En olustig känsla!

God förmiddag! Hur har ni det? Jag tittar in lite snabbt och säger hej, just nu sitter jag och jobbar med massor papper , alltid lika tråkigt på något sätt, men inget man kan strunta i direkt. 🙂 jag ska fixa det sista innan det är dags för ett kvällspass på neo. Känner mig lite krasslig och snuvig, det bara kom över mig häromkvällen på två sekunder känns det som, så jag hoppas det försvinner lika fort som det kom. Jag hatar och vara hängig och snorig.

Träffade Nina igår igen, ( min undersköterska på Leonas förlossning) varje gång jag träffat henne så har vi pratat om att jag ska hospitera en dag på förlossningen, ni vet ju att jag skrivit om det tidigare. Men jag var känt en skäckblandad förtjusning… nyfikenhet. Blandat med känslan, hur är det att vara på andra sidan? Kommer man bli avskräckt? Men sen tänker jag, hur fint och fantastiskt det är. Just nu när jag jobbar på neo så stöter vi ju endast på de barn som är väldigt sjuka / förtidigt födda. Tänk att få se alla som det går bra för.. Det är ju verkligen magiskt att få barn. Så jag hsr bestämt mig för att jag ska våga gå bredvid och kika hur det är. Så jag hoppas vi får till det snart 🙂

Igår hände en liten märklig grej på Lowas dagis. Som gör mig väldigt besviken och även förbannad.

Rickard skulle hämta Lowa som vanligt, varpå hon ser honom i fönstret, springer och tar på sig sina ytterkläder och säger jag ska gå hem nu. Detta säger hon till en person som finns på hennes avdelning för att lära sig det svenska språket. ( jag uppfattar som att ingen ordinarie personal finns i närheten just då?)
Personen som hon säger till förstår tyvärr inte det svenska språket så bra, och jag tycker det är konstigt att hon ens låter Lowa gå ut genom dörren och stänga om sig utan att ha sett en vuxen som bekräftar att hon blir hämtad?
Rickard går iallafall in för att visa att det är han som är där och hämtar och försöker leta upp någon ordinarie personal, vilket han inte hittar. Han sätter sig i bilen och åker hemåt, jag är påväg hem från Linköping och pratar med honom i telefonen. När han berättar detta så diskuterar vi om någon ens uppfattat att Lowa blivit hämtad. Jag säger att jag tycker allt känns olustigt, så vi bestämmer oss för att Rickard ska ringa avdelningen bara för att dubbelkolla!

Han får då tag i en ordinarie personal, och säger ” Detta kanske är en lustig fråga, men vet du om Lowa har blivit hämtad?”
Personalen i andra änden svara då: ”Näe , Lowa har inte blivit hämtad ,hon är här.” Då har det gått ca 20 minuter från att Rickard hämtade Lowa tills att han pratar med personalen. Under 20 minuter har dom alltså ingen koll?
Vart blir det fel? Är dom så underbemannade att dom inte kan hålla koll på alla barn? Ligger ansvaret hos de personer som är där för att lära sig språket och inte kan det ännu?
Hur som helst så fick Rickard förklara att han hade varit och hämtat Lowa , men ville poängterad att detta inte är okej någonstans. Hur ska vi som föräldrar känna oss trygga när det känns som dom inte har någon koll? Barnen ska inte bara kunna gå iväg helt själva utan att någon har koll på vart dom tar vägen, vem som hämtar?
Tänk på alla dom som har personer i deras omgivning som inte får hämta barnen. Listan kan ju göras hur lång som helst.
Jag är så frustrerad och uppgiven. Detta är inte OK någonstans. Detta är andra gången jag känner mig otrygg att lämna mitt barn. Tyvärr har båda gångerna varit på Lowas avdelning.
Men jag funderar på om vi skulle ta detta vidare, prata med rektor , för sånt här får bara INTE ske. Hur hade ni gjort?

Nu ska jag slänga i mig lite lunch innan jag ska köra ett kvällspass på Neo. ♥

Hoppas ni får en fortsatt fin dag!