God kväll! Hur har ni det? Ni som läst min blogg ett tag vet att jag alltid delar med mig av allt som händer.. både i med och motgång. Ni har fått följa med när vi genomgick ett otroligt jobbigt missfall och ni har fått följa med gravidteten med Leona och när hon kom till världen och förgyllde vår tillvaro! ♥ jag är en person med känslor. Lätt till skratt,men också lätt till tårar. Jag har svårt att ljuga och kan tex inte skriva ett glatt inlägg om jag ledsen och tvärt om. Bloggen följer livet så som det är just nu. Det är fantastiskt tex att gå tillbaka flera år och läsa om saker man kanske faktiskt har glömt bort eller förträngt. Hur man mått i vissa situationer osv.

2017 , ett stort år för oss som familj. Vi blev föräldrar igen till världens bästa Leona o att vi blev husägare. Två ganska stora saker i vårt liv. Sånna saker jag vill dela med mig av, för min egna skull, jag tvingar ingen att läsa.

Ni som kikar in här varje dag och som hängt med sedan år tillbaka, som kommer med inputs och styrka! Ni förgyller mitt liv!♥ När man känner sig ledsen och får läsa en fin kommentar eller liknande så blir jag varm i hjärtat. På riktigt!

Tillbaka till de två största händelserna detta år. Det ena skedde för exakt tre månader sen, vår älskade lilla Leona kom i raketfart, som vi längtat och väntat på henne. Vår fina lilla tjej som var namnlös tills att pappa Rickard tillslut kom med Leona som förslag och allt föll på plats! Denna gång blev det varken en Lykke eller en Luna!

Om hon blir bortskämt med kärlek, oja! Stolta systrar som gärna gosar och pussar tusen gånger om dagen. 

Lowa, hon är en riktigt liten galning alltså, jag tror jag ska försöka kolla upp någon gymnastik till henne, hon skulle älska det, hon gör verkligen kullerbyttor överallt. Igår hade hon tillomed gjort kullerbytta i blomsteraffären! 🙂

Gillar posen när hon gör sig startklar;)

I helgen var vi slitit i huset igen. I dagarna två..  Ni får ju givetvis följa med på denna resa då den upptar väldigt mycket av vårt liv just nu. Tänk om jag skulle utesluta en sån stor del av vårt liv, vad skulle jag skriva om då? Vi hade planer på att måla om vardagsrum/kök som jag pratat om. Men just nu står det lite still. I väntan så bestämde vi oss för att färdigställa Leonas rum. Det rummet som vi tänk göra sist av allt i hela renoveringen, som istället blev det absolut första. Det har stått helt still sen snickaren lämnade det.. Gipsskivor och spånskivor på golvet. Rörigt också, det har varit ett sorts avlastningsrum när vi renoverat och tagit bort dörrar osv. Men igår ändrade vi om där inne lite och började sätta upp renoveringstapet.

Som ni ser bytte de endast hela gipsskivorna på en vägg, men skar bort de skadade gipset runt hela rummet en bit upp. Det medför ju dock en heldel efterarbete, vi har nu satt renoveringstapet över hela men inser att vi behöver spackla på vissa ställen iallafall då det är sån nivåskillnad. En sak i taget. Det är skönt att komma framåt. Vi måste bocka av och komma framåt för att försöka finna harmoni.

Vi har även idag lagt nytt golv på plats! Så nu är det endast taket och väggarna kvar att färdigställa men det tar sin lilla tid. Men på något sätt måste vi ta oss framåt. Och varje liten del som blir återställd blir ju bättre. Rickard syster kom hit och hjälpte oss med golvet, hon var till stor hjälp sist när vi la golvet i hallen , dagens jobb var en anings lättare men så skönt med all hjälp vi får. Jag är återigen tacksam över alla människor runt om som erbjuder all sin hjälp. ♥


När vi lagt in golvet, sprang Leia upp och hämtade lite av hennes nya leksaker, favoriter just nu. Innan rummet är hundra procent klart så kommer det få agera lekrum, innan vi ska inreda för Leona! ♥

Det är inte speciellt roligt att leva i detta kaos med tre barn, jag känner mig fortfarande väldigt uppgiven. Leia som är 7 år, hon förstår så mycket och allt detta påverkar även henne, märker vi. Jag vill ta dom från kaoset och fly. Men vi har ingenstans att fly, och det fixar inte sig självt.. Jag är medveten att det inte kommer vara såhär för alltid, men jag undrar om vår familj klarar av resan dit..

Ser på klockan att det dags att krypa ner i sängen. Imorgon har Lowa studiedag, Leia ska till skolan och Leona ska ta spruta.

Puss & Kram / A