Ligger i badet och njuter av värmen! Jag är inget big fan av kylan alltså, min skuldra blir värre, jag blir på dåligare humör osv. K ä m p a!
Första dagen på utbildningen på neo-iva, utbildningen är i två veckor och jag känner att jag kommer bli matad med riktigt bra och nyttig info! Måste även säga att de känns bra att man jobbat ett tag innan man går dessa utbildningsdagar, just för att man kan relatera till många upplevelser man varit med om. Dagens schema bestod av Nutrition och amning. Det ena lite krångligare än det andra, men de som föreläser kan verkligen det dom pratar om. Halva förmiddagen och hela eftermiddagen har vi pratat amning. Mycket information om människokroppen, hur den fungerar, hur den producerar bröstmjölken och hur man ska fortsätta hålla produktionen igång. Hur gör mammor som tex föder sina barn förtidigt , men ändå vill amma. Hur stöttar vi föräldrar kring detta på bästa sätt? ♥
Om jag ska vara personlig så intresserar detta mig massor. Ni som hängt med här i alla år vet att jag inte ammat någon av våra barn, jag testade med Leia men det fungerade inte. Pga min bröstförminskning så fungerade inte amningen för mig. Vill poängtera där att det inte alls behöver va så för er andra, jag vet andra mammor det har fungerat för. Jag visste att detta kunde vara en av följderna efter min operation, men jag har aldrig ångrat den. Brösten var så enorma, på min lilla kropp. oproponerligt. Våra barn har fått den kärlek och närhet de behövt, de har inte gått någon nöd på dom. Det tycker jag också är viktigt att framhäva. Även om bröstmjölk är det bästa för ditt barn, och kanske framförallt när bebisen föds väldigt prematur / eller helt enkelt är sjuk , så ska man inte känna skuld om man inte väljer att amma sitt barn. Det kan alltid finnas en massa orsaker till varför man inte kan/vill. Jag tycker man ska se helheten, varför kan denna mamma inte amma? Har hennes tidigare erfarenheter varit dåliga ? Utifrån varje enskild familj. Viktigast i slutändan är att allt fungerar bra och att alla mår så bra som möjligt i den situation det är i.
Jag som inte har ammat har alltid låtit alla barn komma upp och snutta i sig råmjölken direkt efter förlossningen. Jag har alltid tyckt det varit viktigt och Supermysigt! Så roligt att mitt bröst nästan är större än Leona haha!
Vi pratade även mycket om kvinnors olika uppleverlser kring just amning. Jag är nyfiken, vad har ni för erfarenheter? Om ni haft det kämpigt med amning, har ni fått hjälp och stöttning av bb eller den avdelning ni legat på? berätta gärna ♥ Jag tycker ämnet är intressant och det är så fantastiskt att få stötta alla mammor o just amningen, att se lyckan när det funkar med lite tips och trix är verkligen oslagbar!
Imorgon fyller Leona nio månader, lika många månader utanför magen som i. Helt fantastiskt! Hittade en film på henne från BB , ska visa er imorgon! ♥
Puss / Angelica
7 reaktioner till “Amning , vad är din erfarenhet?”
Jag fick höra av vänner och bekanta att på förlossningen/bb så ”propsar” dom på att man ska amma. Det blev jag väldigt nervös och stressad över, för jag tänkte; ”Tänk om jag inte KAN amma? Också ska dom i princip tvinga mig till det ändå?” Men i mitt fall var det precis tvärtom. Jag ville verkligen amma. Jag kämpade och kämpade i flera dygn, fick jättebra stöttning och hjälp, men det ville sig inte. Det kom ingen mjölk alls. Personalen föreslog flera gånger att jag skulle avbryta försöken med amning och ge ersättning istället, för det skulle både jag och dottern må bättre av. Så så blev det till slut. Det var en enorm lättnad, och ett bra beslut ❤
Jag har oxå gjort bröstop (förstor plus lyft) och visste att amningen skulle bli lidande. Ammade första veckorna med de två första barnen, kääämpigt! Det hade säkert funkar bättre OM jag velat och känt mig trygg, men usch låter hemskt, men amningen var lixom inget för mig. När tredje barnet kom så hade jsg bestämt
innan, inget kämpande med amningen utan första dagarna bara och sen gå över till ersätt. Friska, pigga, trygga barn!!
Kanske en dum fråga. Men i början av inlägget tolkar jag det som att din amning inte fungerat rent fysiskt pga operation. Men när du sen skriver att du låtit dom amma i början för att få i sig råmjölken så låter det mer som ett medvetet val att ge det men inte mer? Var det av rädsla att dina bröst skulle förändras igen?
Ingen dum fråga 🙂 försökte som sagt amma med Leia, och egentligen är det nog inget problem med produktionen av mjölken, utan det som är problem är att få fram det via mjölkgångarna , pga att jag har flyttat på bröstvårtorna. Det var fruktansvärt jobbigt att inte kunna ge henne ordenligt via brösten. Stressande att känna att hon inte fick i sig tillräckligt pga att hon sög o sög men det inte kom tillräckligt för att göra henne mätt.
Så sedan de andra två barnen har varit ett ”medvetet” val att inte Amma då jag inte ville utsätta varken barnen eller mig för det. Men att dom ändå ska få komma upp och snutta i sig råmjölken det lilla som fanns har ändå varit viktigt för mig. <3
Jag har inte varit rädd för förändring av bröst, de ändras ju under själva gravidteten iaf 🙂
Kram
Jag hade det kämpigt med amningen. Ammade i 6 månader och slutade sedan. Hade ont hela tiden, fel tag och ingen hjälp direkt. Bara svar som ”det är bra att amma”, jag var 20 år och hade behövt hjälpen. Det tog mig 11 år innan mina sår inombords läkt ihop efter amningen. Jag hade behövt stöttning där och ingen en känsla av att det var fel på mig, jag led i 6 månader under amningen. Min ena bröstvårta gick sönder och var som en kluven tomat, kunde lyfta på den så den satt kvar i en liten sträng. Fick amma från ett bröst försökte när bröstvårtan läkt ihop att amma från den andra men det var tomt, hade dessutom fått stockning i just det bröstet.
Jag är medlem i Amningshjälpen för att jag inte tycker någon annan ska behöva uppleva samma som mig. Känner att behovet av hjälp och stöd behövs.
Jag har ju gjort lite olika med min 4 barn. Första barnet grät jag varje amning i 2 månader! Det gjorde sååå ont och bvc sa bara ”kämpa lite till, fortsätt kämpa” ingen hade talat om hur ont amning kan göra! Efter 2 månader släppte det och jag ammade i 13 månader. Barn nummer 2 gjorde med sjukt ont och jag hade inte tiden att sitta och plåga mig och kämpa så efter 4 dagar fick han enbart flaska. Sen dröjde det 7år innan nästa kom och det skulle ju vara sista och då tänkte jag verkligen kämpa för jag ville ju amma! Jag körde både med pump och ersättning bredvid och ville inte släppa amningen men efter 5 månader ville inte bebisen amma mer… snacka om min förvåning haha. Nu låg jag på bb i höstas igen och de pumpade igång mig för bebisen va liten och svag och ville inte äta de första dagarna. Till och med när jag pumpades gjorde det sååå ont, det är bara ena sidan som alltid gjort ont. Så en natt sa jag ”tänk om man bara kunde ammat på ena sidan, jag ger upp!” Då säger barnmorskan Det kan man!!! Så det är vad jag gör denna gången! Varför har ingen talat om det innan? Bebisen äter bara på ena bröstet och det funkar huuur bra som helst, aldrig haft ont eller varit någon plåga 🙂 Happy mum – happy baby. Det räddade mig och min bebis så han fick amma haha
https://lotte4.blogspot.se
Jag ammade första barnet 6 månader. Men bara rasade i vikt men bvc sa att jag skulle fortsätta. Jag började slå larm redan när barnet var 2 månader. Men ingen lyssnade. Men sen blev det Så illa att jag inte sov hade så lågt bmi kanske på 16/17 så tillslut fick jag träffa en super läkare som sa att nu är det stopp. Här ska inte ammas nå mer. Men då var jag rätt skör och blev deprimerad så maken fick vara hemma två månader till jag var på fötter igen. Andra barnet ville jag testa så körde på men när det gått två månader började jag känna att nä nu äter bebisen massor och jag ville inte gå ner i vikt så då slutade vi och det har varit det bästa beslut jah tagit för mig o min familj. Hela upplevelsen har varit så fantastisk och båda mina barn fick en mamma som orkade leka busa ♡