Det tog ett tag innan jag visste om jag skulle publicera gårdagens inlägg. Det kändes på något sätt lite läskigt att öppna upp sig, hur skulle responser bli? Skulle jag ångra mig för att jag öppnade upp och faktiskt visade hur jag mår? Jag känner inte igen mig själv, och efter all respons jag fått, Så ångrar jag inte en sekund att jag skrev det. Ni är verkligen så underbara. Jag har fått privata meddelande på instagram och Facebook från er som visar att ni finns. Det är alltid i hårda tider man ser vilka som finns vid ens sida.♥
jag kämpar på med mina känslor och en kropp som inte arbetar med hjärnan. Kroppen vill något helt annat, och det är läskigt att den styr. Benen är så trötta som spagetti. Hjärnan funkar inte som den ska och jag känner mig hjärntrött. Jag gråter hela tiden, I omgångar. Flera gånger per dag. Bryter ihop och behöver ha Rickard nära som tröst. Vad vore jag utan honom? Han ställer upp och avlastar mig, tar barnen och låter mig vila. Han är verkligen helt fantastisk! Jag är så tacksam för att han står vid min sida. Jag har förstått att jag verkligen måste ta tag i detta och att det inte kommer försvinna av sig själv. ( man har ju hoppats på det) hoppats på att alla konstiga känslor man har snart försvinner. Men även om det är jobbigt att söka hjälp så inser jag att jag måste. Jag har lovat, och ska ringa på måndag, fick inte tag i vårdcentralen idag.
Åkte in till Neo, men vände ganska snabbt och sjukskrev mig, att prata med kollegor som upplevt samma och verkligen förstod varenda känsla. Älskade kollegor som kramade och tröstade. Jag har inte kunnat vara mer tacksam! Ska bara försöka vara och göra sånt jag mår bra av och som inte tar energi. Jag ska nog utnyttja ett av mina massagepresentkort som jag fick när jag fyllde. Hoppas det kanske finns tid i veckan innan midsommar.
Jag svamlar mycket, men jag har så svårt att sätta fingret på alla känslor. Men jag tar några timmar i taget, längre än så kan jag inte tänka för då blir det kaos i huvudet ♥
Tack för att ni finns och tack för att ni hjälpte mig förstå att det faktiskt var dags att göra något. Jag ska klara mig ur detta!
L o v e / A
