Ångest! Det har jag haft många gånger i mitt liv. Framförallt när jag var yngre. Då kunde jag få ångest för många olika saker. Jag hade en period i livet som jag tillexempel hade svårt att åka ensam och handla. Jag kände mig på något märkligt sätt uttittad. Det tog många år att jobba upp det igen, få bort ångesten och känna att det kändes okej att tex åka och handla själv.

Ångesten är tillbaka, den går upp och ner verkligen. Vissa dagar är okej medans andra är hemska. Känslan när det känns som att någon står och stryper mig, Fyfan det är så jävla obehagligt, jag trodde jag skulle slippa känna så mer. Men ju mer problem det uppkommer med detta hus ju mer ångest får jag. Jag vill ha ett lugn i själen. Varje kväll jag sätter mig i soffan så kan jag inte njuta, jag ser allt som måste göras och jag vet allt som måste återställas. Fan det tar sån tid. Dagarna går och vi kommer inte framåt. Vi bort i ett stort kaos. Just nu bor hela familjen på nedvåningen. Leia och Lowa delar på Leonas rum lite provisoriskt… Detta kaos upptar hela livet, jag kan inte ens sova utan att drömma om det, försöker greppa efter små halmstrån av positivitet för att hålla mig ovanför vattenytan. Vissa dagar går det jättebra, andra sämre, idag är en sån dag. När allt känns så jäkla mörkt!

Jag längtar till jul, jag är inget stort fan av julen egentligen, men på julafton är mitt mål, då ska huset va i normalskick. Jag måste sätta något slags form av delmål. Annars är det omöjligt att se ens ett uns av ljus i mörkret!

Sovrummet, vårt älskade sovrum. Där känner jag ro!

kram /A