Det råder fortfarande jullov för barnen hemma hos oss, de är lediga nästan hela nästa vecka oxå. Mysigt samtidigt som mina gråa år växer allt mer och mer när man få gå emellan syskonfajterna. (tur jag snart ska färga) Herregud vilket humör de har båda två, my god hur ska de bli i tonåren? Två tjejer som förmodligen kommer slå halvt ihjäl varandra när det ska bli osams om vem som ska vara på toaletten och göra sig iordning. Tur det är ett par år kvar men jag bävar redan. Hur ska man i dagen samhälle kunna våga släppa taget om sina barn?
Jag är och kommer förbli en hönsmorsa.
Barnen är ju trots allt det finaste som finns. I skrivande stund är våra två hos Farmor, de har bestämt sig för att de ska sova där på jullovet så idag har de packat sina väskor, tagit med sina kuddar och åkt iväg. Glada och förväntansfulla. Lowa har sovit en gång tidigare hos farmor men Leia åkte hem. Lowa är lite tuffare och vågar sova över medans Leia är lite mer mammig. Vi får väl se om jag får åka och hämta hem lite senare. ♥
Men jag tycker det är ganska jobbigt att lämna bort barnen, vi har aldrig lämnat bort barnen bara för att ”samla” lite energi. Vi har aldrig känt att vi behöver det. Så på så vis så har aldrig barnen sovit borta förrän de själva velat. De har sovit ett par gånger hos mormor innan och sen nu är det farmors tur. Jag hoppas för deras skull att Leia inte åker hem för jag vet hur stolt hon kommer vara imorgon.
Hur ofta lämnar ni bort era barn? Jag känner själv att vi antagligen är extrema som knappt aldrig har barnvakt, förutom när vi måste göra saker tex jobb osv.
Sedan jag själv blev mamma så har jag stött på många föräldrar som har barnvakt väldigt fort och tex lämnar bort sina barn på nyårsafton. Varför gör man det?
Varför lämna bort det finaste man har för att festa tillsammans med sina vänner på nyårsafton? Har man inte gjort allt sånt innan man valde att blir förälder och skaffa barn? Vill man inte fira in det nya året tillsammans med det finaste man har? För mig är det en självklarhet att fira med dom. Att se Leias lycka i hennes ögon när hon fick skåla in det nya året tillsammans med oss och titta på alla fina raketer, det slår ju liksom allt.
Jag kommer aldrig förstå hur man kan lämna bort sina barn vid sånna tillfällen. Sen om det finns omständigheter tex separation som gör att man tyvärr inte kan ha sitt barn på nyår,jul och andra högtider pga att det kanske tex är den andra förälderns tur. Jag beundrar verkligen alla mammor och pappor där ute som lever ensamstående och separerade som får dela tiden med sina barn. Stor cred till er att ni orkar.♥
Jag längtar redan ihjäl mig efter mina två små hjärtan. Men jag vet att de har det bra och roligt hos farmor.
Nu ska jag umgås med min kärlek, tänk att vi blev tvingade att umgås med varandra på tu man hand när barnen bestämmer sig för att sova borta 😉 ♥
Kram till er alla.
8 reaktioner till “Att lämna bort sina barn!”
Jag är ju separerad och får bara fira varannan med min son. Denna gången var de jul utan honom (vilket I stort sett gör att jag gråter mig igenom hela dagen) men nyår med honom. Han önskade mc Donalds och titta på fyrverkeri. Så det var vad vi gjorde.
Nu har ju jag barnfria veckor men en sommar jobbade jag natt och då hade jag barnvakt på nätterna. Annars har jag nog bara haft de en gång och de var när jag skulle på bröllop. Annars är han med eller så får de vänta tills hans åker. Jag skaffade barn för att vara med honom.
Vad mysigt det lät. Jag håller med dig, man skaffar barn för att vara med dom.
Sen är det såklart så att man måste ha barnvakt ibland då och då, och jag vet också att barnen tycker om att vara med tex farmor och mormor, och det vill jag ju givetvis inte ta ifrån dom. <3
Kram till dig
Alla är olika. Du utgår till exempel från att det är bra att vara ”hönsmamma” och att det är lite finare föräldraskap att aldrig lämna bort sina barn. Man skulle lika gärna kunna vända på det och säga att ni curlar barnen på ett sätt som gör dem osjälvständiga och dåligt rustade för utmaningar i livet. Hoppa ner från höga hästen, pls. Det finns många sätt att vara förälder på. Själv jobbar jag halvtid för att kunna umgås mer med mina barn men jag har full förståelse för att man väljer och prioriterar annorlunda. Det här mästrandet om att lämna bort barn och titta i mobiltelefoner när de leker måste få ett slut.
Tack för att du skrev den kommentaren. Vi kämpade länge för att få barn och jag har längtat så länge jag kan minnas. Men oavsett hur mycket jag älskar vår son så behöver jag vara för ensam ibland för att må bra och jag och min man behöver vara bara man o kvinna ibland, inte bara pappa o mamma. Det gör inte oss till sämre föräldrar även om många gör sitt bästa för att få en att känna så.
Vi har gjort som er. Vår dotter är 3,5 och har bara sovit borta 2-3 nätter. Varav två var när lillebror hennes anlände i höstas. Vi känner inget behov av att lämna bort henne. Har reagerat på vissa som lämnat sina nya små knoddar var och varannan helg. Jag känner ett väldigt stort ansvar för de barn vi satt till världen. Givetvis gör alla som de själva vill. Många har tyckt att vi är helt wacko för att vi inte lämnat mer
Jag hör absolut till den kategorin som faktiskt lämnar bort mina barn, eller ja Billy har jag ju såklart inte kunnat än men jag kommer göra. Jag hann absolut träffa mina vänner och ”allt sånt” innan jag skaffade barn men jag ser det lite så att jag inte vill sluta vara med mina vänner och få vara ”bara” Angelica ibland även fast jag är mamma. Och jag tror absolut att mina barn mår bra av att slippa mej ibland och att dom blir modigare och självständiga av det. Mormor och morfar är ju trots allt inga främlingar heller och alla tycker det är mysigt och roligt.
Vi har nästan aldrig lämnat bort våra barn – kan inte komma på att vi gjort det alls när jag tänker efter….. och då har vi varit föräldrar i 18 år nu .
Däremot har de sovit borta i bland för att de velat göra det själva. De är självständiga individer alla tre och vi är fortfarande gifta jag och maken 😉
Vi lämnar bort våra (tre) barn så fort vi får tillfälle och njuter av det. Förra året råkade den gången bli just på nyårsafton. Ve och fasa. Jag och maken hade en underbar natt på tu man hand medan barnen firade fint på hemmaplan.
Jag har dem extra på förskolan eftersom De har det bättre där.
De har varsin iPad som i perioder används stor del av dagen.
Vilken usel förälder, tänker ni. Men nej jag tror faktiskt att jag är tillräckligt bra ändå. Alla har vi olika erfarenheter och förutsättningar – glöm inte det!