Dagens tillväxtultraljud och nu är vaggan ihopmonterad.

Nu tänkte jag uppdatera er lite kring tillväxtultraljudet som jag var på idag. Att det är en envis liten tjej där inne är inget att tala om, varje gång vi varit på ultraljud så blir hon alltid lite sur och Marie får verkligen ha tålamod så hon kan få till alla värden hon behöver. Hon är så gullig. Jag kommer sakna att gå till henne. Även om det inte är roligt att behövt gå extra gånger för att dubbelkolla så allt är rätt så känner jag mig väldigt trygg i hennes händer. Hon är så noggrann och duktig, jag tror inte hon riktigt själv förstår hur duktig hon faktiskt är på sitt jobb. ♥
Eftersom Rickard jobbade idag så fick mamma följa med på ultraljudet. Det var mysigt att få dela stunden med henne och hon fick se på lillan för första gången, det kom tårar på henne, Lilla älskade mamma. Hon fick även se hur hårfager våran lilla tös var och jag tror hon fick lite flashbacks när jag föddes med mycket hår på huvudet.

Det är väldigt skönt att ha gjort detta TUL, ni vet ju att jag faktiskt varit lite orolig över det, hur mycket har hon egentligen växt. Men Marie lugnade mig ganska så snart, det ser ut som hon har växt på sig riktigt bra på dessa två veckor. Tack gud. Sist vägde hon 1600gram och idag vägde hon 2067gram. Hon ligger fortfarande lite på minus men nu på -11% vilket anses som normalt och vi behöver inga fler kontroller. Vilken lättnad. Jag kände hur en sten föll från mitt hjärta. Duktig tjej att vuxit till sig, hon följer sin kurva och det är huvudsaken. Hon hade även borrat ner sig riktigt ordentligt med huvudet mot när vi var sist. ” Jag skulle nästan behöva göra ett vaginalt ultraljud eftersom hon ligger så himla långt ner” . Vi undersökte även om hon fixerat sig, när man fått barn tidigare är det inte så vanligt att barnen fixerar sig ordentligt förrän förlossningen drar igång. Men hon ligger riktigt långt ner och huvudet var lite ruckbart. Men det är typ en omöjlighet för henne att vända sig med rumpan ner. Nu ska hon bara växa till sig lite, sen är hon redo att komma. ♥ Jag frågade även vilken vikt som uppskattades vid födseln och den hamnade på 3200g. Så ungefär lika som Lowa, hon vägde 3310gram när hon kom ut fem dagar för tidigt.

Men någon ny bild på henne fick vi inte idag, vi fick ge upp även om vi kämpande. Hon var för envis, hon vägrade visa upp sig i profil, tuttade på fingrarna och for runt alldeles för mycket. Så det får duga med gamla ultraljudsbilder. Men vi har så många fina så jag är mer än nöjd, och huvudsaken är ju att hon har det bra därinne. ♥

Att lilla L vuxit till sig i magen firade vi med att hämta ut vaggan och bygga ihop den. Barnen ville gärna vara delaktiga. Jag hjälpte inte till så jättemycket, utan det var mest Rickard och barnen, och den blev riktigt bra. Passar perfekt vid min sida säng. Jag ska fota lite imorgon när den står färdig. Nu måste jag bara köpa lite bäddset osv så jag riktigt kan boa in den. Känner mig väldigt nöjd med den. Den var precis så snygg och rejäl som jag trodde.

Det blir bara mer och mer verkligt att vi snart ska ha en liten bebis hos oss. En liten skräckblandad förtjusning. Hur kommer systrarna reagera när bebis väl är här tillexempel? Det är många tankar och känslor. Men jag känner mig taggad och peppad inför kommande förlossning. Ingen rädsla ännu 😉

Dock har jag något fruktansvärt tryck nedåt och det måste ju bero på att hon lagt sig så pass långt ned? Sen har jag även en hel del förvärkar nu ikväll och mina stackars fogar är inte att leka med längre 🙁 Jag behöver nog tänka om lite gällande uppgifter på jobbet, samt att jag ska ringa upp till mödravården imorgon och prata med dom om det finns något jag kan göra för att slippa ha så ont. ♥

Tack för att ni kikar in här varje dag. Imorgon är sista dagen med jobb. Den blir lång som avslutas med mingelkväll. Sen tar vi långledigt.

Puss & Kram Angelica