Vardag

Älskar man sina barn mindre för att man lämnar dom på förskola/fritids?

God förmiddag. Sovit illa inatt också. Två nätter i rad har jag vaknat och sen inte kunnat somna om. Ligger och vänder och vrider i timmar. Tankarna snurrar runt i huvudet givetvis. Jag har försökt släppa saker, men det är svårt att släppa. Dags för TUL idag och det ska bli intressant och se hur mycket hon väger idag, lilla snuttan. Tänk på mig kl 11:45. ♥

Fixade iordning en söt liten påskkärring imorse innan dagis. Hon var nöjd men tyckte att hon såg ut som farmor. Haha , dessa roliga kommentarer från henne.

Påtal om dagis eller förskola kanske jag ska skriva? Stör sig folk fortfarande på att man säger dagis?
Hur som, kom in på en artikel igår angående att föräldrar lämnar sina barn på dagis och har “egentid”. Alltså ärligt finns det folk som gör så?
Jag blir hur som helst frustrerad när jag läser sånna artiklar, där man påstår att vi föräldrar som har våra barn på förskola/dagis i stortsätt är sämre människor än andra. Ni kan läsa hela artikeln HÄR.

Att vi föräldrar är viktigast för våra barn är väl en självklarhet, eller är det inte det? Det är det för mig iallafall. Men jag som mamma måste också kunna försörja mina barn, och detta gör jag genom att jobba. Hur ska vi annars få mat på bordet och tak över huvudet? Jag har inte möjlighet att vara hemma med mina barn i fyra år utan att lämna dom på dagis. Hur många människor har det? 
Ska vi som arbetar och sliter och gör allt för barnen behöva känna skuld när vi lämnar dom på dagis? Jag upplever inte att de har det dåligt när de är där. Tvärtom, de knyter kontakter med andra barn i samma ålder, utvecklas och har roligt. Vad är det som är så smutsigt med det? Jag blir så fruktansvärt upprörd. Att man i dagens samhälle som förälder ens ska behöva ha dessa känslor.
Jag är egen företagare. Man jobbar i stortsätt jämt dag, kväll , natt. Men jag väljer ändå att låta barnen börja 8 på morgonen och gå hem senast 16 om dagarna. För att jag tycker att vi i nuläget kan göra så. När bebis kommer , så kommer jag fortsätta att arbeta. Jag kommer tyvärr inte ha möjligheten att vara 100% föräldraledig som när man är anställd.. Detta är inget jag känner är jobbigt, det är våran verklighet. Jag trivs med mitt arbete och jag vet att det kommer bli bra. Och detta betyder inte att inte inte vill vara med mina barn eller älskar dom mindre än andra föräldrar älskar sina barn. Det har alltid sina för och nackdelar med allt. Fördelen med att vara egen är att man är mer “fri” och att man kan ta strödagar när barnen har studiedagar tex. Och under semestertider så kommer våra barn vara hemma de fyra veckor som skola/förskola stänger. Det är jag glad över att vi kan göra. Det är inte alla föräldrar som kan göra så. Det finns dom som inte har något val utan måste lämna sina barn på sommardagis/sommarfritids, på platser de aldrig varit på med ny personal. Men de föräldrarna har ju inget val enligt mig, man lämnar inte sina barn bara för att få “egentid” det är helt skruvat. Jag blir så fruktansvärt irriterad över hur samhället är och hur folk beter sig. Höjer sig själva för att de är hemma med sina barn tills de är 4-5år gamla, hur överlever ni ekonomiskt? Det undrar jag. Sen tycker jag det är sjukt att man som förälder kan bli ifrågasatt. Det borde inte ens finnas på kartan. Man lämnar sina barn för att man måste jobba inget annat.
Känner mig riktigt preggoupprörd hörrni. Vad tycker ni om detta?

Uppdaterar er i eftermiddag om hur det gick hos barnmorskan på TUL. ♥

Kram / Angelica

4 kommentarer

  • Angelica a

    Jag förstår mig inte på folk! Klart att man måste jobba och så, inte lämnar man för att få egentid (hoppas jag).
    Men jag blir också ifrågasatt för att jag vill ha min dotter hemma när bebis kommer. Min dotter blir snart ett och bebis är beräknad om 2 månader. Då vill jag ha dem hemma tillsammans, min man ska också vara ledig. Men där blir jag ifrågasatt för det är ju så bra med förskola för barnen. Hon kommer såklart att gå på förskola men inte förrän lillasyster/lillebror också börjar. Det tycker vi är bäst för oss ?
    Alla måste väl få göra vad de anser är näst för sig själva?
    Ha det fint!

  • ★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare & doula ★

    Tror alla människor gör sitt bästa utifrån sina förutsättningar. Man ska vara försiktig med att döma någon utifrån sin norm tänker jag, för alla har ju olika norm :). Alltså det är upp till var och en, sen kan jag tycka synd om barn som aldrig får vara ledig. Inte så att jag tror föräldrarna gör fel på något sätt utan för att det nog inte är roligt att få vara på ny förskola/fritids på sommaren. Men föräldrarna har ju inget annat val och då är det ju så. I slutändan tror jag inget barn kommer bråka med sina föräldrar för den saken :).

  • Jennifer

    Fast det handlar ju om de föräldrar som lämnar barn på förskolan och åker och shoppar, fixar naglarna etc. Jag har varit med om, när jag jobbade på förskolan, att en förälder gick hem och la sig efter jobbet ist för att hämta sitt barn. Som hämtar sitt sovande barn klockan 18 på förskolan, när vi hade personalmöte. (Vi hade såklart ringt innan men inte fått svar).
    Så du behöver absolut inte ta åt dig. ? Jag tror att de allra flesta vill vara med sina barn, men ser allt för många som lämnar i “onödan”. Som man faktiskt måste påminna vikten av barnets tid med föräldrarna, och det förespråkar jag alltid framför förälderns egentid. Men eftersom du alltid ser till barnets bästa, och som du skriver, låter dem gå så korta dagar som möjligt, så är inte artikeln riktad till er. ❤ stort lycka till med bebis! ?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.