15 januari, 2022 - Angelica Sandberg

Första veckan i skola och förskola avklarad. Det har gått bra för alla. Jag var lite nervös över hur det skulle gå framförallt för de små, eftersom vi var hemma och var sjuka innan jullovet, så var det säkert över en månad sen som de små barnen var på förskolan. Dessutom efter jullovet så hade de gjort en rotation på förskolan, Leona och Lucies avdelningar hade helt enkelt bytt plats med varandra. Så nu gäller det att lämna rätt barn på rätt plats 😉
Första dagen lämnade Rickard och jag jobbade tidigt, det hade gått så bra, men jag hade liksom extra svårt att slappna av. Tänk att man är så förbaskat blödig och tänker på barnen i stortsätt hela tiden när man inte är med dom. ♥

Det hade iallafall gått jättebra, och Lucie hade varit glad, när jag kom och hämtade var hon glad och prata och berättade vad det gjort under dagen. Så det kändes väldigt skönt. Leona känns som hon vuxit och blivit så stor över lovet, fixar det mesta själv..

Här sitter vi mina minsta och lilla mini i magen. Tänk hur ännu större de kommer bli när bebis gör entré.

Sen mitt i allt detta med att skola och förskola börjar så är det inte bara alla vanliga separationsångest man har, man har också mycket tankar och känslor kring att pandemin skjuter i taket igen. Blir både ledsen och irriterad på situationen. Upplever att personer runt om inte tar detta på allvar. Nu när jag dessutom är gravid känner jag mig extra nojig, och ännu mer restriktiv. Vi har under hela pandemin varit väldigt noggranna och försiktiga. Jag går inte runt och är livrädd för Corona kanske men jag har verkligen respekt för sjukdomen, för att man inte vet hur man blir påverkad av det. Den slår ju verkligen olika från person till person, och det känns som man ska ha ” tur” om man klarar det väl.

När pandemin var som värst så vet jag att många gravida fick gå hem från sina jobb from v 20. och eftersom det är nya restriktioner nu igen, där arbetsgivaren ska göra en riskbedömning på arbetsplatsen hur man som gravid kan bli utsatt för smitta och inte. För mig blev riskbedömningen låg, jag ska inte arbeta med covidpatienter och det är något de anser att de kan tillgodose, vilket är bra. Men sen tycker jag ändå det är galet att det kan vara så olika mellan kommuner och regioner, många får gå på dagen v 20 medans jag i regionen inte får det. Eftersom man som gravid ändå är i riskgrupp så borde man iaf kunna få gå hem just nu när smittspridningen är som allra värsta.
Men jag tycker ändå det är jobbigt för mig personligen, jag har svårt att känna mig helt bekväm helt enkelt. Framförallt om jag hör om kollegor som är smittade osv, eller om någon patient eller kanske någon anhörig till våra patienter testar positivt. Anser man sig själv att man blivit utsatt för smitta får man självklart smittspåra. Men jag ska erkänna att jag tyckte det var jobbigt när man fick sms från jobbet att en var positiv för covid.. det kanske är löjligt, och vissa känner sig inte alls utsatta medans jag som tur var inte hade jobbat med just den familjen, men vägg i vägg med en skjutdörr i mellan. Nu ska det ju inte smitta så enkelt, och man bör varit närmare än 2 meter i 15 minuter för att riskera att man är utsatt för smitta. Samtidigt känner jag om det är ” så svårt” att bli smittade att man måste va nära i 15 minuter, hur kan vi då ha en sån hög smittspridning.
jag kände mig iaf inte trygg att gå till jobbet, även om jag vet att personen i fråga sjävklart inte är på plats så tänker jag att det kanske är så att kollegor blivit smittade, och innan de får symtom och testar sig så kanske jag hinner bli smittad, man vet ju inte. Bättre och ta det säkra före det osäkra. Så jag valde faktiskt att sjukskriva mig denna helg jag skulle jobbat.
Många kommer säkert tycka att jag är jättelöjlig nu, men jag måste göra mitt val som känns bäst för mig. Hoppas jag känner annorlunda till passen jag jobbar i veckan, för jag vill ju samtidigt jobba. ♥ Tur ändå att jag också jobbar med mina sociala medier som jag jobbar med hemifrån, så att jag ändå får lite inkomst..

Hoppas snart denna våg av smitta sköljer över och vi får kontroll igen, och att smittspridningen sjunker fram åt sommaren när bebis ska kika ut.
Tillsammans hjälps vi åt nu att vinna över denna förbaskade pandemi.

STOR kram till er/ Angelica

Lördagkväll hos oss, jag har ju så mycket att uppdatera här och jag tänker att jag kanske får dela upp inläggen lite.

Vi backar tillbaka bandet en vecka ungefär, förra fredagen var det dags för rutinultraljudet. Jag var så nervös innan, nervös att bebis helt enkelt inte skulle må bra, att något skulle vara avvikande osv.. ni vet hur man kan måla upp sin oro, helt i onödan oftast. Ultraljudet gick väldigt bra, det var en envis liten därinne ( precis som sina syskon sa barnmorskan)

Allt såg fint ut och bebis växer precis som den ska, blev inte flyttad bf datum heller, utan det blev samma som tidigare 🙂 En liten sommarbebis, tänk att nästan alla våra barn fyller år kring Maj/Juni, förutom Lucie. ♥
Först låg bebis upp o ner också precis som förra ultraljudet , men sen efter en stund så vände den sig rätt, och vi fick fina bilder. Det är verkligen lika magiskt varje gång, och jag önskade att jag hade njutit mer när vi gjort ultraljudet, men jag var så förbaskat nervös, blev liksom lugn efteråt. Vi fick också veta vem som bor därinne i magen. ♥
Min absolut första magkänsla när jag blev gravid och jag mådde så dåligt som jag gjorde i början sa jag 100% att det är en tjej till. Men sen när illamåendet avtog och jag började må bättre, upplevde att jag mådde lite annorlunda mot de andra tjejerna så blev jag osäker. Kanske var det en pojke ändå. Hur som så spelar det ingen roll, jag var så glad och tacksam för att bebis mådde så fint. ♥ Men ska inte sticka under stolen med att det var roligt att veta, vi var ju galet nyfikna.
Jag upplevde att det faktiskt blev mer verkligt, men det är säkert en smaksak vad man själv tycker. Jag tycker personligen att det är otroligt smidigt att veta innan när man ska förbereda inför ankomst, vi har tagit reda på könet på alla, vi har varit för nyfikna. Men att se på förlossningen är säkert häftigt också, en smaksak helt enkelt tror jag.

Jag och Rickard valde att behålla vem som bodde där inne, till dagen efter.. vi hade förberett för barnen att vi skulle berätta dagen efter, och det var nog tur vi hade gjort det, annars hade dom tjatat ihjäl oss. Men vi hade en plan och vi skulle köpa en ballong att spränga som vi gjorde sist när Lucie låg i magen. Problemet var att jag denna gång inte hade varit tillräckligt förberedd och beställt hem ballong, ångrar mig SÅ mycket, sist beställde jag från my perfect Day, och de har verkligen magiska produkter när det kommer till sånt här och kalas osv, ska aldrig göra om detta misstaget igen.. Men vi fick göra det bästa av det hela ändå, barnen ville ju såklart spräcka ballong, så jag försökte få en butik i närheten här att fixa, men det var inget de kunde göra, jag frågade om jag fixade konfetti om de kunde fylla en ballong med helium men det kunde de inte, de menade på att ballongen kanske inte skulle hålla om det nu var så att man hade lagt in konfetti. Jag kände mig så besviken när jag stod där, besviken och irriterad på mig själv att jag inte förberett. Men vi kunde heller inte skjuta på det hela för barnen var SÅ ivriga hemma, vi hade även bokat in att våra mammor skulle vara med som sist. ♥

Jag åkte iväg till dollarstore och höll tummarna att de hade något där som gjorde att jag kanske kunde tänka om, eller om det möjligtvis hade ballonger eller konfetti, i rätt färg förstås. Som tur var , hade de två konfettikanoner kvar, och det måste varit meningen att vi skulle ha dom , för det fanns enfast två kvar, och i just rätt färg. Jag knyckte åt mig dom fort, och sen åkte jag tillbaka till leksaksaffären, men ballongen blev inte alls som jag tänkt, det blev liksom en vanlig ballong, och i vissa ljus upplevde jag att man kunde se vad det var för färg på konfettin. Men vi tog med den ändå, och sen tog vi kanonerna, TUR var väl det för dom gjorde allt verkligen. Även om de kanske var lite svåra att öppna 😉

Förberedelserna i full gång här hemma…

Det pirrade verkligen i magen på alla barnen och även för oss 🙂 Halva styrkan av barnen gissade tjej, och halva styrkan trodde pojke. 🙂

View this post on Instagram

A post shared by angelicasandberg.se (@angelicasandberg.se)

Här kommer filmen som vi delade på instagram när vi berättade för barnen vem som låg där inne. ♥ Blir lika tårögd varje gång jag ser den.. Lyckan är total, så tacksam! ♥ Missa inte att klicka på filmen och kika!

Vi kommer bli berikade med ännu en lillasyster till familjen! ♥

Vi kommer antagligen hitta rosa konfetti i en evighet. =) Det bubblar i hela magen, och så underbart att kunna dela med mig till er. ♥