Alltså finns det något annat som man pratar om än just Corona. Det står mig nästan upp till halsen ibland. Förbaskat trött på denna pandmin, och undrar när vi snart ska se ljuset i tunneln..
Känner mig som den absolut värsta mamman någonsin, och slås hela tiden med känslan av dåligt samvete. Dåligt samvete för att det känns som man är en elak och dålig mamma som gör allt för att skydda sina barn.

Vi har valt att nu precis i början av skolan och förskola valt att barnen inte ska vara med kompisar privat, så hade vi det när det var som värst sist också. Vi försöker begränsa våra sociala kontakter så gott det går helt enkelt. Försöker att göra det vi tror är rätt för vår familj, man kan ju inte göra mer, Efter en dag i skolan får de byta kläderna och tvätta sig noggrant. Hemmet ska vara vår frizon, här hemma ska vi känna att vi kan leva normalt och inte känna en begränsning. ♥ Det är en hård värld vi lever i alltså. Fler och fler ser man får Corona, och det kommer nära. Nu har min syster pojkvän fått de, nu bor de i en annan stad och vi umgås inte så, men det kommer ändå så nära liksom. hoppas min syster klara sig. ♥

Man borde ju tycka att vi nästintill är vana vid allt detta nu efter två år, men nog tusan börjar det går en rejält på nerverna. Men nog pratat om detta med Corona, vi vet att vi alla är i samma situation. Nu gäller det att kämpa vidare, och hoppas nu att vi snart är ur detta. Glöm aldrig ordet TILLSAMMANS! ♥

Jag hoppas i veckan att det kommer komma lite färgprover på posten, inför Leonas rum, hennes rum måste vi måla om efter att vi tog bort ett element, jag hade ingen färg kvar av den kulören hon har på hennes vägg idag, Färgen i sig är fin, men omöjligt att få fram exakt den igen, då den är egenblandad när jag försökte få till en bra kulör till vårt sovrum.
Men jag tror det blir bra, Leona är taggad på att få hjälpa till! ♥

Häromkvällen satt vi också och kikade på lite bilar och även lite barnvagnar. Våran bil får vi plats i allihopa sen när bebis kommer efter som den är 7 sits, problemet vi har är nog bagageutrymmet, som nästintill är obefintligt när alla säten är uppfällda. Men det är också svårt att se hur stort ett bagageutrymme är på bild. Känner ingen stress över att byta bil, och jag gillar ju verkligen den vi har idag, men alltid roligt att kika. Och sen vagn. ÄLSKAR att kolla vagnar , är inte det bland det bästa som finns… Saknar mina donkeys som vi haft, två genom åren har vi haft, en grå och en svart.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ni som haft syskonvagnar, vilka har ni haft? Dela gärna med er om ni vill hjälpa oss i vår djungel av barnvagnar.
Puss o kram