Jag känner mig så ledsen. Jag bröt ihop totalt, det kändes som att hela världen rasade samman..
Idag var dagen då jag skulle träffa läkaren på US i Linköping, som ni vet så har ju jag inte sett fram emot det här besöket eftersom jag varit så nervös inför kortisonsprutan. Rickard var med och det kändes tryggt.
När vi väl kom in till läkaren så pratade vi lite, hon kliade sig lite fundersamt och det finns egentligen inget konkret som dom kan fastställa, gör vi detta så kommer du bli bra. Det har jag vetat om sedan länge, att dom inte riktigt vet vad det hela beror på. Min sjukgymnast som jag har i Linköping kom också in och tittade. De kikade tillsammans på min ”utbuktning” och eftersom röntgen aldrig visat något fel på skulderbladet så beror utbuktningen på att muskeln bakom har förtvinat, så denna måste jag med andra ord träna upp igen. ( o va jag förstod så berodde detta på att jag fått kortison där)
Sedan var det dags för att ta denna jäkla spruta. Jag har ju gjort det en gång tidigare och vet hur det kändes den gången.. men denna gången var hundra reser värre.. Jag bara kände hur jag fick panik, Rickard höll mig i handen, sjukgymnasten försökte prata med mig under tiden. Men det gjorde så JÄKLA ont att få sprutan rakt in i axelleden. Jag grät, kunde inte andas och hyperventilerade. Usch aldrig mer vill jag göra detta.
Efter att jag fått sprutan så kom det även in en överläkare. Jag vet att han också är lite insatt i mina problem och det var skönt att träffa honom. De förklarade att de kollat på mina röntgenbilder men att dom egentligen inte vet om dom kan hjälpa mig mer än vad de redan gjort. Det som kommit fram när vi gjort röntgen är att min axelskål har en annorlunda form. Det som läkarna funderat på är om mina besvär bak i skuldran beror på detta. De diskuterade väl egentligen lite högt tillsammans med mig, vad dom egentligen kan göra för mig.
Det som dom kan göra är att gå in och operera skålens form. Detta är vad jag förstod på läkaren en ganska stor operation, och de vill gärna inte in och operera i onödan.
Och eftersom de inte kan garantera att det blir bättre efter en operation så ser det ganska mörkt ut. Men de har övervägt att prata igenom detta med deras ”team” så får vi se va de kommer fram till…
Jag frågade överläkaren om jag behöver vänja mig vid att leva med detta.. Hans svar blev kort och gott..
Ja……
Där och då brast det igen, jag kunde inte hålla tårarna borta. Att få det hela definitivt att vi kan inte göra mer. Det gör så jäkla ont!! Man har ändå haft hoppet kvar att det ska bli bra, men efter idag så insåg jag att jag kanske faktiskt måste börja acceptera att det kommer vara såhär, och leva mitt liv utefter det. Så hur gör man det då utan att känna sig värdelös?
Vi avslutade besöket med att trots allt försöka tänka lite positivt, det är ju ingen dödlig sjukdom och det finns de som har det mycket värre. Så jag ska försöka tänka positivt, det kunde varit värre. Men det är jobbigt att vänja sig att leva med en kronisk värk..
Men jag tänker ha en riktig tycka synd om mig kväll och äta massor choklad. Det är jag värd.
Jag ska komma ut ur detta starkare.
Tack för att ni finns! ♥
8 reaktioner till “Besöket på US slutade inte riktigt som jag hade tänkt mig…”
haha ja ärligt, det är ju faktiskt jättejobbigt att vara så velig, jisses liksom. 🙂 Kul och skönt att inte vara ensam om det i alla fall. 😉
Men shit vad hemskt angående läkaren och värken. Hoppas verkligen att det ska gå över och försvinna helt och hållet!! 🙁
Håller tummarna för dig och önskar dig en fin kväll.
(ska du med till Underbara barn mässan som VIP bloggare?)
Vill bara skicka en STYRKELSE Kram
Varma kramar och all styrka till dig ❤️
Ät choklad nej, frossa i choklad, det är du så väl värd.
Kram
Men älskade du! Det kommer bli bra, du är STARK! Puss
Jag lider med dig! Hemskt att du inte kan få hjälp och så en elak spruta på det (hatar sprutor). Ge inte upp hoppet än! Det kanske fortfarande finns hjälp att få!
Choklad är verkligen en bra medicin! Det är du verkligen värd efter allt!
Många kramar och massor med styrka!!
http://blogg.loppi.se/mammalinda/
Hej! Jag har precis börjat läsa din blogg, och tycker verkligen synd om dig som har värken.
Jag blir lite nyfiken på vad det är för problem du har i axeln och vad det ger för smärtor för dig. Jag själv har axlar som subluxerar så fort jag rör dom, vilket läkarns tror kan vara orsaken till att jag har kronisk värk i nacke och huvud sen 10 år tillbaka. Nu är det prat om operation, ska komma till en sjukgymnast på ortopeden för bedömning. Skulle vars intressant att se om vi har liknande problem. Har aldrig stött på någon tidigare med såna axelproblem, och det kan vara skönt att byta erfarenheter. Hoppas du inte tycker jag är okänslig eller så som skriver detta. Jag kan verkligen sätts mig in i din situation med läkarbesök osv. Det är ett h-vete.
Många kramar!
Hej! Vad roligt att du hittat hit, välkommen! 🙂
Problemet i min axel som dom hittat via röntgen är att min ledskål har en ”annorlunda” form, vilket medför att jag inte har full rörlighet i min arm. De vet inte varför skålen har en annan form, antagligen är jag född så eller så har jag ”skadat” den, men jag vet ju inte om att jag skadat den någongång så …
sen sitter inte min smärta i axeln, utan min smärkta sitter bak i skuldran…
De vet inte säkert om det beror på min axels form.. men jag tror själv det kanske har bidragit till att jag belastat fel osv. Men det är svårt att försöka ställa diagnos när läkare knappt kan säga till hundra.
Jag lider verkligen med dig att ha ständig värk, usch.. och i så många år också, men skönt att de ändå ska kolla upp det nu..
Jag tar absolut inte illa vid mig av din kommentar, jag tycker också det är skönt att hör att andra har problem, som sagt, att leva med värk är ett helvete.. 🙁
Hoppas att bedömningen hos läkare och sjukgymnast går bra, håller tummarna för dig! <3
kramar
Synd att du inte ska med, men förstår att ibland är det mycket annat som ska hinnas med. 🙂
Nu bor vi inte i samma stad men kanske ses någon gång ändå. Skulle vara trevligt. 🙂
Hoppas du får en fin torsdag vännen.
KRAM