Imorse fick jag gå upp skapligt och fixa till mig,idag var det äntligen dags för besök hos barnmorskan. Sist jag var där var på inskrivningen och det känns ju långt borta nu. Det var skönt att kunna säga att jag mår så mycket bättre nu, men att jag inte klarar mig helt utan den där lilla medicinen, tabletten är verkligen inte stor, men gör underverk. Idag glömde jag inte den ta tabletten till kvällsmaten. ♥
Eftersom Leona fortfarande är lite hostig och snorig så kom mamma hit och passade henne i en halvtimme imorse så vi kunde åka till barnmorskan både Rickard och jag. Mysigt att få göra det tillsammans.

Allt såg fint ut, hon mätte magen, och Sf-måttet idag stannade på 23cm , 1 cm större än när Leona låg i magen. Roligt att man kan logga in på 1177 och följa upp och jämföra alla sina graviditeter, dock kan jag inte se Leias, men det kanske är för att det är så längesen. ♥ Vikten var uppåt, och ungefär samma som jag räknat med, nu när jag kan äta normalt så hade jag inte tänkt något annat, sen väger ju vardera bröst säkert sin beskära del med. Alltså att de ska bli så stora såfort jag blir preggo 😉 Det är nog de som verkligen förändras mest på min kropp. Vad brukar de vara hos er?
Allt annat såg fint ut, blodsockret och blodtrycket låt superfint. Så det blev en okej stämpel idag. Mysigast var att lyssna på hjärtljuden, skulle kunna ligga och lyssna hela dagarna, så mysigt. 148slag/minut. ♥ Hon sparkade även och rörde sig där inne, vi pratade om att jag bör känna henne nu varje dag, och de gör jag, så det oroar jag mig inte för, just nu iaf.

Men visst har jag mina hjärnspöken då och då som jag får tampas med. Katastroftankar som kommer över mig. men jag försöker verkligen bearbeta dom och skjuta undan dom, för det är helt onödig energi. Min barnmorska är så väldigt fin, jag märker hur mån hon är, lyssnar och förstår verkligen allt man säger. Lugnar och säger att de är normalt att du tänker och känner såhär, men sen får det inte gå till överdrift att man mår väldigt dåligt över tankarna. Men som jag känner just nu är det hanterbart och jag hoppas det förblir så, för jag vill verkligen njuta, jag älskar att vara gravid stundtals, samtidig som jag också kan få till riktiga gnällperioder, för man har ju sina krämpor, och gnället måste ju ändå ut tänker jag 😉 ♥
Något annat som jag varit nervös och lite orolig för är bebisen blodgrupp, eftersom jag är Rh-negativ, och det blev lite problematiskt när Leona föddes, ni kan läsa om det HÄR.
Dock var det ingen fara med henne, men jag har ändå tyckt att detta varit en jobbig sak. Eftersom alla tre tjejerna är positiva i sin blodgrupp så var jag bombsäker på att bebisen också skulle vara det. MEN vet ni att bebis är rh-negativ precis som jag. Vilket betyder att det inte finns någon som helst risk för immunisering. Alltså jag blev SÅ lättad, en sten föll från mitt hjärta. Jag slipper dessutom ta spruta i vecka 29 samt efter förlossningen. ♥ Det är verkligen något nytt för mig, men det känns så bra. Då kan jag släppa en sak som jag gått och funderat massor på. ♥

Lilla Leona & Lowa. ♥

Vi pratade även om förlossningen igen, tankarna som jag har kring att det ska gå för fort och att jag inte ska hinna in. Jag vet att jag själv har en stor del i min envishet och att jag borde åkt in tidigare sist, samtidigt som det inte blev tätare värkar förrän vi väl satt i bilen påväg in. Jag vill inte åka in och ut till förlossningen i onödan. Men det var väldigt skönt att prata om det, hur man känner och vad man har för alternativ. Vi har ju pratat lite om en igångsättning, men som jag känner just nu så vill jag gärna att allt ska komma igång av sig självt, mest för att jag hört så mycket ”dåligt” om igångsättningar, varför får man alltid bara höra det negativa och aldrig det positiva om vissa upplevelser , har ni några positiva upplevelser får ni GÄRNA kommentera det i kommentarsfältet, det skulle göra mig så glad♥
Sen frågade barnmorskan Rickard hur han kände, jag tyckte det var väldigt fint att hon involverade honom i det hela, och att höra honom berätta om vår sista upplevelse gjorde att jag fick en tankeställare, på ett positivt sätt. Jag har egentligen bara tänkt att det måste ju varit underbart för honom att det gick så fort, vi var ju liksom 40 minuter på förlossningen. Men det finns ju även en syn från hans sida, som jag tyckte va fin att han delade med sig. När vi kvinnor är så fokuserade på att ta alla värkar så har man ju liksom inte tid att engagera sig i den som är bredvid egentligen, och för honom var det en fruktansvärd stress sist när dom på förlossningen sa ” ni är välkomna att ta sista platsen” För honom var det en väldig stress, stress att inte hinna in i tid, och antagligen en stor rädsla att jag kanske skulle föda i bilen. När vi dessutom fick reda på i efterhand att hade vi inte fått den platsen så hade vi blivit skickade till Eksjö, vilket hade varit 1.5h bilfärd så hade vi verkligen inte hunnit fram. Så för honom är det mycket sån stress som hänger över , tänk om det är fullt på förlossningen, vad gör vi då? och det kan man ju inte veta,  ingen dag är ju den andra lik där. Men jag fick en annan syn på det hela efter att jag hörde honom prata, det är ju faktiskt inte bara mig det handlar om, och inser att jag för allas skull inte ska va envis när jag känner av något, sen kan jag inte åka in för minsta lilla heller, men man kan ju o andra sidan åka in för en kontroll om man tycker att det sitter i ♥
Vi bestämde iallafall att vi ska prata vidare om detta ju närmare det kommer. Jag tror att allt kommer lösa sig till det bästa när det väl blir dags, och jag tror även att man kommer känna vad som är rätt och inte.
Känner mig väldigt nöjd än så länge hur man blir bemött, dessutom har jag fått alla barnmorsketider bokade fram till BF, och vet ni , totalt 5 besök. Hur galet känns in det ?
Imorgon går vi in i v25! Heja bebis! ♥

Tack för att ni orkade läsa ändå hit, nu blir det soffmys med min man.

Puss & kram/ Angelica