Tänkte skriva några rader till er.
Haft några riktigt tråkiga dagar där jag känner att jag inte mår speciellt bra.
Tycker det är fruktansvärt jobbigt och utlämnade att skriva om det. Men jag tror också det är viktigt att vi höjer och nämner detta och får det lite mer normaliserat än vad det kanske är idag. Jag kan iallafall känna mig så otroligt liten och ensam i det. Det kan ju inte bara vara jag som lider av vad jag tror är grov pms?

Jag märker exakt när det snart är dags för mens, jag har verkligen inget tålamod denna tid, jag känner mig så ledsen , arg och kort stubin. Helst under denna period vill jag bara ligga under täcket och tycka synd om mig själ, och fulgråta en skvätt.
Men det vet ju alla ni med barn att det är ju inte verkligheten, man har ju sina måsten, och dessutom känns det som att barnen har superkoll på att man inte är på topp, och är då lite extra busiga eller extra på mig känns det som. Ordet mamma eskalerar. Men i nästa tanke så tänker jag att det handlar om att jag inte har samma energi och ork eller tålamod. Får dåligt samvete av att jag inte har det och gråter en skvätt för det. Känns som ett dåligt ekorrhjul som snurrar och det slutar med att allt är fel.

Det är dessutom en tuff tid vi lever i för alla, jag tycker det är supersvårt att hitta på något. Jag vet inte om vi hade gjort supermycket ändå , men just nu tänker man hela tiden på vad man kan göra och inte. Jag vet inte om jag är extremt löjlig men jag vågar knappt åka till en annan stad i vårt Sverige.
För att jag känner att det är onödigt typ. Vi klättrar på väggarna här hemma och går på varandra, det gör säkert inte heller saken bättre. ♥
Rickard har haft några veckors semester, nu ska han jobba några veckor o sedan ska han va ledig igen. jag längtar. Något jag bestämt mig för är att försöka ge mig själv lite mer egentid när han är ledig. Jag är SÅ sjukt dålig på det.
Men jag tänker att jag kommer bli en bättre mamma långsiktigt om jag får lite egen tid. Men jag får ju liksom dåligt samvete om jag gör något för mig själv, ja ni hör ju själva hur knasigt mina tankar går.
Tror jag vet vad jag behöver göra , men det är svårt. Dessutom har jag otroligt höga krav på mig själv, känslan att inte räcka till eller duga. Man blir påverkad av många faktorer utifrån, och man känner att man inte duger när man inte ”lever” upp till det andra levererar. Där allt känns så förbaskat perfekt.
Men bakom fasaden måste det också finnas kaos precis som hos oss tänker jag .

Nu är det upphåll från regnet och vi har precis varit i svampskogen, det var mysigt att komma hemifrån en stund, vi hittade lite av skogens guld innan det blev dags att åka hem igen, tålamodet var inte jättestort hos barnen, efter en stund ville de hem och mysa i soffan! 🙂

Hoppas ni uppskattar mina små inlägg. Tycker det är svårt att uppdatera när man inte är på topp. Vill ju sprida glädje och inte dra ner stämningen. ♥

Kram o tack för att ni kikar in här, ♥
/A