Tänkt kika in här flera gånger men jag har inte riktigt haft ork. Vardagslivet har kommit emellan helt enkelt som det kan göra ibland. Jag har inte heller mått riktigt hundra. Vissa dagar känns det bara som att man har en hand kring halsen som stryper en långsamt. Ångest som jag inte kan ta på.

Har börjat få katastroftankar , målar upp bilder i huvudet på saker som kanske eventuellt kan hända… och hur jag ska reagera i de eventuella situationerna. Låter ju helt sjukt egentligen, och jag blir så trött på mig själv att jag känner så ?‍♀️ Hoppas det försvinner snart, jag tycker det är lite läskigt att skriva så öppet till er, skulle kunna gå djupare in på det hela, men eftersom jag inte hundra exakt kan ta på alla mina känslor känns det svårt och läskigt. Försöker arbeta med mig själv, att leva i nuet och inte måla upp bilder på sånt som eventuellt ska hända… det tar så galet mycket energi från mig.

Imorgon ska jag fortsätta måla om i Leonas rum. Det har varit på paus i ett par dagar, stressar inte, men bilderna ovan är innan jag började måla beiget, o det blir SÅ bra ser jag nu, tur det 😉

Snart ska vi förbereda för andra chansen i mello, helgens höjdpunkt enigt barnen ♥ lovar att försöka uppdatera er lite bättre!

Tack för att ni kikar in här och lämnar era avtryck! Puss