Glad måndag. Lucia idag och nästa vecka är det julafton. Shit vad fort det går ändå.
Här hemma har vi ett födelsedagsbarn på självaste Luciadagen, Rickard fyller nämligen 36 år. Så idag har vi uppvaktat honom lite extra.♥

Men något kalasande blev det inte, men presenter har han fått ändå, då flera i vår närhet knackat på dörren och lämnat present. Så han har blivit ordentligt uppvaktad ändå.
Vi tänkte först bakat en tårta, men sen kände vi att orken faktiskt inte fanns, så vi slängde ihop en maräntsviss och tände tomtebloss.. Hur underskattat är det inte med marängsviss egentligen? SÅ gott!

Så vi fortsätter sjukstugan och vabbande, Leonas vattkoppor är inte att leka med, det har verkligen blossat upp, och i dagarna två har vi knappt sovit hon eller jag. Trots att vi gett medicin vi fått utskrivet, men jag hoppas att denna natt blir bättre, tycker hon varit liiiiiiiite bättre i sitt gnällande under dagen, men jag förstår att hon är ledsen, det måste klia så mycket. Vi har kört med alla huskurer som finns, och smörjt in henne i potatismjöl flera gånger om, det verkar faktiskt vara det allra bästa. Köpte även mousse på apoteket, men tyckte inte det hjälpe, vet vi hade det till Leia när hon hade, och då funkade det som jag minns, men tror också att hon hade en ”lindrigare” variant.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mina små älsklingar, bara inväntar att Lucies också ska få, inga prickar än så länge, men tänker att det kommer, lagom till att Leona är frisk antagligen. ♥

Men vi fortsätter mysa och gosa, de små tjejerna börja bli lite nyfikna och intresserade för bebis i magen.. tycker om att klappa och gosa.

Tänk sen när de kommer kunna känna rörelser, och den dagen bebis kommer , undra hur Lucie kommer reagera.. Men vi hinner förbereda, även om jag tycker att veckorna går fort, känns det också ganska långt bort och mycket kvar. På just nu ett bra sätt. ♥
Vet jag kommer känna annorlunda framåt slutet 😉

Men något annat som jag märkt av denna graviditet är hur folk runt omkring reagerar, det kommer alltid spydiga kommentarer… och gratulationer som uteblir. Tycker inte att jag upplevt det innan, men nu när man som i vårt fall väntar nummer fem , så blev det så tydligt.
förstår bara inte hur det kommer sig att folk kan att de har rätten att öppna munnen med en spydig kommentar? Att man som människa kan få ta emot vad som helst .
Att vi väntar ett till barn är inget jag tagit förgivet. Eller tar förgivet för den delen heller.
Ännu en gåva som kommer berika vår familj. ♥ O vi är så glada för den lilla som gror därinne.
Kräver inte att någon ska vara glad för vår skull, för huvudsaken är att vi är det, men jag förstår bara inte varför man tar sig rätt att säga kommentarerna. Varför är man inte bara tyst? 🙂

Nu ska jag krypa upp i soffan och kolla på bonusfamiljen, och hålla tummarna för att vi får en natts sömn.
Kram och var rädda om varandra.