Var finns hjälpen när man behöver den?

God kväll. några minuter över i ett kvällsbad, passar på o kika in här, shit vad ni är tålmodiga med mig <3 lovar mig själv att jag ska blogga oftare, men de måste komma spontant istället för ett tvång.

vet inte hur många av er härinne sol följer mig på instagram också? Eller läser ni mest här?
ska uppdatera lite kring mitt mående iaf.

förra gången jag skulle ha mens så var den försenad, alltså den är aldrig det förutom när jag är preggo, nervös till tusen, så jag lät det går extra dagar för jag vågade helt enkelt inte ta ett test utan inväntade mensen, den kom tillslut , dag 38 alltså 10 dagar sen, tänkte inte mer på det, blödde ganska mycket men det har jag också börjat göra efter Lucie . Hade mensen i fem dagar, sedan två dagar senare efter att den tog slut fick jag fruktansvärt ont i magen , låg vaken större delen av natten, låg på alla fyra och vaggade likt när jag hade eftervärkar, hemskt, vaknade upp dagen efter och hade väldigt ont, Rickard fick vara hemma från jobbet och ta barnen, jag kunde knappt röra mig, min första tanke var att jag hade en cysta eller liknande som kanske gått sönder? Upplevde det för typ 11 år sedan och hamnade då på akuten.. denna gången ringde jag till Gyn, förklarade mina problem och att jag ville ha en kontroll, att ha ont och inte känna igen sin kropp blir ganska stressande och jag kände oro. Kanske ska förtydliga att jag ej blödde när jag hade ont. Fick inte mycket hjälp av Gyn, de påstod att jag kunde ha ägglossning , vilket för mig känns konstigt då jag inte brukar ha så ont, men det kanske kan va så vissa månader, det kanske också påverkas av yttre omständigheter fick jag till svar. Jag skulle återkomma efter helgen om de inte blev bättre, jag fortsatte ha ont och började dessutom blöda igen på lördagen , fortsatte blöda ända till måndagen, ringde jag Gyn igen för att be om en tid, men fick till svar att de minsann inte hade några tider förrän i oktober och att detta inte klassades som akut. Jag blev så uppgiven, dessutom !! Har jag fått reda på att de skrivit saker i min journal som inte stämmer, saker de inte sagt till mig på telefon, får man ens göra så undrar jag? Kanske ska förtydliga att jag även tog gravtest som visade negativt.

sökte mig dagen efter vidare till en privat gynekolog, men dessvärre hade de också fullt även deras akuta tider var slut, så jag beslutade mig för att kontakta vårdcentralen, Gyn hade även sagt till mig att jag skulle göra det för att lämna ett urinprov. Sagt och gjort, jag fick iaf en tid till vårdcentralen onsdag förra veckan.. blev undersökt av en läkare som klämde och kände på magen, hon sa att mitt onda satt kring urinblåsa/livmodern, men mer än så kunde hon inte säga, hon tog urinprov och blodprover, hon gjorde även en gynekologisk undersökning, aldrig gjort det tidigare på vårdcentralen, och jag tycker det är hemskt jobbigt i vanliga fall när jag är hos barnmorskan exempelvis som jag känner mig trygg med, så att bli upphissad med benen i vädret på en vårdcentral, kändes så utlämnade hemskt , ensamt , förnedrande, hon kunde dessutom inte undersöka livmodern så egentligen va det ogjort, det sluta med att jag brast ut i gråt högt upphissad i gynstolen ( läkaren va så jäkla lång ) så hon höjde mig så fruktansvärt högt upp… usch jag grät som ett litet barn, som att allt bara sköljde ur mig…

Allt såg bra ut de hon kunde se och alla prover, så jag blev hemskickad med att ta Ipren och panodil! Helgen gick och det kändes ändå bättre tack och lov, vad det nu va kommer jag säkert inte få reda på men jag är så besviken på vården, att man inte kan få hjälp när man behöver det, som kvinna googlade jag ihjäl mig om både de ena och det andra.. ibland vill man bara få hjälp och få ett lugn… men det var svårt denna gång,

nu har jag dessutom börjat blöda igen, vet inte vad det står för, räknade ut att der endast är 20 dagar sen jag hade mens, men den kanske är tidig denna gång för att kompensera?skämtosido , men jag funderar på att boka in ett besök framöver hos privata Gyn ändå för att få en koll… så länge jag inte har ont kan det inte vara farligt tänker jag? Eller hur?
Min lilla gosunge hon växer, snart  blir hon 7 månader ,  kan inte fatta hur fort det har gått, har trott att hon alltid ska vara nyfödd, känner mig lite snuvad på mammaledighet pga Corona, man har mestadels varit hemma, men jag känner mig inte redo att gå tillbaka till jobbet, lite ångest måste jag säga,

den ständiga frågan just nu, vad ska jag bli när jag blir stor?

kram och tack för att ni läste ända hit! Puss