller. Men det känns som hon har koll liksom, har man fött tio barn, gått igenom 9 graviditeter så är man lite rutinerad. Hon och Mathilde-Isabelle höll mig sällskap när jag låg där. Tusen tack! ♥ Dock fastnade dom inte på bild..

Nu har vi snart jobbat färdigt för dagen och sen tar vi långledigt. Barnen är ledig imorgon fram tillomed måndag. Det ska bli mysigt. Tänker njuta så mycket jag bara kan. Men förhoppning är att vi får fira att lillasyster kikar ut. Vi är otåliga nu ju! ♥ Men jag har börjat ståla mig in på att gå över, hon verkar vara en liten segis. Dock känner jag mig lite orolig över att när det väl sätter igång så går det fort. Bara jag hinner in till Linköping! Har ingen lust att krysta i bilen 😉

Kikar in lite senare. Ta hand om er finaste ni! Puss och kram!