Om några veckor fyller hon 6 månader. Ett halvår redan, vart tar tiden vägen? Vet ni att jag än idag kan känna att jag inom mig bearbetar förlossningen, det borde väl vara färdigt nu? Jag minns inte hur det var med Leia och Lowa. Men denna kan jag fortfarande tänka på, och ibland känns det nästan som man inte varit med om den.. Jag var ju så säker på att det inte var på gång, eftersom jag gått över tiden två dagar så hade jag också ställt in mig på att jag kommer få tvinga ut denna bebis. Det kommer bli igångsättning. Jag var så övertygad. Därför trodde jag att kroppen lurades. När jag sedan fick upp älskade lilla Leona på mitt bröst 40 minuter efter att vi kom in till förlossningen, så galet verkligen. Så lustigt att man på något sätt går in i sig själv så dant… fokuserad, men förstår ändå inte att det faktiskt är på riktigt…

Vill du läsa om hela förlossningen gör du det HÄR
Efter att jag börjat jobba på neo har jag varit på förlossningen, arbetat tillsammans med underbara Nina som var med under hela min förlossning, vilka minnen. Jag skulle kunna göra det igen.

Det jag inte skulle vilja uppleva igen är tiden på BB efteråt. Fyfan säger jag. Jag kan bli så jävla irriterad på hur de behandlade oss. Jag minns första läkarundersökning, den läkaren borde inte vara läkare och inte heller jobba med varken barn eller människor heller för den delen..

ett utdrag från ett gammalt inlägg här på bloggen:

”tillbaka till första tiden med lillasyster. När vi låg på BB i söndags förmiddag så var det dags för läkarundersökning. Vi ville inget hellre än att bli godkända och åka hem till stolta storasystrar. Det var dessutom morsdag och det hade jag inte så stor lust med att fira på BB utan hela min familj samlad. Som jag tidigare nämnt så har jag blodgrupp rh-negativ, och vi visste redan innan att bebis i magen vad positiv. Som våra andra två barn. Men det vi fick reda på var även att lillasyster är något som heter DAT-positiv. Vilket betyder att jag i slutet av min graviditet börjat bilda antikroppar mot lillasyster blod. Detta kan leda till kraftig gulsot hos bebis och det kan även komma väldigt fort om man inte håller koll på det hela. Så första läkarundersökningen så avrådde dom oss från att åka hem för att det ville hålla koll och ta tester under hela söndagen. Men vi fick åka hem en stund på permission och hälsa på storasystrarna och visa upp lillasyster, men sedan har vi åkt tillbaka och varit inlagda på BB söndag kväll och sen fick vi sova hemma över natten för att sedan åka in Måndag morgon ingen för att ta nya prover. Superbra att dom håller sån koll på henne, men det har varit påfrestande psykiskt, man har varit ganska orolig för vårt lilla hjärta. När de röda blodkropparna bryts ned så bildas ett ämnen som heter bilirubin och det är det som ger en gulaktig ton. Nästan alla bebisar har lite gulsot, men hon låg i riskzon för att få mycket, just för att vi har olika blodgrupper. Krångligt och något vi aldrig tidigare varit med om. Omtumlande och det har inte blivit att man satt sig ned och tagit sig tid att skriva rader om det här.

Trots allt så har hennes värden sett bra ut, och hon äter bra och bajsar och kissar som hon ska, det är huvudsaken, För bilirubinet lämnar kroppen främst via urin och avföring. Så det känns så skönt att hon sköter sig gällande det. Men vi ska ta ett nytt prov imorgon när vi ska tillbaka till BB och hoppas det fortfarande ser bra ut och att vi slipper sola henne. Vi har även haft henne liggandes i dagsljus här hemma så mycket som vi kan! ♥”

jag blir så arg och ledsen när jag tänker tillbaka på läkaren som vid första undersökning slängde ur sig ” det kan bli blodbyte” jag hade så mycket eftervärkar att jag skakade i kroppen och kunde inte stå, så slänger hon ur sig en sån sak, jag mådde så dåligt. Tårarna spruta och jag ville bara hem. Hon var inte mer gul än någon av de andra två barnen varit. Men de där orden som läkaren sa ekade. Blodbyte är det sista man gör om det är så att solning under lampa tillexempel inte fungerar. Jag hade som sagt aldrig varit med om detta tidigare, var inte alls insatt. jag kände mig så lost, ledsen, orolig , förvirrad. Det hade kunnat vara så mycket annorlunda med tanke på hur läkaren sa. Hon kunde formulerat om sina meningar och allt hade varit helt annorlunda.
Sedan jag börjat jobba på neo så inser jag ju också hur vanligt det är att små bebisar får sola för att dom har ett högt bilirubin. Leona behövde ALDRIG sola. Hon låg aldrig i risk för att behöva göra det heller. Det bara kokar i mig när jag tänker på det. All denna oro HELT i onödan. Då det visat sig i efterhand att dessa värden som togs var ”falska värden” pga att jag fick en spruta under graviditeten.
Jag vet att vi hade varit i goda händer om det hade varit så att vi hade behövt. Men det är sättet de hanterade på.
Sista besöket på bb-mottagningen, glömmer aldrig det. Världens goaste barnmorska. ” jag är så glad över föräldrar som tror på sig själva och står på sig” Sen kramade hon om oss och undrade om vi trodde det var sista gången vi fick bebis. hihi. Den som lever får se. Rickard tittade på Leona senast idag och frågade henne om vi skulle skaffa ett syskon till henne. Han är ju galen tänker jag. Eller är han verkligen det. Sitter och kikar tillbaka på magen och inser att jag saknar den, det är ju väldigt mysigt.

Vår fantastiska trio! ♥
Nu sover de stora barnen sedan en stund tillbaka, jag tänker gosa upp mig med lilla Leona i vardagsrummet, och kika på idol.
Tack för att just DU kikar in här.
Var rädda om varandra! ♥
Puss / Angelica