-
Efterkontroll, är jag inne i klimakteriet nu?
Påbörjade detta inlägg igår,men somnade visst ifrån ..
Nattsuddar lite. Alla sover och jag är vaken. Sovit så himla dåligt sista tiden, vaknar flera gånger på nätterna. Inte av bebis hon sover verkligen bra peppar peppar. Utan jag vaknar av mig själv. Det är varmt/kallt om vartannat.
En liten uppdatering om helgen kommer nedan.I fredags hade vi tacomys här hemma, tillsammans med min mamma, hon bjöd oss på mat. Det var mysig och kaos på en och samma gång. Om nån undrar om man kan bli osams om vem som ska skära gurkan till tacosen så kan ni fråga barnen här hemma. Vilka perioder de har nu, varenda en av dom . Osams om precis allt skulle jag säga. Hoppas det snart lugnar sig , innan jag blir lite lätt galen. Syskonbråk hör väl vardagen till, men snälla nån, inte om precis allt. ❤️
Vi kom också in på i ett samtalsämne att jag har svårt att skilja mig från saker, att jag kan få separationsångest från att sälja tex vagnar eller likande, för att jag förknippar det med en känsla och en tid med någon av barnen. Likadan är jag med tex bebiskläder. Min mamma tyckte jag var galen. ” du får inte skriva i bloggen att du får separations ångest över en vagn, då skäms jag ihjäl” sa hon och så skratta vi. Så nu kan hon sitta och skämmas.
Det var inte alls längesen som vi sålde vidare Emmaljunga vagnen vi hade,den som har aldrig tyckte riktigt om när Lucie var liten, till henne hade jag vår gröna Joolz, älskar den.
Innan Line föddes så förberedde jag joolzvagnen och hade med den till förlossningen, älskade att köra runt babyskyddet istället för att bära. Så smidigt. Gillar att ha två olika vagnar på det sättet.
Som sagt även denna vagn har jag svårt att slita mig ifrån. 🙂Jag var också i lördags hos barnmorskan på efterkontroll. Äntligen. de har inte haft några sånna besök på hela sommaren, så äntligen var det dags. Det var härligt att få träffa min barnmorska igen, och knöt ihop säcken lite. Line fick följa med och vi stötte även på vår barnmorska som gjort alla ultraljud, så hon fick också mysa lite med Line. Line flinade upp sig ordentligt. Sen sov hon en sväng under besöket. Vi kunde prata igenom hela förlossningen igen, det kändes bra.
Vi pratade även planen om vi skulle skaffa fler barn. Eftersom jag sedan ett par barn tillbaka varit nervös för snabba förlossningar och att ej hinna in: Så är det liksom ännu värre nu eftersom denna med Line tog priset. Men vi diskuterade en eventuell plan, och hur den skulle kunna se ut isåfall. Nu är det ingen plan just nu, men jag vill inte känna att rädsla för en för snabb förlossning ska hindra oss om vi eventuellt skulle vilja ha fler barn i framtiden.
Jag har ju inte heller fått tillbaka min mens efter förlossningen, detta är ju första gången som jag ammat och därför är väl kroppen lite annorlunda. Men jag ogillar verkligen när kroppen inte är som den varit innan. Har tänkt att jag kanske har kommit i klimakteriet redan, min barnmorska skratta åt mig, men lilla vän du är bara 35år. Kroppen tror fortfarande att jag ammar och jag har östrogenbrist. Det tar tydligen ett tag för kroppen och förstå , jag hade ingen aning om att den kunde ta så lång tid. Men allt detta gör ju att jag har svårt att sova på nätterna, det är verkligen samma symtom som när man är i klimakteriet. Så håller tummarna för att kroppen förstår snart. ♥ Men hade aldrig trott att kroppen skulle bli så påverkad som den blivit av att jag ammade enligt mig så “lite”. Så ovant för mig som aldrig varit med om detta tidigare. Sen saknar jag så klart inte att ha mens, men saknar att va mig “själv”. Men det gäller att ha tålamod har jag förstått. ♥
Heja kvinnokroppen. Kan inte förstå att Lilla Line snart blir 4 månader redan. Det är ju helt galet, hon var ju nyss sådär liten som på bilderna. Men hon har fått en egen liten personlighet. Älskar att hänga med sina systrar, har hittat sina händer och skrattar och har sig. Måste också passa på att visa er en bild från när vi tog en promenad förra veckan, nu är hösten här. Hittade nämligen en åkpåse i vår garderob, som egentligen är till en sittvagn som vi har men den passade perfekt även i vagnen, i fleece så helt perfekt nu när det är höst.
En liten uppdatering från oss, jag tänker också att jag i nästa inlägg ska låta er få hoppa ner i min sminkväska och få mina bästa tips som jag gillar.Önskar er alla fin fin tisdag. Kram/Angelica
-
Har inget förtroende kvar och nu är jag vaccinerad mot covid-19.
Det blev lite glest mellan inläggen… jag hade verkligen ett par dagar där jag hade det tufft…
Just nu känns det lite bättre, jag har ägglossning och tycker livet är allmänt trevligt, men jag bävar för att de snart är dags för pms, håller tummarna för att de blir lindrigare denna gång, det är ju sjukt hur påverkad man blir av hormoner och kroppen. Jag har tänkt att jag ska ta tag i att kontakta gyn gällande mina besvär för att jag tänker att de borde få hjälp att få. Dessvärre så har jag inte så stort förtroende för Gyn, ni kan läsa om varför HÄR…
Jag är ganska säker på att jag antagligen fick ett missfall då, för efter detta har jag inte haft några problem igen likt detta. O mensen har kommit som den bör….
Önskade bara man hade blivit tagen på allvar och sluppigt vända sig till vårdcentralen, har inte gjort någon gyn undersökning sen dess… som slutade med att jag grät. Jag vet inte hur jag skulle känna att göra en undersökning framöver, känner mig både rädd , och orolig… kände mig så utlämnad sist på något vis…
Så detta gör att jag faktiskt drar mig för att kontakta gyn, rädd för att inte få hjälp igen.. önskade att jag kunnat gå till min barnmorska.. henne känner jag mig trygg med, men tror tyvärr jag måste gå via gyn med dessa besvär. Eller vad tror ni?
Nog om det, jag ska våga… snart…
Något annat som jag vågat är att jag tagit första vaccin sprutan mot covid19,
Det känns faktiskt bra, dock fick jag lite biverkningar, ont i kroppen, frossa, 39 graders feber och huvudvärk! Alla vanliga biverkningar, min kollega Linnea som tog samma dag fick precis samma biverkningar, så sjukt alltså… men nu känner jag mig bättre igen. Så det var ganska så snabbt över ändå, känns bra att ha tagit första dosen. Jag har ju egentligen varit lite emot vaccinet från början, eller emot, jag har varit rädd kanske jag ska säga.. och jag vet egentligen inte varför .. så sen när jag fick erbjudande att ta sprutan så kände jag bara av hela mig att jag både vill och ska. Känner ett ansvar mot hela samhället och världen att göra detta för att få bort detta vidriga virus! Jag vet att många har delade åsikter kring detta , och jag respekterar allas val, men nog borde vi tänka ett steg längre.. jag är nöjd med mitt beslut och tycker det känns bra att ha gjort det, nu håller vi ut och hoppas nu att alla lyssnar på rekommendationerna så vi kan få en normal vardag igen! Längtar!
Nu ska jag invänta att ta andra dosen, och hoppas jag slipper bli lika dålig då, det håller vi tummarna för.
Vi har också haft ettårs kalas för vår lilla Lucie, men jag tänker att de får ett eget litet inlägg, så håll utkik, det dyker upp inom kort !
Hur har ni det? Börjar ni få vårkänslor? ❤️
Kram på er!
-
Pms, gör livet annat än roligt, och HUR kunde han säga så just då?
Började på det här inlägget igår, men sen somnade jag… helt slut.
Jag skulle aldrig sagt i förrgår att de var längesen jag hade en dålig dag eller kände ångest…För då kom det givetvis som ett brev på posten… jag är aldrig förberedd , och det tar ett tag för mig att förstå , att det är pms som spökar, för jag upplever att den kommer olika dagar i månaden, en vecka sen jag hade ägglossning och ungefär 10 dagar till mens enligt min lilla app. Försöker vara duktig med att följa den eftersom jag vill börja förstå och se ett mönster i hur jag mår.
Dock så upplever jag att pmsen kan vara lite olika från månad till månad. Vissa månader tycker jag knappt att jag märker av den, och andra månader är den som ett svart mörker över hela mig.♥
När jag får dessa dagar så har jag så mycket olika känslor på en och samma gång, som sköljer över mig, just där och då så känns dessa känslor så äkta. Jag klarar inte av när det blir för mycket runt omkring mig och jag vill helst bara lägga mig ner under täcket och vakna upp nästa dag. Blir så otroligt trött i kroppen att det är svårt att beskriva, samtidigt som jag också är så himla arg i den. En liten motgång kan förstöra hela min dag, Jag blir så arg och ledsen för att jag känner att ingen förstår mig, jag känner mig otroligt ensam där och då. Som en liten minimänniska. ♥ Det svarta mörkret över mig kommer för att stanna, och jag kan inte komma ur det känns det som. Jag kan skicka sms till Rickard och spy ur mig, och jag vill att han ska förstå ( helst innan jag ens gör det) Att jag har en dålig pms dag, han borde ju lärt sig vid detta laget. ( hur jag nu ens kan begära det när jag inte ens själv förstår)
Men hur som helst, jag blir så jäkla arg och ledsen på samma gång när det känns som att han inte förstår.jag vill bara att han ska förstå… Funderar på att ladda ner app på hans telefon där han också kan se att nu är det dags för pms?
Att han kanske kan inse att det inte är läge att ta en diskussion just nu, utan vänta ett par dagar. Eller alltså jag kommer aldrig någonsin glömma hans kommentar för ett tag sen. Jag ville nästan slå till karln. Inte på riktigt såklart ,men ni kommer fatta.
Jag hade varit hemma med alla barn själv hela dagen, jag hade pms=inget tålamod, barnen hade varit all over the place den dagen, och allt var liksom en ständig kaos, vissa dagar är ju så, som att barnen känner på sig extra väl att idag hörrni, gaggar vi ihop oss alla fyra och är extra jobbiga och extra påfrestande när mamma är som svagast.
Hur som, Rickard kommer äntligen hem. HALLELUJAH! jag åker iväg själv och handlar tror jag att jag gjorde, tog mina AirPods, lyssnade på bra peppande låtar, handlade det jag skulle och åkte hem igen.
Behöver bara komma innanför dörren så är alla barnen på mig och tjatar igen, mamma mamma. jag kommer inte exakt ihåg va som utlöste men det hände något som gjorde att jag återigen kände att bägaren rinner över. Då kläcker min älskade sambo.
” Alltså det har inte varit några som helst problem när du var borta ”
Nä men okej, sparka på den som ligger kände jag då. Det jag hörde var ” att allt funkar minsann så bra när du inte är hemma”
kände mig så värdelös och arg, ledsen. ” Det klarar ju sig verkligen bättre utan mig ”
sprang ut på altanen la mig i soffan och grät som ett litet barn. o så kommer Rickard ut och inte alls förstår. :p
Enligt honom själv så ville han berätta på ett positivt sätt att det hade varit lugnt när jag var iväg. Kände att jag bara ville fräsa till honom att han är helt knäpp.
Visst att han kanske inte menade något illa, men ärligt, hur kan man lägga den kommentaren?
Såhär i efterhand har jag givetvis förlåtit honom, men jag tycker ändå kommentaren var onödig haha. Han visste ju att jag var svag.
Tur man i efterhand kan skratta åt det, men just där och då alltså. Jag är expert på att trycka ner mig själv när jag mår sådär ,och den saken gjorde ju inte det hela bättre.. så att säga =PJag inser också att saker jag andra dagar om året kan “acceptera” , dessa dagar jag mår som sämst blir det som en stor böld. En stor börda jag måste få bort för att kunna gå vidare känns det som. Kaoset som uppstår ofta med all skit man rensar och rensar. Jag har insett att jag behöver få bort oredan för att känna ett lugn..
Det är så svårt att skriva om detta för jag känner att tårarna rinner från mina kinder… utlämnande och ensam i mina känslor och tankar.
Men jag också ( när jag inte har dessa dagar) att känslorna som jag känner inte är 100% äkta, jag vill ju såklart fortfarande få ordning på oreda runt i kring, men känslorna dessa dagar är väldigt överdrivna kan jag inse efteråt.
min inte där och då, det är så äkta och jag tror att jag aldrig ska komma ur det.
Dessutom får jag fruktansvärd ångest, jag känner mig trött och utmattad, när man känner att orken inte finns, så måste man ändå göra sina måsten, jag kan ju inte bara lägga mig ner under det där täcket, jag måste ta hand om våra barn. ♥
Och då kommer det dåliga samvetet smygandes att jag inte har samma ork som jag brukar, att mitt tålamod inte är detsamma och att mina öron inte orkar med hög ljudnivå.
Fick en fråga hur hanterar dessa dagar ?
– Jag försökte svara hur jag brukar hantera, och det är ju SÅ enkelt att ge andra tips och råd, men när man är i det helt själv ,så vet jag vad jag ska göra , men att komma dit är svårt.
Att gå ut och röra på sig ( jag bara VET ju hur bra det är) jag var så duktig på det ett tag att gå varje morgon när Leona var lämnad på dagis, jag har varit dålig på det nu när det är kallt.. men ska återuppta det, jag behöver det, Samt att jag ska göra mina övningar, som jag andas igenom. ( läs mer om det HÄR)Men när jag har dessa dagar försöker jag att släppa kraven och faktiskt bara va, lägga mig ner på golvet medans barnen leker och bara titta på dom, släppa kraven och låta disken stå. Det är något jag har Otroligt svårt med att göra, låta saker va, disken tex den vill jag ta direkt för annars hänger den över mig, ( jag vet ju att jag får ta den sen iaf, ) så då vill jag ta den direkt.
jag blir bara så ledsen, och det gör ont i mig att denna känslor i kroppen ska behöva påverka så himla mycket att det påverkar ens vardag. Jag äter mina Woho, tabletter mot pms, tycker att det stabiliserar något, jag vågar inte sluta med dom eftersom jag tycker att pmsen blir någotlunda behaglig vissa månader, får inte alls dessa utbrott då, utan kan givetvis bli irriterad men inte på samma sätt.
Nu blev det ett väldigt långt inlägg. ♥ Ser Frame mot nästa månads menscykeln, då borde pmsen, vara mycket enklare eftersom den varit så tuff nu.
Nog är det inte enkelt att vara kvinna, men samtidigt är det väl inte så enkelt att leva med oss med dessa besvär heller.Nu ska vi fortsätta rensa här hemma, det står på schemat idag.
Vad gör ni? sen har jag också tänkt att vi ska börja svara på frågestunden med frågor som ni ställt till mig och Rickard, det ska bli roligt att sätta oss ner och svara på!Stor kram!
-
Den här ska jag måla om, och idag har energin tagit slut, och jag har beställt hem ett hav av fröer och dahliaknölar!
Hej på er.
Idag har vi haft en mysig förmiddag jag och mina små, vi tog en promenad medans solen kikade fram.
Sen hade jag lovat att baka med Leona, och det hade hon minsann inte glömt! Så hon fick baka sina egna muffins med mig till hjälp såklart, men hon fixade det mesta själv, ni vet ” kan själv” åldern! Men det gick bra, blev inte så mycket kaos som jag hade tänkt mig! ♥Nu har vi smakat av dom, och det blev så smarriga! Om hon var stolt, jajjemän!
Vad har ni pysslat med idag?
Ett annat projekt som jag tänkt ta tag i , är en annan gammal möbel jag har här hemma, har tänkt att måla om detta lilla vad ska jag kalla det, sideboard, eller skrivbord, eller vad man nu vill använda det till!
Så nu ska bara sätta igång och slipa, tänker att jag ska rugga upp ytan lite för att annars känns det inte som att färgen kommer fästa , det kanske det gör ändå, men tänker ändå att jag ska slipa till det lite 🙂
Sen är frågan vart jag ska ha den när den är klar, just nu står den på övervåningen, men får se om jag hittar någon fin plats åt den, kanske blir den kvar däruppe! ♥
Har nämligen kvar färg från när jag målade om Leonas säng, tror jag ska måla detta med samma kulör!Nu ska jag snart städa iordning lite här hemma, idag känner jag bara att jag skulle vilja lägga mig ner under täcket, när jag ser allt kaos överallt, Man städar typ ihjäl sig varje dag, men lika fasen ser det ut som att en bomb har slagit ner.
Nåväl, det är väl den tiden i månaden då jag har minst tålamod! och jag ska tillåta mig själv att ha lite tålamod och lite energi, bara idag!Det är OK! Det känns säkert bättre om några dagar ♥
Jag har faktiskt kostat på mig att köpa hem ansiktsmaskar man sätter under ögonen, läste att de skulle göra underverk mot påsar under ögonen. Man kan ju hoppas. ♥Uppdaterade med en ny bild igår på mig o mina små älsklingar!♥
Vet ni vad jag har gjort förresten, jag har beställt hem massor frö och dahlia-knölar, ja som har världens mest ogröna fingrar, tänker att jag ska försöka lyckas bilda lite av ett eget hav av snittblommor.
Jag tror jag vet var i vår trädgård som jag vill plantera, dock är en dröm att ha ett riktigt ordentligt land med ett hav av snittblommor, MEN, jag har inte plats för det där där vi bor. Jag skulle vilja ta bort en trall så skulle jag få per plats, men jag vill inte göra för mycket projekt just här,Eftersom vi letar annat boende, tills dess tänker jag att jag kan göra småprojekt, men inte för stora, så hoppas jag att det kommer ut något fint hus nu i vår som passar oss! ♥Om ni är duktig på blommor och dahliaknölar så får ni gärna lämna en kommentar om det är så att ni har någon kunskap som jag inte får missa!
Stor kram/ Angelica
-
Stark inifrån och ut, och känslan efter ett misslyckat löppass.
– reklam för madeleneyou.se-
Några små små snöflingor faller utanför fönstret, Passar på att kika in en sväng här och säga hej.
Snart är hela barnaskaran hemma efter en dag på förskola och skolan. Tror det blir en eftermiddag full av mys.
Leona och Lowa sitter just nu och kikar på frost. Lucie har sovit för andra gången idag, tidigare än hon brukar för hon tog bara en snabb sövning imorse då hon somnade i bilen efter att jag skjutsat Leona till förskolan. Så får se om jag lyckas hålla henne vaken hela eftermiddagen eller om hon kanske får sova en liten stund. Försöker ha någorlunda rutiner, brukar söva de små barnen samtidigt på kvällarna, Rickard en och jag en. Sen brukar vi köra varannan dag. Det funkar bra för oss!
Leona brukar vi läsa för och sedan somnar hon själv i sin säng när vi sitter bredvid ♥ Har allt läst mycket för våra barn och känner att det är mysigt att kunna ge den tiden på kvällarna. ♥
Små virvelvindar! ♥Sen förra året när jag fick tillbaka min ångest som jag haft till o från, så bestämde jag mig för att börja röra på mig, friskt luft gör mig gott, ja och Lucie tog några morgonpromenader när leona var på dagis. Sen blev det jullov och alla barnen var hemma, lite svårare att få till promenader, då jag på kvällen oftast är för trött!
Rickard tog med mig ut på två springrundor, jag har ALDRIG i hela mitt liv tyckt om att springa, men tänkte att jag skulle testa, att jag faktiskt kanske nu när jag är lite äldre gillar det. Jag sprang 3km med honom två gånger, nätt o jämt att jag orkade men jag tog mig runt.
Sen blev jag tyvärr förkyld, ( Ingen covid 19 tack o lov, jag testade mig.) Men sen dess har jag inte rört mig alls, förrän igår. Bestämde mig för att försöka springa 3km igen, jag har ju klarat det förut. Denna gången var det svårare, det var snöigt och halt, plus att jag skulle envisas med att springa upp för en jobbig backe, stannade på 2.7km och gick sista biten hem, jag grät på vägen hem för att jag kände mig så förbaskat värdelös som inte klarade de sista 300 metrarna. Aldrig känt mig så värdelös och tänkte, att det är väl fasen också att jag inte ska tycka om att springa, finns så många som tycker om det, HUR gör dom? ♥
Min plan är inte på något vis att ge ner i vikt eller likande, jag vill bara bli stark i kroppen och orka mer, orka vara en bättre mamma för mina barn. ♥
Jag la ut bilden på instagram igår att jag skulle ut och springa, o att jag ville försöka tycka om detta.Den bästa investeringen jag gjort är att jag förra året valde att ta hjälp utav en PT, detta gjorde jag när min ångest var som värst, och jag kände att jag behövde ha något att fokusera på , något som var bra för mig själv. Så jag tog hjälp av Madelene, ( hon var även min barnmorska när Lucie föddes )
Hon tog fram ett fantastiskt träningsprogram åt mig, helt individuellt efter just MIG. Det tycker jag om.
Det är lätta övningar, där fokusen ligger på andningen, helt enkelt att jag ska andas rätt genom övningarna.
Jag ångrar inte en sekund att jag investerade i detta.
Madelene är en fantastisk person, ger peppningar på rätt sätt, och jag känner en trygghet i henne, ett lugn.
Hon är utbildad PT, och certifiera mammamage tränare. Eftersom hon dessutom är barnmorska så har hon full kontroll på oss kvinnor och hur vi på ett bra sätt kan arbeta upp våra kroppar tex efter en förlossning.
Hon hjälper dig att bli stark inifrån och ut!
Här ser ni ett litet utklipp på de övningar som hon har tagit fram åt mig.Vill ni veta mer och läsa mer om Madelen så kika in HÄR.
Ni hittar henne även på instagram, HÄR ♥
Tveka inte på att kontakta henne, ni skulle inte ångra er. ♥ Gör ni det så hälsa från mig, mail: madeleneyou@gmail.com eller via hemsidan, HÄR
Nu ska jag krypa ner och få några timmars sömn, imorgon fredag och ledig helg. Mysigt! Antar det blir att vara ute och njuta av snön.
Vad har ni för planer?Kram/ Angelica
-
Ett litet hej!
God förmiddag, ledig helg och vi har inga planer , älskar hur man tar dagen som den kommer, utan en massa måsten, förr var jag inte alls sån, men nu är det bland det bästa jag vet, tror att det förändrades från att jag och Rickard tidigare jobbade helg båda två och allt var ett evigt pusslande att få ihop livet , för att dessutom få tid ihop så var vi tvungna att jobba samma helger ibland.. usch en tid jag inte vill tillbaka till känner jag! Tacksam att vi har lyckats förändra den situationen, för mig är det viktigt att familjelivet klaffar, och med fyra barn kan det blir kaos ändå utan att man ska behöva tänka på pussel.
vi behöver dessutom en lugn helg efter gårdagens incident, en lång historia otroligt kort, vår äldsta dotter skulle ha med fika till skolan vi skickade med Loka crush som dryck men de ansåg att de var en ”läsk” vilket det inte är.. vi fick då åka dit och byta ut till en Festis för att hon skulle slippa dricka vatten. Ibland förstår jag mig inte på hur en del personer tänker, men vi fixade det❤️
älskar denna body som jag köpte till Lucie för ett tag sen, tror jag måste köpa den i en storlek större också! Den är så mjuk och otroligt skön!
En liten uppdatering från förra inlägget , igår ringde läkaren från vårdcentralen och sa att mina blodprover va lite låga, mitt värde låg på 122 vilket egentligen är Ok men jag brukar tydligen ligga på 136 i vanliga fall, sedan var också mcv värdet lågt, så jag ska börja äta. Järntabletter from idag och sen ta nya prover om tre månader, sist skrev jag även att jag börjat blöda lite igen och jag har ju fått mens igen, hoppas nu att kroppen håller på att stabilisera sig 🙂
nu ska vi ta tag i dagen här hemma , mysigt att kika in och skriva några ors till er <3
Kramar
-
Var finns hjälpen när man behöver den?
God kväll. några minuter över i ett kvällsbad, passar på o kika in här, shit vad ni är tålmodiga med mig <3 lovar mig själv att jag ska blogga oftare, men de måste komma spontant istället för ett tvång.
vet inte hur många av er härinne sol följer mig på instagram också? Eller läser ni mest här?
ska uppdatera lite kring mitt mående iaf.förra gången jag skulle ha mens så var den försenad, alltså den är aldrig det förutom när jag är preggo, nervös till tusen, så jag lät det går extra dagar för jag vågade helt enkelt inte ta ett test utan inväntade mensen, den kom tillslut , dag 38 alltså 10 dagar sen, tänkte inte mer på det, blödde ganska mycket men det har jag också börjat göra efter Lucie . Hade mensen i fem dagar, sedan två dagar senare efter att den tog slut fick jag fruktansvärt ont i magen , låg vaken större delen av natten, låg på alla fyra och vaggade likt när jag hade eftervärkar, hemskt, vaknade upp dagen efter och hade väldigt ont, Rickard fick vara hemma från jobbet och ta barnen, jag kunde knappt röra mig, min första tanke var att jag hade en cysta eller liknande som kanske gått sönder? Upplevde det för typ 11 år sedan och hamnade då på akuten.. denna gången ringde jag till Gyn, förklarade mina problem och att jag ville ha en kontroll, att ha ont och inte känna igen sin kropp blir ganska stressande och jag kände oro. Kanske ska förtydliga att jag ej blödde när jag hade ont. Fick inte mycket hjälp av Gyn, de påstod att jag kunde ha ägglossning , vilket för mig känns konstigt då jag inte brukar ha så ont, men det kanske kan va så vissa månader, det kanske också påverkas av yttre omständigheter fick jag till svar. Jag skulle återkomma efter helgen om de inte blev bättre, jag fortsatte ha ont och började dessutom blöda igen på lördagen , fortsatte blöda ända till måndagen, ringde jag Gyn igen för att be om en tid, men fick till svar att de minsann inte hade några tider förrän i oktober och att detta inte klassades som akut. Jag blev så uppgiven, dessutom !! Har jag fått reda på att de skrivit saker i min journal som inte stämmer, saker de inte sagt till mig på telefon, får man ens göra så undrar jag? Kanske ska förtydliga att jag även tog gravtest som visade negativt.
sökte mig dagen efter vidare till en privat gynekolog, men dessvärre hade de också fullt även deras akuta tider var slut, så jag beslutade mig för att kontakta vårdcentralen, Gyn hade även sagt till mig att jag skulle göra det för att lämna ett urinprov. Sagt och gjort, jag fick iaf en tid till vårdcentralen onsdag förra veckan.. blev undersökt av en läkare som klämde och kände på magen, hon sa att mitt onda satt kring urinblåsa/livmodern, men mer än så kunde hon inte säga, hon tog urinprov och blodprover, hon gjorde även en gynekologisk undersökning, aldrig gjort det tidigare på vårdcentralen, och jag tycker det är hemskt jobbigt i vanliga fall när jag är hos barnmorskan exempelvis som jag känner mig trygg med, så att bli upphissad med benen i vädret på en vårdcentral, kändes så utlämnade hemskt , ensamt , förnedrande, hon kunde dessutom inte undersöka livmodern så egentligen va det ogjort, det sluta med att jag brast ut i gråt högt upphissad i gynstolen ( läkaren va så jäkla lång ) så hon höjde mig så fruktansvärt högt upp… usch jag grät som ett litet barn, som att allt bara sköljde ur mig…
Allt såg bra ut de hon kunde se och alla prover, så jag blev hemskickad med att ta Ipren och panodil! Helgen gick och det kändes ändå bättre tack och lov, vad det nu va kommer jag säkert inte få reda på men jag är så besviken på vården, att man inte kan få hjälp när man behöver det, som kvinna googlade jag ihjäl mig om både de ena och det andra.. ibland vill man bara få hjälp och få ett lugn… men det var svårt denna gång,
nu har jag dessutom börjat blöda igen, vet inte vad det står för, räknade ut att der endast är 20 dagar sen jag hade mens, men den kanske är tidig denna gång för att kompensera?skämtosido , men jag funderar på att boka in ett besök framöver hos privata Gyn ändå för att få en koll… så länge jag inte har ont kan det inte vara farligt tänker jag? Eller hur?
Min lilla gosunge hon växer, snart blir hon 7 månader , kan inte fatta hur fort det har gått, har trott att hon alltid ska vara nyfödd, känner mig lite snuvad på mammaledighet pga Corona, man har mestadels varit hemma, men jag känner mig inte redo att gå tillbaka till jobbet, lite ångest måste jag säga,
den ständiga frågan just nu, vad ska jag bli när jag blir stor?
kram och tack för att ni läste ända hit! Puss