Reklam för www.gravidcoach.se

Jag har knåpat länge på detta inlägg. För det är så mycket känslor på en och samma gång. Så jag vet knappt var jag ska börja.

Jag ska bli moster, och jag är osäker på om jag har skrivit det här på bloggen tidigare, kanske att jag bara har skrivit det på min instagram. Hur som helst. Min ena lillasyster är gravid och väntar sitt första barn. Det har varit omtumlande för henne då hon i många år alltid sagt att hon inte vet om hon ska ha några barn, till att hon har varit lite sugen, till att hon kanske ska skaffa barn om många många år isåfall. Men sen en dag fick jag ett sms…

En regnig dag blev fylld med solsken, jag blev så chockad, men otroligt glad, glad för deras skull, glad för att jag ska få titulera mig som moster. Det känns så magiskt. Hon berättade tidigt och jag har stöttat i den mån jag kan då hon har mått precis lika dåligt som jag gjort under mina graviditeter. Jag har plockat fram alla bebissaker och överröst henne med det mesta jag har här hemma. Jag minns en gång hon frågade ” har hört gott om babybjörns babysitter , vet du något om den? ” Då skickade jag bara tillbaka en bild på en babysitter från babybjörn som svar att du kan ta denna 🙂 Hennes svar tillbaka var ”kommer vi behöva köpa något själva?”
Eftersom jag har otroligt svårt att göra mig av med saker, har pratat mycket om det i vår podd, att jag inte kan sälja vidare saker, att jag är en riktig spara när det kommer till bebiskläder osv. Jag har mycket kvar sedan Leia var liten och hon blir 13 i sommar. Jag måste skärpa mig och ska verkligen ta tag i den saken nu. Men det är en annan historia. Tur för henne att hon har en syster som sparar, det känns så mycket enklare att de ska använda alla bebiskläder, Istället för att sälja vidare. Det känns fint. Smidigt nog så väntar hon ju också en liten flicka. Hon har varit bombsäker hela sin graviditet att hon skulle få en pojke, men jag stod fast vid att jag trodde tjej. Hon höll oss på halster ett tag, och jag höll på o bli galen, för jag ville ju verkligen inte ha fel. Som tur var hade jag inte det. HAHA.

Visst är hon väl vacker? ♥

Barnen här hemma längtar efter deras lilla kusin som bakas därinne. När Felicia och Kalle var här i Fredags så myste Leona massor med magen. Jag har lyckats känna sparkar två gånger. Alltså lilla S vad du är efterlängtad av oss alla utanför. ♥

Felicia har också vid några tillfällen frågat mig om jag kan vara med på hennes förlossning tillsammans med hennes Sambo som stöd. Men det har mest varit i förbifarten hon har sagt det och inte om hon varit seriös. Jag har svarat lite på skoj tillbaka att det kan jag vara.
Men sen en kväll, så fick jag ett meddelande på snapschat. Med den finaste frågan man någonsin kan få…

Jag tvekade sjävklart inte på vad svaret skulle vara. Jag tackade sjävklart ja. Om jag kan få henne lugn är det det minsta jag kan göra. jag har ju dessutom fem förlossningar i bagaget så jag vet vad hon kommer gå igenom.
Men här föddes också en liten tanke i mig när jag fick frågan. Kan man utbilda sig till doula eller hur funkar det?
Jag började genast googla, jag har alltid haft ett intresse för förlossning. Alltid velat jobba där.
Har under mina senaste fem år bakåt sökt jobb två gånger på förlossningen, fått jobbet båda gångerna. Men också någonstans valt att vara kvar på neo för att jag ändå trivs så himla bra där också. En dröm hade varit att rotera mellan avdelningarna ,  att få allt av det hela. På Neo får vi gå på sökningar på förlossningen och är alltid i beredskap vid kejsarsnitt, så den erfarenheten har jag och gillar den kombination på mitt jobb jag har idag.
Men någon gång i mitt liv ska jag testa på jobbet på förlossningen också, det har jag bestämt mig för. Antingen som undersköterska, eller om jag utbildar mig vidare. Vi får se vad tiden utvisar.

Men tillbaka till min googling av doula. Hittade utbildningar men fastnade för en speciell som jag tyckte verkade väldigt intressant, jag skulle kunna fördjupa mig ännu mer i ämnet ( trots mina egna förlossningar ) Så  är jag nyfiken på att veta mer.
Jag fastnade för en speciell utbildning som gravidcoach.se håller i. Jag läste på mycket , den verkade så himla intressant och lärorik. Så efter att jag läst på lite Kontaktade jag dom. Fick ett väldigt trevligt bemötande, det fanns nämligen en utbildning i Stockholm i slutet på april…
Ni som följt mig länge och läser detta, vet hur otroligt hemmakär jag är. Har väldigt svårt att lämna familjen dessutom. Otroligt dålig på att göra saker helt ensam. MEN jag kände ändå att detta är något som jag vill.

Inte bara för att jag ska vara med på Felicias förlossning, utan kanske för framtiden. Känner att jag kan ha nytta av denna utbildning i flera olika aspekter.
Så efter lite prat hemma så bestämde jag mig för att jag skulle boka kursen.
Nu på torsdag börjar kursen och är slut på söndag. Det kommer bli intensiva och spännande dagar.
En sak som gjorde att jag tvekade på att boka kursen var att jag just skulle vara ifrån familjen så länge. Eftersom jag inte är van vid det.
Så efter lite diskussion bestämde vi oss för att boka stugor och så åker vi upp hela familjen + min mamma. Vi gör en liten minisemester samtidigt som jag går utbildningen. Det känns så rätt i hjärtat för oss, och alla barnen är taggade på att åka till huvudstaden. Nu kommer de mestadels få hänga med sin pappa & mormor, men jag kommer ändå få träffa dom på kvällarna när jag gått färdigt kursen.

Jag hoppas ni vill följa med på denna resa, för jag ska dokumentera allt. Jag känner mig så pirrig och förväntansfull: tänk att jag ska lyfta mina vingar och göra detta. Känner mig modig som vågar.

Vill ni redan nu läsa mer om Doulautbildningen som jag ska gå så kan ni kika på länken HÄR.

Kram/ Angelica