Jag är ju oftast som en klocka när det kommer till min mens. Prick på dagen och har aldrig tidigare varit sen förutom när jag väntat tjejerna. Jag brukar även känna mig när det är dags, kroppen visar tydligen när det är dags för mensen att komma.
Jag hade även de senaste månaderna lidit av sån extrem pms, stackars Rickard han fick en utskällning ungefär en gång i månaden, då va han minsann inte vatten värd kraken. Men denna månad hade jag upplevt att jag direkt fått något pms-utbrott.
Jag började misstänka att jag kanske var gravid, men o andra sidan så hade jag fått för mig någonstans inombords att jag nog inte kunde få fler barn. Vad jag grundade det i , kan jag egentligen inte svara på. Hjärnspöken kanske.
Några dagar innan mensen skulle komma så åkte jag iväg och köpte ett gravtest.. trots min misstanke om att jag faktiskt var gravid blev jag SÅ himla chockad när det stod gravid.

Det pirrade i magen, jag var så chockad, men ändå glad givetvis. Jag har varit sugen på ett fjärde barn men inget vi planerat så. Rickard tog det med lugn och sa ”ja men det förstod vi ju nästan”
Det är mer jag som varit väldigt hispig, iallafall i början och jag hade lite svårt att ta in det också. Overkligt helt enkelt.
Dagarna gick och man försökte mer eller mindre försöka ta in det, kollade på gravtestet flera gånger tills att de slocknade, har tänkt ibland att jag ska göra fler test, men det räcker ju faktiskt egentligen med ett. ♥

Sen tog det inte många veckor förrän mamma blev så plötsligt sjuk och så himla dålig, jag hade nu inte möjlighet att fokusera på detta alls egentligen, mitt fokus var någon helt annanstans. Jag hade inte berättat att jag var gravid för någon av våra släktingar, de ända som visste var Madde & Micke. Ingen annan. Sen när allt turbulent lagt sig kring mamma och hon hade några dagar hemma och vi trodde att hon var på bättringsvägen så skickade hon på Snapchat att hon ville veta något roligt.
Så då tog jag tillfället och skickade ett sms, där jag skrev att jag varit livrädd för att aldrig hinna berätta detta för henne. Jag fick mycket flaschbacks från när jag var gravid med Lowa och vi miste min mormor i Cancer, så det har varit väldigt många tankar.
Men hur som helst så fick jag äntligen berätta för min mamma att hon faktiskt ska bli mormor igen, då blev det gråtkalajs en liten stund. ♥ Det började nu kännas mycket verkligare, ( tror detta va runt v9).
Såhär i efterhand förstår jag att jag nog behövde de här veckorna för oss själva att smälta det, nu kan jag ju bara prata för mig själv visserligen. Mycket hormoner och känslor på en och samma gång.
Sen dessutom kom illamående , jag har ju alltid kräks och mått illa med alla barnen, så jag blev väl egentligen inte förvånad.
MEN jag måste erkänna att jag verkligen har förträngt det.

Dock är det dessutom värre denna gång, jag kräks fruktansvärt mycket mer, och måste äta hela hela tiden, alltså jag menar verkligen hela tiden.
Eftersom sköldkörtelproverna visat att min ämnesomsättning är rubbad och att jag förbränner alldeles för bra , så kan även detta vara orsaken till att jag mår SÅ dåligt.
Jag har fått brev på posten att jag ska ta nya prover snart igen, vilket känna bra att de gör en uppföljning på det hela,
Önskar jag kunde få något ordentligt som hjälper mot illamåendet, jag äter Lergigan camp men vissa dagar hjälper det tyvärr inte ändå, lika fasiken får jag slänga huvudet över toalettstolen.
Jag som verkligen har problem med att kräkas.

Han & Jag, tänk första gången vi fick se vår fjärde lille bebis för första gången tillsammans! ♥

Sist vi var på mödravården och skulle göra ultraljud så fick jag kräkas på toaletten där, alltså det är ju SÅ pinsamt för det hörs ju ut. men jag tänker att jag är säkert inte den första. Jag hoppas verkligen att de ger med sig snart så jag slipper ha det såhär resten av graviditeten. Det kommer va sjukt jobbigt och påfrestande.

Tänk att något så litet kan få en att må så dåligt.
Tre stolta systrar över lilla bebis. De två stora förstår ju lite mer vad det innebär, men det ska bli spännande att se hur Leona kommer att reagera, när hon får lite konkurrens och inte är minst längre.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är nojig denna graviditet, med tanke på att jag arbetar Neo, så har man en helt annan syn och man tar inget för givet, kanske är det också därför jag i början inte vågade ta till mig det hela?  Jag var också otroligt nervös inför ultraljudet och kuben, men allt såg jättefint ut, låg risk för både havandskapförgiftning och kromosomavvikelser. Det var verkligen en lättnad för mig, Vår ultraljudsbarnmorska är helt fantastisk, lugn och noggrann och känner mig alltid så trygg i hennes händer. Efteråt när vi satt och prata så kom även Madde& Micke in och kikade på det lilla underverket på skärmen, Det var så roligt att hon hade återkontroll samma tid och samma dag som vi skulle göra UL, Det är fint att få dela detta med dom. ♥ och det kändes så underbart att äntligen få visa bilder för barnen. Lowa tyckte det var lite tråkigt att bebis inte var så stor så hon fick veta om det skulle bli en lillebror eller en lillasyster. Hon är visst lite otålig. 🙂
Vi får snällt vänta några veckor till, för vi kommer vilja ta reda på vad det är , jag är alldeles för nyfiken för att inte göra det.
Min magskänsla säger att vi kommer få en liten tjej till, vet att jag skrev så med Leona med och det visade sig rätt. Så det ska bli roligt och se om jag har rätt även denna gång.
Blir det en liten pojke, så har Rickard ett namn som han velat ha sedan Leia låg i magen, jag har inte varit ett stort fan av det namnet egentligen. Men visar det sig nu att det är en liten pojke, så får jag nog helt enkelt ge med mig och låta honom få det namnet. ♥

Jag är så nyfiken på dig lilla vän, och längtar redan tills vi ska gå på nästa ultraljud, Det blir av nästa månad så hoppas de veckorna går fort. Jag har också bytt barnmorska denna gång, inte för ultraljudet för då har jag min underbara Marie, tänk att hon följt tre av fyra graviditeter. Känner mig alltid så trygg i hennes händer.
Men min andra barnmorska som jag ska gå till, världens gulligaste och det kändes verkligen SÅ bra med henne. ♥ Tacksam att bli bra omhändertagen.

Så roligt att ni vill följa oss på ännu en resa till bebis, Ni får gärna lämna ett avtryck och berätta vem ni är och hur länge ni har läst. Blir så nyfiken på er ibland förstår ni! ♥
Ta hand om er!
Kramar / Angelica