Jag har börjat på ett inlägg flera gånger idag men inte kunnat avsluta det. Nästan som skrivkramp. Jag har insett att jag i de senaste inläggen varit lite deppiga och idag var inte något undantag. Tänker att jag kanske borde hoppa över att skriva några rader när det mesta känns blä. Inte så trevligt att läsa kanske? Samtidigt så är det så livet ser ut nu, och det blir ju konstigt att försköna det hela eller hur? Jag skriver för min skull, tänk vilken grym dagbok detta är att gå tillbaka till. Det är ofta jag kan gå tillbaka och dubbelkolla saker jag är osäker på.

Jag känner mig nedstämd och lite deppig. Jag kan inte ta på vad det är exakt. Men jag tror att jag tänker och grubblar alldeles för mycket. Om en vecka är det dags för tillväxtultraljud för lilla mini igen. Försöker att inte vara orolig, men det går mindre bra vissa dagar. Jag funderar på hur hon mår därinne och varför hon är en liten pluttis? Undra om hon har gått upp något sedan sist, har hon gått upp tillräckligt för att följa sin kurva? Om hon inte har det vad händer då? Jag litar fullt på alla människor i vården som kikar och tar reda på hur hon har det. Tänkte jag även skulle fråga Marie om hon kan uppskatta vikt på henne när hon kommer ut.  ♥ Räknar ner dagarna nu.
Insåg också idag när jag tittade i gravid appen att idag är det 50 dagar kvar till bf. Det känns galet, ena stunden känns det som jag ska vara gravid för alltid, och andra stunden hinner jag inte med. Och när jag känner att jag inte hinner med så kommer mitt dåliga samvete, att jag inte hinner stanna upp och njuta. Ja ni hör ju själva hur förvirrad jag är i mina känslor. 🙁 Om jag knappt själv förstår, hur ska då någon annan förstå hur knasigt man mår? ♥

Tänk att man som förälder är ständigt orolig, från det att de gror i magen, tills resten av livet.  ♥

Jag ska försöka slappna av och släppa alla jobbiga tankar och sova ett par timmar, jag har faktiskt värmt min värmekudde som jag hämtade ut idag, skönt för mina stackars fogar, jag har vissa stunder svårt att röra mig. Jag har även börjat känna lite tryck nedåt och stickningar. Är det normalt redan? Eftersom jag glömt så mycket måste jag nog googla lite och läsa på.

Tack för att ni kikar in och orkar läsa ända hit trots ett och annat gnäll. Jag hoppas det ska ändras och att det blir bättre efter nästa vecka. Förhoppningsvis kan jag släppa det lite mer efter en andra koll.

Sov gott! Tack för att just DU kikar in här! ♥
Puss o Kram / Angelica