Söndag och helgen har susat förbi i vanlig ordning. Jag har behövt den här helgen att landa lite efter inskolningen av Line. Förra veckan i onsdags började vi skola in Line på förskolan. Hon var verkligen helt orädd och gick in och började genast leka och ta för sig, även om hon höll koll på vart jag var, så vågade hon absolut lämna min famn. Kanske har det gjort mycket att hon varit med ofta och hämtat de andra tjejerna? Eller så är det bara SÅ redo. Vi får väl se hur det artar sig när hon börjar förstå att hon ska vara där själv mer och mer.
De första två dagarna var jag med hela tiden, och i fredags lämnade jag henne ensam i 30 minuter och tog en promenad runt kvarteret. Det kändes så sjukt att lämna henne. Samtidigt är jag otroligt trygg med personalen, vilket gör otroligt mycket. I fredags var Lucie också med Line hela tiden,så det kanske blev också en extra trygghet för Line.
Det är bara mitt huvud som inte riktigt hänger med att det är dags där vi är nu. För mig är hon fortsatt en liten nyfödd bebis, det är så jobbigt att det går så fort, även om jag älskar att följa barnens utveckling.
Känns bara som att hon fortfarande är såhär liten, min älskade lilla mini. Hon kanske är sista bebisen och då kanske det är svårare att acceptera att tiden går fort och att de blir större? Jag vet inte. ♥ Sen kan jag inte säga att hon är sista bebisen heller..
Så jäkla stolt över henne. När jag gick I fredags så blev hon inte ens ledsen, jag hoppas det håller i sig, jag vet att det kan gå upp och ner och hon kommer säkert gråta vid lämningar. Det har alla andra gjort, men hoppas ändå att de går någorlunda smärtfritt. Sen är det säkert absolut värst för oss föräldrar.. Eller för mig, för jag gråter alltid om barnen blir ledsna, och så ska man då försöka vara stark och inte visa att man själv blir ledsen, vilket slutar med att jag bryter ihop utanför dörren när jag går. Men jag håller tummarna för att det fortsätter att gå framåt med inskolningen så som det gjort hittills. Imorgon bitti är det dags igen. Dock väldigt tacksam att vi har möjligheten att skola in under en lång tid, och ingen stress. ♥ Det känns helt enkelt bra att vi kan ta det hela i hennes takt.
Helgen har bjudit på världens sommarvärme och vi har njutit för fullt av poolen här hemma. Känns galet att det är sommarvärme 10 september, samtidigt så otroligt skönt med tanke på att solen lyst med sin frånvaro hela semestern så behövde vi detta för att göra oss så redo för hösten som man bara kan bli. ♥
Dessutom är vi verkligen i sluttampen av Lucies rum på övervåningen, de sista listerna satte vi idag, och nu ska vi bara måla lite hyllor och sen börja inreda. Kan ju var det absolut roligaste ändå. I veckan ser jag fram emot att visa er resultatet.
Dessutom ska jag berätta om när jag var på ett liten uppföljningsmöte hos min kusin efter att jag varit där och hjälpt dom med amningen, jag hälsade på tidigare i veckan och även min syster följde med min Svea.
Det var mysigt att få hänga med lite bebisar och även få lite uppföljning. Mer om det i ett eget inlägg.
Nu ska jag sova lite, imorgon ringer klockan igen.
Vi hörs snart igen. Stor kram / Angelica
