Igår hörni gick vi in i v35 {34+0} just nu känns det som det går så himla fort vissa stunder. Samtidigt som längtan börjar bli otroligt stor nu efter henne. Personer i min närhet som har Bf före mig börjar få sina bebisar ♥ så nu är de snart våran tur.

Idag var det dags för ännu ett besök hos barnmorskan. Denna gången följde Rickard med, första gången han fick följa med på ett vanligt barnmorskebesök. Äntligen börjar det kännas lite mer normalt, inga munskydd och partner får följa med. Idag pratade vi förlossning. Vi gjorde en lite sammanfattning över önskningar, jag har inga stora önskningar egentligen, alla andra fyra förlossningar har varit snabba men väldigt bra. Att de varit snabba är väl det som isåfall gör mig mest nervös, att vi inte ska hinna in till förlossningen helt enkelt, vi har ändå 45 min i bil in. Men jag har lovat som sist, att inte vara envis utan att åka in i tid, hellre hemskickad än att föda i bilen ♥ sist tyckte jag det var enklare eftersom vattnet gick på morgonen, när värkarna väl kom så åkte vi in direkt, vill ni läsa hela Lucies förlossningsberättelse lägger jag länk här🙂

Vi fyllde i mina önskningar , och jag berättade även om min oro att bli flyttad till annat sjukhus ; jag skulle liksom aldrig hinna det. Allt står i min journal och jag inser att de är viktigt att ringa in i tid till förlossningen och säga att man är på g , och på så sätt säkra sin plats. Samtidigt som det känns väldigt långt bort, så börjar det också kännas så himla nära. Snart är de vår tur, inte så många veckor kvar. Snart ligger hon på mitt bröst, de börjar bli så verkligt på något vis, och personer i min närhet som skulle ha bebis innan mig har börjat få, så jag är näst på tur ♥

Det var ett mysigt besök hos barnmorskan, och vi mätte magen, sf-mått denna gång 33, förra gången 32. Hade gått upp 1kg på vågen. Frågan är hur mycket man kommer gå upp ju varmare det blir ute och hur mer vätska man börjar samla på sig 🙂
Det blir kanske ännu mer verkligt i veckan som kommer , då kommer både spjälsäng och förhoppningsvis bedsidecrib och vi kan börja boa riktigt ordentligt.

En annan sak som slog mig, som jag tyvärr glömde prata med min barnmorska om, det är att jag har börjat känna att jag tycker det är. jobbigt att göra gynundersökning, jag har inte tänkt på detta innan, men insett att jag gärna undviker det om jag inte behöver. Jag har aldrig haft ångest eller problem med att göra en gynundersökning, men efter att jag för ett par år sen hade problem med att mensen var sen ( o jag förmodligen hade ett missfall) Men det får vi aldrig veta eftersom ingen ville undersöka mig då, jag fick aldrig hjälp av gyn här då, jag ringde flera gånger, och en dag hade jag så ont i magen att Rickard fick vara hemma från jobbet. men jag fick ingen hjälp då heller, tillslut vände jag mig till vårdcentralen och jag fick göra en gynundersökning där, och det är efter den undersökningen som jag känner mig lite ” skadad”
Den undersökningen var så hemsk, jag har aldrig i mitt liv känt mig så utelämnad som jag gjorde då.minns att jag låg högt upp i taket i en gynstol och grät som ett litet barn. 🙁  Har insett att jag inte gjort någon undersökning sen dess, att jag nästan bävar lite för det. 🙁 Så jag tänker att jag ska prata med min barnmorska om detta. kanske låta henne göra en undersökning bara för att , att jag ska kom över denhär känslan som jag har…. Nu kanske jag egentligen inte bryr mig om när jag väl på förlossningen, men vill ändå känna mig trygg i det hela. Men jag ska tillbaka till min barnmorska om två veckor så tänker att jag ska prata med henne då om detta. Hon är en riktigt guldklimp så jag tror att hon kommer kunna göra att jag kommer över dessa obehagliga känslor.

Nu ska jag krypa ner och se lite serier, ser fram emot en ledig helg med min familj. ♥ Och hoppas på många timmars sömn inatt. Rickard mäter sin sömn på sin klocka, ibland vill jag bara ge honom onda ögat när han berättar att han sovit över 8 timmar i streck, alltså snälla vem gör ens det? När gjorde jag det sist undrar jag. haha.

Sov gott fina ni.
Kram/ Angelica