Kryper upp i soffan. Känt att jag haft några dagar där jag varit lite nere. Mensen har kommit tillbaka efter förlossningen med besked kan man säga. Mår allt lite konstigt, både när jag har den och innan. Har skrivit om det mycket innan hur min pms påverkar oss alla här hemma.
Jag är expert under dessa perioder att klanka ner på mig själv. så dumt egentligen. Men känslorna inombords sätter verkligen fart på det mest konstiga tankarna.. mestadels att man inte duger. Så fruktansvärt dum mot sig själv egentligen. Undra mot vem man jämför sig med?
Kanske alla sociala medier, och hur gärna alla vill visa allt det perfekta. Jag tycker det är roligt att visa fina bilder, jag kanske inte helst vill dela en bild på ett kaotisk rum i flödet på instagram , Men verkligheten bakom där allt ligger i ett stort kaos som inte syns på bilden har ju alla. Försöker visa upp verkligheten i storys , där man får följa i med gångar men också ibland när livet inte är perfekt och man faktiskt har svackor. För det är ju så livet är för ALLA. Precis alla.
Skrev just ett inlägg om det på instagram hur man kan känna ibland när man ska dela en bild, eller text.
Visa detta inlägg på Instagram
Kan bli så förbaskad över hur man ibland känner både jag själv, men också hur andra kan få en att känna, som att man inte duger även där, vilket egentligen är sjukt.
Men man märker så satt folk gör allt för att synas och för att vara precis överallt. Att många tyvärr inte är genuina, utan lämnar en kommentar för att de ska se bra ut eller liknande. Saknar verkligen det genuina hos vissa.
Nu är verkligen definitivt inte alla så , det har givit mig så mycket fina relationer också, så ska verkligen inte säga att det bara är dåligt. Men ibland är det bra att även lufta baksidan ibland…
O våran lilla Line, har så många bilder som jag ej delat så här får ni några igen=) från dagen vi bestämde vilken namn hon skulle få.
Ni som läst här länge , vet också att jag under många år funderat på vad jag ska bli när jag blir stor.. Jag trivs med mitt jobb visserligen, men känner ändå att jag ibland kanske skulle vilja göra något annat. Åren går och jag känner mig ibland för gammal för att utbilda mig vidare. Samtidigt som jag länge känt att jag kanske skulle vilja plugga till sjuksköterska. Men det känns långt, 3 år på heltid, hur ska jag orka det osv. Dessutom så behöver jag plugga upp ämnen för att ens kunna söka. MEN så igår bestämde jag mig för att jag ändå inte kan släppa känslan av att vilja plugga vidare trots allt. SÅ jag kikade vidare och googlade hur jag skulle komma i kontakt med en studievägledare för att se vad jag behöver plugga upp för kurser för att eventuellt söka till sjuksköterskeprogrammet. Jag var osäker på om jag tex behövde läsa naturkunskap B, men det behövde jag inte , utan hade läst andra kurser som motsvarade det. WOHOW:
Det jag dock behövde läsa upp var samhällskunskap, förr hette den samhällskunskap A och den hade jag IG i . Nu heter den samhällskunskap 1B , samma kurs men olika namn. Det var den jag behövde plugga upp för att kunna söka till sjuksköterskeprogrammet. Så eftersom jag redan nu kombinerar jobb med mammaledighet så sökte jag även denna kurs att kunna passa på att läsa nu medans jag är mammaledig. Så får vi se sen hur jag känner med att söka till sjuksköterska..
Men som det känns nu så lutar det åt det, vilket känns både roligt, läskigt och spännande. ♥
Jag tänker ett steg i taget. Är otroligt tacksam att jag läste upp matte B för många herrans år sen, det är jag otroligt tacksam för idag. Att jag ” bara” behöver läsa upp samhällskunskap.
Nu ska jag tända lite ljus och fortsätta mysa under en filt i soffan innan jag ska sova, känner mig verkligen som en urvriden trasa. Hoppas snart detta försvinner och jag kan komma med lite positiv energi igen.
Ta hand om er.
KRAM/ Angelica
