God fredag och regn utanför vårt fönster. Inget ovanligt om vi ska se tillbaka några månader. Nåväl, hoppet är det sista som överger och jag håller tummarna för en solig höst. Vad roligt att ni tycker om och kika in och läsa här. Blir ännu mer peppad nu på att skriva några rader. Ska verkligen börja prioritera det.

En kaffe med fluff är  inte så tokigt när man svarar på ett och annat mail. Innan vi tar helg helt.

Ska berätta för er om en annan rolig sak. Ni har ju koll på att jag har doulat min syster, när hon födde sin lilla Svea. Vi har också fått en liten till bebis i vår släkt, nämligen min kusin har också fått en liten dotter , för några dagar sedan. Jag fotade faktiskt både min syster och min kusin , innan de fick sina småtjejer.
Det roliga är att min syster Felicia och min kusin Maja är dubbelkusiner. Jag och min syster har inte samma pappa vilket gör att jag och Maja är vanliga kusiner. =)
Men de är dubbelkusiner pga att deras mammor är systrar och deras pappor bröder. Lite rolig info ändå.

Hur som, så var jag iallafall hemma hos min kusin tidigare i veckan. De hade det riktigt trixigt när det kom till amningen. Vi skrev mycket under tiden de låg på BB men de fick inte till det riktigt. Maja var väldigt uppgiven och jag erbjöd mig att komma hem till dom när det hade hunnit landa lite hemma för att helt enkelt se om jag kunde hjälpa dom på något sätt. När jag gick utbildningen till doula så finns amning med in innehållet. Just för att man ska kunna stötta nyblivna föräldrar i detta. Jag som också arbetar på Neo sedan 2017. Där vi ger mycket amningsstöd dagligen. Så jag kände ville de ha min hjälp så gör jag det gärna. Jag vet att de gärna ville amma, men vet också om att det är tufft i början, man kan känna sig otroligt utlämnad, stressad att inte få till det.. Så jag vet att stöd verkligen betyder mycket.
Maja uppdaterade mig att det hade haft en otroligt jobbig natt och hon skrev också att hon upplevde att de hade tre olika problem när det kom till amningen.
Det kändes så fint att få komma hem till dom, vi pratade igenom deras förlossning och hur tiden varit efter.. Och vi pratade också om amningen hur de kände, först när jag var där så berättade hon att hon är nöjd om de kunde delamma. Detta tyckte jag var viktigt att prata om , just för jag vill hur tankarna går och hur känslorna känns.  Har man en tanke om att man vill helamma, och har kommit till punkten att man nästan givit upp, ska man då puscha i rätt riktning eller inte? Det är tufft att amma, och framförallt i början. Men får man rätt stöd och hjälp och pepp, så kan det leda till att man faktiskt orkar lite till. Därför också bra att läsa av situationen och ta det utifrån det. Alla personer är olika och jag har verkligen stött på många mammor i mitt yrke. Vissa har det enklare att få till amningen och vissa svårare. Men man ska också veta om att det tar några dagar innan mjölken rinner till, och fram tills dess måste man också kämpa och kämpa. Bebis måste tutta och tutta, så kroppen förstår att det är dags att producera mjölk.

Hur som , när vi kom hade pratat igenom förlossningsupplevelsen och vi hade pratat mycket kring amningssituationen, ( tyckte också det var otroligt mysigt att se hur involverad partnern var ) ♥ Man märkte att han gärna ville hjälpa till och kunna vara det absolut bästa stödet för den nyblivna mamman och bebisen.

Vi började med att göra en amningsobservation. De fick berätta hur de brukade gå tillväga men att det ofta kunde ta lång tid innan de kom till ro och fick till en bra amning. De hade också ett problem att de inte fick till själva amningen sittandes. Vilket kanske kan vara stressande då att sittamma är det smidigaste kanske då man annars är beroende av att ha tillgång till något att ligga på. Liggamma är ju otroligt nattetid dock, så lyx om även det fungerar.
Under amningsobservationen gav jag lite tips och trix, och vi fick till ett bra amningstillfälle liggandes. Bebis fick ett bra tag och det gick relativt fort. Där och då tror jag att Maja, fick ner sitt lugn i sig själv.  Jag upplevde att hon  insåg att det inte behövde bli skrik och panik innan det fick till själva amningen. Vi märkte att mjölken börjat rinna till och att bebis hade ett fint tag när hon tuttade. Vi pratade lite om att känna skillnad på när bebis har ett bra tag och inte. Det var verkligen mysigt. Och också fint att få göra det i deras hemmiljö, där föräldrarna faktiskt är som tryggast.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi gjorde upp en plan hur de skulle lägga upp det hela, jag visade även några alternativa sätt att sitta upp vid amning för att kunna göra det optimalt… Vi bestämde oss för att vi ska ha ett litet möte under nästa vecka igen där vi också ska ha en liten uppföljning. ♥

Men redan samma dag som jag var där, på eftermiddagen så fick jag en bild skickad till mig. En bild där hon satt upp och ammade och log. Blev så varm i hjärtat att jag nästan fick tårar i ögonen.
Från en känsla av uppgivenhet till att de nu hade fått till amningen.

Det kändes så fint ända in i hjärtat, och också lite svårt att smälta. Var det min närvaro och tips som gjorde att det faktiskt gick bättre för dom? Eller var allt en ren slump?
Har fått så mycket kärlek efter detta så känner mig helt överväldigad. Detta gör att jag blir ännu mer sugen på att faktiskt ge andra stöd där ute som behöver. För att det tyvärr brister i vården när det kommer till resurser och stöttning vid tex amning är ett faktum.

sjävklart lite mys med bebis innan jag åkte hem. ♥

Jag och min syster ska ha en live på min instagram och prata om just amning. Vi skulle haft det förra veckan, men nu planerar vi att köra denna helg istället. Hoppas ni vill kika.

För er som missade vår live när vi tillsammans pratade om min systers förlossning , om hur det var för mig att vara doula och hur hon upplevde det hela med att ha en doula. ♥  För er som inte sett så kan ni kika på den liven HÄR 

Nu ska vi fira in helgen med lite fredagsfika. Kul att ni ville läsa ända hit. ♥
Kram Kram