Det tog ett tag innan jag visste om jag skulle publicera gårdagens inlägg. Det kändes på något sätt lite läskigt att öppna upp sig, hur skulle responser bli? Skulle jag ångra mig för att jag öppnade upp och faktiskt visade hur jag mår? Jag känner inte igen mig själv, och efter all respons jag fått, Så ångrar jag inte en sekund att jag skrev det. Ni är verkligen så underbara. Jag har fått privata meddelande på instagram och Facebook från er som visar att ni finns. Det är alltid i hårda tider man ser vilka som finns vid ens sida.♥
jag kämpar på med mina känslor och en kropp som inte arbetar med hjärnan. Kroppen vill något helt annat, och det är läskigt att den styr. Benen är så trötta som spagetti. Hjärnan funkar inte som den ska och jag känner mig hjärntrött. Jag gråter hela tiden, I omgångar. Flera gånger per dag. Bryter ihop och behöver ha Rickard nära som tröst. Vad vore jag utan honom? Han ställer upp och avlastar mig, tar barnen och låter mig vila. Han är verkligen helt fantastisk! Jag är så tacksam för att han står vid min sida. Jag har förstått att jag verkligen måste ta tag i detta och att det inte kommer försvinna av sig själv. ( man har ju hoppats på det) hoppats på att alla konstiga känslor man har snart försvinner. Men även om det är jobbigt att söka hjälp så inser jag att jag måste. Jag har lovat, och ska ringa på måndag, fick inte tag i vårdcentralen idag.
Åkte in till Neo, men vände ganska snabbt och sjukskrev mig, att prata med kollegor som upplevt samma och verkligen förstod varenda känsla. Älskade kollegor som kramade och tröstade. Jag har inte kunnat vara mer tacksam! Ska bara försöka vara och göra sånt jag mår bra av och som inte tar energi. Jag ska nog utnyttja ett av mina massagepresentkort som jag fick när jag fyllde. Hoppas det kanske finns tid i veckan innan midsommar.
Jag svamlar mycket, men jag har så svårt att sätta fingret på alla känslor. Men jag tar några timmar i taget, längre än så kan jag inte tänka för då blir det kaos i huvudet ♥
Tack för att ni finns och tack för att ni hjälpte mig förstå att det faktiskt var dags att göra något. Jag ska klara mig ur detta!
L o v e / A
12 reaktioner till “Jag ska klara mig ur detta!”
❤️❤️❤️
Det låter verkligen som att du har utmattningssyndrom. Det där me o bara gråta varstans närsom känner jag såååå igen!! O ibland kan det va en sån simpel sak som att man tar fram fel grej från kylen tex o man börjar gråta… Fortsätter man o köra på kan det bli utmattningsdepression. Så det är jätte bra att du tar tag i det, o att du sjukskrev dig. Ta hand om dig!!?
Va rädd om dig Angelica! Lyssna på din kropp och vad du klarar av. Ingen kmr att tacka dig när du tillslut når den där väggen. Kram till dig! ? /Tyras mamma Emma
Usch vad jag lider med dig. Har själv mått precis som du för några år sedan. Träffade en fantastisk läkare som lyssnade. Behövde dock aldrig sjukskriva mig då det precis som för dig hände just innan semester. Hade mått dåligt en lång tid men innan semestetn kraschade jag. Med hjälp av min man gjorde vi semestern till en återhämtning för mig. Har lärt mig lyssna på signalerna även om jag fortfarande känner efterdyningar av kraschen så mår jag så mycket bättre. Hoppas du får den hjälp du behöver av vården och ta tillvara på all ledighet du kan. Skönt att du har Rickard som stöd. Lycka till ?
Jag känner igen mig sååå och har med tänkt söka hjälp, men jag har faktiskt inte tid….. Jag var sjukskriven för ett par år sen för utmattningsdepression och har nog trillat dit igen 🙁 Jag är föräldraledig och känner att jag inte kan bli sjukskriven för då måste mannen ta föräldraledigt men jag hoppas på att kanske kunna få medicinen igen men det får vänta liiite till. Kramar
Har du kollat sköldkörteln? Ger i stort sett samma symptom som du har och speciellt efter graviditet. Har en nära vän som gick länge efter en graviditet med olika symptom som alla sa var naturliga efter en graviditet. Efter många turer kom de på att de var sköldkörteln som spökade. Vill bara i välmening se till att de kollar även detta. Många kramar
Ett tips, som jag fick av en kurator en gång, dock inte av samma orsak som du men hur som helst såntyckte hon att jag skulle skriva ner allt bra i livet på ett papper samt allt som var dåligt. Sedan skulle jag gå igenom orsakerna till att jag kände såhär.
Ta en kontakt med vc så du får prata med någon.
Stor kram!
Stor kram! Har själv varit i den situationen. Fick utmattningssyndrom 2016 och den kraschen glömmer jag aldrig, man får leva med sviterna efter en sådan sak. Ta hand om dig, du kommer må bättre senare. Tiden läker, även om det kan ta lång tid <3.
Ibland tror man kan fixa själen också.
Så mycket det har har hänt under året:
Fick barn/flyttade till ett nytt boende/renoverade huset när ni inte kunde leva där i misär/började på ett nytt arbete/sköter ett företag mm. Man ska vara så duktig.
Hur kan man klara allt detta? Inte jag iaf.
Så bra du gick hem från jobbet. Det gick inte längre…Det var stopp.
En viss period i livet mådde jag jätte-dålig. Fick sjukskriva mig, fick proffesionellt hjälp, gick i samtalsterapi och det var jobbigt i sig också.
Med tiden fick jag livet tillbaka.
Du fina rara människa ska du se att det blir bättre, även om man inte tror det.
Jag ska inte ställa någon diagnos här, då det finns ett flertal olika diagnoser med dina symtom. Sen vet vi inte om du skrivit mer. Man utgår ofta från sina egna erfarenheter och tror då att det är si eller så. Har du ont nånstans? Har du andra fysiska känningar? utmattnings/utbränd/trötthets/depressionssyndrom finns i många olika tillstånd så att säga och kan vara en del av en fysisk sjukdom. Hade jag varit du så hade jag åtminstone sökt en tid till vc så dom får ta lite prover och utesluta andra fysiska sjukdomar som kan ha samma symtom som psykiska. Jag skrev ju mycket tidigare redan att jag kände signaler att du skulle behöva dra ner och ta det lite lugnare och frågade om du hade råd att bara jobba med bara dina butik eller om du måste parallelljobba på neo för att ha råd. Ibland kanske det är värt att ha mindre pengar för att må bättre. Pengar har blivit så viktigt i dom flestas liv att livet glöms bort. Vi har fått 1 enda liv, 1. Det kommer inte tillbaka. Sätt dig ner och fundera vad som är viktigt i livet, ta bort allt du inte absolut behöver och gå ändå och ta lite prover. För är det en utmattnings/depression du är på väg in i, så vänta inte tills den såpade hissen slagit i botten. Den insmorda stegen utan steg är så tung att ta sig upp på igen. Lycka till och en stor kram till dig.
Om du har kopparspiral så kan den vara bidragande orsak också
Hur tokigt det än låter
Åh hade ingen aning, har du själv upplevt så? Har ingen kopparspiral, har inte vågat sätta in någon efter att en jag haft flyttat sig och det gjorde så fruktansvärt ont. Kram