Igår var det dags för ännu ett besök hos barnmorskan. Allt såg fint ut, magen växer på och följer sin kurva. Denna gång var sf-mått 31, tidigare 29 om jag inte minns helt fel.

Det känns alltid extra skönt när man har varit en sväng hos barnmorskan, fått se att magen växer på och att hjärtat låter fint. ♥
Vi pratade lite kring min oro som jag har, det känns alltid lite skönt att lätta sitt hjärta. Min barnmorska menade på att lite oro är sunt , och det är det ju såklart. Men ibland kan det också vara jobbigt och påfrestande, önskar man kunde slå bort alla hjärnspöken ibland och bara njuta till 100%. Det gör jag ofta också förstås, men jag tror ni förstår hur jag menar. Hur som så känns det väldigt skönt att ha ett tillväxtultraljud inbokat nästa vecka, där kommer vi få en uppskattad vikt på bebis, samt kika hur det ser ut med flödet i navelsträngen och se så det finns tillräckligt mycket fostervatten och att hon har det bra därinne helt enkelt. ♥
Längtar så och räknar ner dagarna lite grann, mysigt att ha något att se fram emot. Sist vi gjorde ultraljud var ju det i v20 så det är ju ett tag sen nu.
Kan inte förstå att vi redan är inne i vecka 32 ( 31+1) i skrivande stund. ♥

 

Mycket längtan när man ser kläderna, ska de snart vara en liten plutt som bär dessa?

Känns verkligen så magiskt och mysigt. Nästa gång jag ska till barnmorskan är det dags att börja prata lite förlossning. Jag har ju återigen en liten ångest över att EV inte hinna in pga mina tidigare snabba förlossningar. Sist med Lucie var jag inne på att bli igångsatt, men valde sedan att hoppa över det och låta det hela starta spontant, och det blev så himla bra, ångrar inte en sekund att det blev så då. Det hela startade med att vattnet gick 10 dagar innan bf,  och när väl värkarna drog igång, så åkte vi in till förlossningen direkt, och tur var väl det, för vi blev inte så långvariga innan hon kikade ut.

Mitt största problem är väl egentligen min envisheten, att jag blir otroligt envis och vägrar åka in till förlossningen för att jag inte vill bli hemskickad, samtidigt så tänker jag, bättre att åka in en gång för mycket än en gång för lite. När Leona föddes så gick allt så snabbt att Rickard inte ens hann parkera om bilen=) Så detta måste jag ha i åtanke, och jag behöver bli duktigare på att lyssna på människor runt om mig. Skulle också iofs vara nervös om det inte fanns plats på förlossningen, när det väl drar igång så hinner vi aldrig till ett annat sjukhus.. Det räcker verkligen med den tripp vi har på 5 mil till Linköping. Nåväl det ordnar sig säkert, har inte tänkt så mycket på detta ännu, men klart tankar drar ihop sig när ju närmare BF vi kommer, men än sålänge är det ett tag kvar, hihi.

Nu ser jag fram emot en ledig helg tillsammans, håller tummarna för en frisk sådan. Känns som det var ett tag sen nu. Ska ni kika på masked Singer ikväll?

Stor kram/ Angelica