Detta blir min revansch ♥!

På lördag är det fyra veckor sedan hon kom och förgyller vår vardag, vår fortfarande namnlösa lillasyster. Det skaver lite, men jag tror det ger sig. Samtidigt som man blir stressad så försöker jag att inte bli det. Vi njuter alla av hennes ankomst, det har varit lite omtumlande, minst sagt. Mest för mig tror jag. Även om jag var SÅ färdig med magen, så blev jag chockad över att det startade som det gjorde. Dessutom var detta den snabbaste förlossningen av alla , från att ha ont tills att hon är född endast drygt tre timmars värkar, inte dåligt ändå. Så på något vis har det tagit ett tag för mig att smälta. De första veckorna med alla hormoner som man har var så jobbiga. Herregud som jag grät, och när jag väl började så kunde jag inte sluta. Tårarna sprutade för allt och inget. Så förbaskad tacksam  och överväldigad. Jag hade verkligen glömt bort hur man blev av alla hormoner. Här är sista bilderna jag tog tillsammans med magen dagen innan ♥


Har så mycket bilder på den lilla, hon är ju lite mer fotovänlig än de andra som har lite mer egna viljor 😉 Det är inte alltid de vill ställa upp längre på att fota. Så jag passar verkligen på nu innan hon kan bestämma själv 😉

Syskonen har accepterat lillasyster bra än så länge , de slåss nästan om vem som ska hålla henne mest och Leona överöser henne med kärlek, det är så fint att se dom allihop. Blir tårögd och kan inte förstå att vi skapar dessa fyra fina tjejer. Leona är hemma nu från förskolan och har varit det sen bebis föddes, osäker på hur länge jag ska ha henne hemma. Vi myser massor men hon saknar verkligen sina kompisar, hon pratar om förskolan minst en gång per dag.

Känner mig verkligen så rik. ♥

Jag hade inte tänkt att de skulle gå flera veckor mellan mina uppdateringar här, men jag har låtit mig själv befinna mig i bebisbubblan. Ni som har följa mig i ett par åt vet att mammaledigheten med Leonis inte alls blev som planerat. Eftersom vi precis flyttade in i vårt hus när hon var en månad gammal, och den historien är ju ingen rolig historia och med tanke på all renovering vi fick göra då utan att vi hade en aning om vilken skit vi befann oss i . När jag tänker tillbaka på det så får jag sån ångest. Vad vi fick utstå, helt galet. Hade man kunnat vrida tillbaka tiden hade jag gjort det och gjort saker annorlunda då. Hade vi vetat i början exakt hur mycket vi hade behövt renovera så hade vi aldrig stannat kvar. Men vi tog oss igenom det och jag försöker tänka att vi kom ur starka tillsammans ur det. Men det var ett riktigt helvete då när man var inne i skiten.

Så denna mammaledighet har jag bestämt ska bli annorlunda, den ska bli allt annat än vad den förra var. Jag tänker vara hemma och njuta av den och inte känna en stress tillbaka till jobbet.
Sist fick jag börja jobba när Leona var 4 månader gammal, vi blev satta i en situation när vi inte hade något val och Leona fick vara med Rickard på jobbet då. Livet bjöd verkligen på en prövning, som jag är tacksam över att vi tog oss igenom och att vi är på andra sidan nu.
Den här mammaledigheten blir min revansch.♥

Tack för att ni kikar in här och läste ända hit! Var rädda om varandra. ♥
Puss & Kram /Angelica