När hela Sverige känns omskakat.

Precis krypt ner i sängen, sjukstugan fortsätter här hemma, trodde Line skulle vara feberfri då hon inte haft feber på hela dagen men så smög den sig på nu ikväll, precis som igår. Lilla gumman. Hoppas snart hon mår bättre, verkar vara många som är sjuka på förskolan just nu. Rickard har jobbat och fick sällskap av vår katt Zira.

Även Line klättrade upp och störde några sekunder. 🙂
Hennes morgonfrilla är inte att leka med 😀


Igår nåddes vi av den fruktansvärda nyheten om skjutningen i Örebro. Det känns så olustigt att detta händer så nära, en timme från oss i bil ungefär. Så nära. Man märker att sådana händelser djupa spår i oss alla. Det väcker oro, frågor och en känsla av maktlöshet. Många frågor från ens barn som ser och hör allt på nyheterna. Hur ska man förklara för dom vad som händer i vår värld och varför? När man inte ens själv vet hur detta ens kan ske

Idag när man lämnar sina barn på skola så känns det annorlunda. En klump i magen, en tyst oro som jag vet att många andra föräldrar också känner. Vi vill tro att skolan är en trygg plats, men när något sånt här händer blir man smärtsamt medveten om hur skör tryggheten egentligen är. Man kramar dem lite extra innan de springer in.

Sen när de kommer innanför dörren oskadda och glada, är man tacksam på ett sätt man inte tänker på en vanlig dag. Man håller om dem lite längre, lyssnar mer noga på vad de berättar, och känner en sån lättnad och tacksamhet. För någon annans barn kom aldrig hem igår. Någon annans familj lever i en mardröm.

Som jag skrev ovan så undrar jag återigen hur man faktiskt ska kunna prata med sina barn om allt utan att skrämma dom, hur gör ni?
Jag tror det viktigaste är att lyssna. Att låta dem ställa sina frågor och svara ärligt men lugnt. Tänker för de mindre barnen räcker det säkert bara med att säga att det ibland händer ledsamma saker men att dom är trygga här. Att vi vuxna gör allt vi kan för att skydda.

För de äldre barnen tycker jag det är lite svårare, de ser verkligen alldeles för mycket på sociala medier nu för tiden och man kan inte ”skydda” som på samma sätt från att se och höra om allt de hemska. Men även här tänker jag att det allra viktigaste är att finnas , att de vet att vi lyssnar. Kanske skingra deras tankar genom att göra något tillsammans som de tycker om, eller att de får visa något som tycker om och man på det sätter umgås och ger varandra trygghet.

Vi har pratat om detta nu ikväll, en av våra döttrar ville prata om det, är så tacksam att de öppnar upp sig, även om jag inte har alla svar , så försökte jag lyssna. Det som är tufft är alla dessa känslor som blossar upp hos dom, och vi pratade även om vad de sett i sociala medier och mycket rykten som sprids som inte är sant.. Vilken jäkla värld vi lever i… Att det ens är möjligt att en person kan genomföra detta och skaka om ett helt land. Flaggorna har varit på halvstång i vår stad idag och säkert runt om i hela landet.

Ta hand om varandra.
Kram / Angelica