I min preggohjärna just nu. ♥

God förmiddag, jag tänkte påbörjat detta inlägg igårkväll, men jag var så slut som människa att jag kröp ner i sängen och läste en tidning istället. Jag behövde få samla ihop mig lite och tänkte att sömn kanske gör susen.
Jag har haft några jobbiga dagar rent psykiskt. Jag tycker det är svårt att ta exakt på vad det är som gör att jag känner mig lite uppgiven. Det är SÅ mycket tankar och känslor som far runt inne i huvudet så jag vet knappt hur jag ska sortera dom.
Nog för att jag vet att man kan vara nojig när man är gravid. Men denna graviditet tycker jag det är värre.
Jag vet inte varför jag nojar, jag känner bebis små buffar nästan dagligen, så egentligen oroar jag mig inte i det stadiet att jag är just nu. Jag oroar mig mer för vad som komma skall. Jag har svårt att planera och förbereda, det kanske kommer längre fram, men med de andra barnen hade jag tex redan börjat kolla lite på barnvagn, det känns jättelångt bort nu. Är det för att det är nummer fyra jag väntar och jag inte är så hispig med att fixa saker utan jag vet att det löser sig när vi närmar oss. Eller är det för att jag helt enkelt inte vågar förbereda saker för att jag är rädd att allt ska gå åt helvete?
jag tänker att det kanske beror på mitt arbete att jag är mer nojig denna graviditet, det är första gången som jag är gravid efter mina år på neo och helt plötsligt har det öppnats en ny värld när man faktiskt ser verkligheten vad som kan hända.

Men det är just dessa känslor som gör mig förvirrad att jag inte riktigt kan ta på dom. Att jag inte får ordning på vad som är vad. Nu känns det jätterörigt säkert när jag skriver, men det är så rörigt det är inne i skallen. Jag målar upp några form av katastroftankar. Att något ska hända innan förlossningen, att vi ska bli snuvade. Att bebis helt enkelt inte ska överleva. Tankarna gör mig så fruktansvärt ledsen, samtidigt som det gör mig så förbannad att jag ens tänker dom, SÅ onödigt att grubbla över saker som kanske händer. Jag skäms för att skriva att jag känner och tänker såhär. Känner mig som en idiot. Vad ska ni som läser tänka?  Det är på något sätt alltid lite extra läskigt att öppna upp sig, men så tänker jag att jag kan ju inte vara ensam om alla dessa känslor, någon därute måste ha känt likadant någongång? Är så rädd om det lilla knytet därinne. ♥ Men sitter man med tre friska barn, vad är det som säger att det ska gå bra en fjärde gång? Nu har ju min bästa väninnan 11 friska barn, så tänker jag på henne, så bör jag ju egentligen inte vara så orolig. ♥ Säger till mig själv, klart de går bra. Jag måste ju tro & hoppas det. Kommer ju bli totalt knäpp annars. Samtidigt som jag tänker att tänker jag de värsta så är jag ju förberedd ifall att…
Känner mig bara så extra känslig på något vis just nu, alla hormoner och känslor ligger utanpå kroppen känns det som. Snart är det dags för rutinultraljudet, hoppas det känns lite bättre efter det. Tisdag nästa vecka är det dags, då får ni hålla tummarna för oss. Kanske känner man att man blir mer modig och vågar förbereda och planera efter det?

Leona tycker det är lite spännande att magen börjat puta lite, och hon säger att bebisen är därinne, men undra hur mycket hon förstår egentligen hihi. sötnosen! ♥ Idag går vi dessutom in i vecka 19, blir alltid påmind av min app. Enligt appen är bebis lika stor som en mango idag. Helt otroligt. ♥

Måste visa er snabbt vad jag fick hem på posten för ett par veckor sedan, alltså tårarna bara rann för kinderna, nu ska jag bara rama in och sen hitta en bra plats, detta är mini i magen, har även en på från när Leona låg i magen♥

Idag har vi påbörjat rensning här hemma, alltså jag förstår inte hur mycket skit man kan samla på sig hela tiden, jag tycker inte vi gör annat än att rensar. Men jag tror vi har bestämt oss för att ta tag i vår tvättstuga en gång för alla. Det är ju viktigt att den fungerar med tanke på hur mycket kläder vi har som ska tvättas, just nu känns allt bara som en enda röra. Vi behöver riva ut en gammal diskho som är från när huset byggdes , otymplig och tar bara onödig plats, som vi kan utnyttja på ett helt annat sätt. Men det kommer ta tid och fixa detta, ingen litet projekt man gör över en dag, därför känns de bra att påbörja lite smått. Får vi bara ut den där diskhon och kan slänga den så tror jag vi på ett enklare sätt kan se hur vi vill ha det. Tvättstugan är verkligen inte stor, så därför behöver vi verkligen göra den så bra det bara går. ♥

Hoppas ni får en fin onsdag, idag är det riktigt höstväder ute, regnet öser ner så tror vi passar på att hålla oss inomhus.
Tack för att ni kikar in här! ♥

Puss & kram / Angelica