Fick lite feeling och smet in här och skriver några rader, när en paus blir definitiv så inser man hur mycket man saknar att gå in här och skriva av sig, saknar all fin kontakt med er som kikar in här dagligen. ♥

så hur har vi det? Vi har kört ett varv sjukdomar på barnen igen, så det har blivit lite vabb, jag och Rickard var delat upp det så gott vi kunnat men visst blir det lite pyssligt. Men så tänker jag att det är livet, man kan inte gå runt och vara beroende av att andra ska hjälpa oss, det är verkligen inte vi. Man vill ju klara sig själv som vuxen liksom 😀 och det går faktiskt bra, nu är det i sluttampen, barnen mår som vanligt igen, lite understimulerade och de stora kan verkligen konsten att bråka, och retas. Hur orkar dom? Klart syskon ska kivas men herregud ibland förvånar dom mig över att de är så förbaskat starka och envisna retstickor båda två, sen har vi lilla mini Leonis, hennes idol är ju Lowa, alltså dom två ♥ hon härmar allt lowa gör, på gott o på ont alltså, som hon lär sig, idag sa jag något till Lowa som jag ville att hon skulle göra, hon vände sig om och svarade aldrig, ( trevligt barn) två sekunder tog det så kom den där lilla mini efter o kikar fram och säger aldrig och sen vänder och springer iväg ? kan ju inte låta bli att bli fulliskratt.

O hur mår jag ? Jag ska säga er att allt handlar verkligen om dagsformen, och det kan ändra sig snabbt, men att det är stressrelaterat har jag insett, jag kan inte ha för många bollar i luften, det blir grötigt och rörigt. En sak i taget. Hur sjukt det än låter så har jag fått börja ge mig själv beröm och inse att man får vara nöjd med vad man åstadkommit. Livet kommer emellan ibland och man hinner inte alltid allt som finns på agendan. O det är ju faktiskt inte hela världen? Men det är också detta som är mitt största problem, att inte ta vatten över huvudet och att inte ha en inre stress. Ett tag hade jag sån hård ångest att jag fick ta stora djupa andetag men det släppte liksom inte, känslan av att någon ströp mig lättade aldrig, ju mer jag hade den ju mer panik fick jag att den aldrig försvann. Det blev en ond cirkel, som jag sakta försöker ta mig ur, lyssnar på min kropp när den säger ifrån. Migränen kommer och jag vet vad klockan är slagen, bara gå o lägga sig, finns liksom inget annat. Men jag försöker se positivt, gör saker som gör mig glad, omringas av människor jag tycker om som ger energi och pepp, ni vet ju vilka ni är mina älskade vänner? fick en rejäl tankeställare i förrgår, precis vad jag behövde höra och tänkte genast om i bättre banor, tack Madde för att du lyfte mig!♥
Måste även visa hälsokosttabletterna som jag köpt som Jag fått tips om, har aldrig tidigare ätit dessa tidigare och tänker det kan vara värt att testa , har hört så gott om dom.

Sen har vi ett annat stort beslut som vi behöver ta, som hänger över lite, vi har behövt ta det här för längesen men när orken tryter så måste man prioritera bort saker, vi behvöer komma fram till något bra som känns bra i hjärtat… vi är inte där än, men hoppas snart.♥

i helgen om ingen mer blir sjuk vill säga får vi besök, vi fick avboka förra helgen men nu så håller vi tummarna. Tänk också, snart kanske buggan har ett nytt hem, jag har haft så många som skrivit men just nu har vi en spekulant som kan hämta vagnen så vi Slipper skicka, spännande!♥

Hoppas ni mår fint!
Stor kram till er alla!