God kväll. Haft en härlig dag på jobbet, men jag känner att jag minsann är trött, man har verkligen kommit in i sommarfeeling. Men nu längtar jag tills barnen börjar förskola och dagis.. Man märker att de har varit tillsammans med varandra i många veckor nu. Det märks verkligen på syskonbråken. Jäklar va det kan ryka ihop. Samtidigt som det kan ändra och de är jättesams. ♥
Igår när Rickard kom hem från jobbet tog vi en sväng till skogen och gick en liten promenad..
Man gör det alltför sällan verkligen, men man behöver få tillbaka lite rutiner, det är ju så skönt efteråt. Barnen hittade dock mycket att titta på när vi gick, så det blev många stopp.
Rickard och jag passade på att köra springtävling, jag vet inte om jag ska skriva vem som vann haha 😉
Rickard är taggad till max där bredvid, haha. Vi ska se till att få igång de här rutinerna och röra på oss. Framför allt nu, jag fick ett samtal från Madde igår, den kvinnan kan överraska.. ” Jag har bokat in er nu, till extremrun.” Hon vet att jag behöver ha ett mål, och det kan vara kul att spränga gränserna lite och göra något som man aldrig gjort tidigare. Tänk er, 8km hinderbana, med massor av olika hinder på vägen.. Det kan bli tufft men jag tror det kommer bli väldigt roligt. Att göra något tillsammans som ett par jag och Rickard. Inte som kollegor.
Vi avslutade vår lilla skogspromenad i utegymmet som finns i anslutning, barnen lekte i motorikbanan som finns.
Nu ikväll känner jag mig riktigt down, tankarna snurrar i huvudet, barnen har retats till max och driver en nästintill till vansinne. Jag känner helt ärligt att jag i dom stunderna kan säga upp mig som mamma, för det verkar inte som man gjort mycket rätt i livet. 🙁 Är det åldrarna på dom som är intensiva? Åh jag får så dåligt samvete för att jag känner såhär.. Vad har jag gjort för fel? Jag har gjort det bästa jag kan. Jag tycker jag sätter gränser men det känns som det är som bortblåst och att de har knäck i öronen. Hela livet utåt känns som en tävlan om vem som är bäst förälder, man läser på flera olika instagramkonton om hur allt i livet är så jävla perfekt, hur mammarollen är SÅ underbar. Självklart är den det också! Och hur man ska planera inför sitt ofödda barn in i det minsta detalj för att va den där extra perfekta morsan. Men det kommer bita er i röven sen när det kommer ifatt er det verkliga livet. Självklart är barnen de bästa som hänt, det vet ni också, jag skulle inte vilja leva en DAG utan dom.♥ Varför är det så tabubelagt att prata och skriva om sånt här öppet? Nån av alla er mamma/Pappor därute måste ha känt som mig någongång? Jag skulle behöva andas.. Jag skulle behöva att dom inte drev mig till vansinne i storsätt varje dag. Det skulle vara SÅ skönt.
Ikväll säger jag upp mig. 🙁 Hoppas på att morgondagen blir bättre. Om jag trodde på gud skulle jag be till honom nu, men jag får be till något annat. Hålla alla tummar för att morgondagen blir bättre.
Kram och tack för att ni finns. ♥
3 reaktioner till “En sväng i skogen, spränga gränser och de driver mig till vansinne”
ooohhhh vad jag känner igen mig i det du skriver om barnen! Varför är det nästan tabubelagt att prata om att det? Ibland trots att man tycker att man sätter gränser, markerar och försöker vara rättvis mm mm…känns det ändå som att man misslyckas! Vissa dagar/perioder är föräldraskapet är inte alls idylliska, alla skulle gagnas av att prata om det!
Mina två har varit på varandra stora delar av våren och sommaren, drivit varandra och mig till vansinne! Men nu har de plötsligt mer och mer kul ihop igen! Ett tips är att dela lite på dem, ta en fm eller dag själv med bara ett av barnen…
Det blir bättre Angelica…och sedan sämre igen…men alltid bättre igen ??
Ja det känns som det verkligen är tabubelagt.. O på så vis får man sån ångest av att man ens har sånnahär känslor! Men det värmer att andra också har det som vi har det! Tack för dina peppande ord!
Ska försöka dela på dom som du säger, de är nog en bra idé, på så vis hinner de sakna varandra oxå.. Ja de blir bättre som du säger… Tack igen…???
Det blir bättre o det är okej o vilja säga upp sig ibland! Jag har bara varit mamma i ca.10.5 månader o det är helt klart det bästa som hänt mig men just nu tex. ligger jag vaken, klockan är snart 3 på natten, för en timme sen bestämde sig våran lille att han skulle vakna( brukar ju oftast va o bara ge nappen o stoppa om) men inte idag, några försök o söva om i sängen, lyfte över i vår säng för o byta blöja, kissade så vi fick byta lakan, ungen är asglad o piggnar till mer o mer o jag orkar inte mer så nu sitter han med pappan i soffan o han försöker söva om honom, jag fick gå o lägga mig o sova men kan ju då inte sova haha!
Det här är ju egentligen ingenting men ibland behövs det heller inte mycket för att man ska ledsna! Jag kan tänka mig att det är så frustrerande när tjejerna inte lyssnar, men du har gjort allt rätt o det visar sig på många andra sätt o det kommer nog bli bättre när vardagen sätter igång!
Tänk på att du är en fantastisk mamma varje dag ❤