God kväll. Kikar in och vill säga hej till er, så roligt att ni saknat mina små inlägg, lika mycket som jag saknat att skriva till er ! ♥Bjuder på en liten uppdaterad bild av våran tjejliga. Lilla Lucie, tänk att hon hunnit bli fyra månader drygt. Tiden verkligen springer iväg; hon väger redan 7320 gram, och är 62 cm lång. Hon är en riktig liten gobit som man bara vill gosa ihjäl sig med typ.
Vill bara stanna tiden för goset, försöker verkligen njuta till Max. Tänk om det är sista gången man upplever detta bebisgos? Den tanken ger mig dock lite panik, man får se hur framtiden ser ut, kanske blir det en liten bebis till framöver. Hur många barn har ni? Och känner ni er nöjda? 🙂 ♥
Det händer mycket så himla fort!
Just nu har Rickard semester, det är mysigt att ha honom hemma. Dock är jag inne i en liten period där jag känner mig lite nere, jag försöker ta reda på vad den största orsaken är, men jag vet inte just nu. Egentligen tror jag inte det är något stort eller speciellt, utan kanske bara att man varit hemma väldigt mycket och börjar klättra lite på väggarna. Försöker som sagt göra lite små dagsutflykter nu är tillomed det svårt med tanke på att det regnar mest hela tiden.
Rickard kommer gå tillbaka och jobba ett par veckor snart och sedan kommer han vara lite pappaledig om några veckor igen, då hoppas vi att det blir bättre väder ♥
Rickard gillar verkligen att stå i köket, och det är något som jag verkligen uppskattar, att slippa laga mat ( jag är typ , sämst på det) så därför är det underbart att han tycker om det, dessvärre åker jag ju på att oftast ta disken då =p men så länge jag slipper laga mat är jag ganska så nöjd.
Leia brås nog lite på sin pappa, hon gillar också att stå i köket, mest bakar hon dock. Men igår hjälptes de åt att laga hemmagjord pizza, på napolitanskt vis, det har vi aldrig testat tidigare, och degen skulle jäsa i fem timmar i rumstemperatur. Så de förberedde degen skapligt på dags , så låg den sedan och jäste länge på köksön.
I fem timmar låg degen och jäste!
Sedan bakades degen ut och vi bakade pizzan på pizzasten i ugnen igår.. Det är förbaskat gott. Jag tycker man märker skillnad på att baka på pizzasten eller på vanlig plåt.
De bakade både vanliga pizzor och även nutellapizza till efterrätt, alltså det var verkligen SÅ gott.
Pizzadegen blev fluffig och kanterna runt om blev riktigt fluffiga, upphöjda och goda!
Har ni inget för er nu när det regnar så mycket, så tycker jag absolut ni ska testa och baka denna pizza.
Här kommer receptet!
Napolitansk pizzadeg
4 gram färsk jäst ( 4 g motsvarar ca 1 tsk färsk jäst)
700 gram vetemjöl
5dl vatten
2tsk salt
2msk olivolja.
Gör såhär:
Smula ner jästen i en bunke eller i degmaskin med degkrok.
Tillsätt mjöl och vatten, blanda på låg hastighet i fem minuter.
Tillsätt sedan saltet och olivoljan och blanda ytterligare i fem minuter på medelhastighet.
Lägg sedan upp degen på ett bakbord. Dela upp i fyra delar och rulla ihop till jämna bollar.
Gnid in degen i olivolja och låt sedan jäsa i 4-5 timmar i rumstemperatur eller 12-24 timmar i kylskåp. Vi lät den jäsa i rumstemperatur.
Rickards egna Tomatsås:
1 burk finkrossade tomater
2 st vitlöksklyftor
0.5 tsk vitvinsvinäger
2 tsk socker
salt & Svartpeppar efter tycke och smak
Samt lite finhackad färsk basilika också efter tycka och smak.
Dekorera sedan er pizza med vad just ni vill.
Gräddas i ugn på 250 grader 8-10 minuter. ♥
Låt smaka! ♥
Sedan gjorde vi även nutellapizza till efterrätt, SÅ himla gott!
Hoppas ni gillar detta tips.♥
Önskar er en fin kväll!
Kram
3 reaktioner till “Hemmagjord pizza på napolitansk vis, uppdaterad bild på tjejerna! ♥”
Hej!
Jag skulle gärna försöka få ett tredje barn men får panik vid tanken av att barnet kanske inte är friskt, hur åsidosatta mina två andra barn skulle bli då. Det hindrar mig fast jag egentligen vill. Kände du så och hur ska man hantera dessa rädslor? Är så rädd att förändra livet för hela familjen när vi har det så bra nu….
Hej! Mysigt att försöka skaffa en till liten bebis. Jag förstår dina tankar. Jag kände så nu när jag väntade Lucie, mycket känslor som kom upp eftersom jag jobbar på neonataliva( tar hand om förtidigt födda bebisar och svårt sjuka nyfödda) Jag hade mycket järnspöken, men sen försökte jag att inte överanalysera, lättare sagt än gjort jag vet. Jag försökte tänka att jag inte skulle oroa mig i onödan ytan försöka ta allt som det kommer, jag försökte ta en dag i taget för att inte bli totalt nojig, och det gick faktiskt väldigt bra. Det är rent statiskt väldigt liten del som det händer något mer, oftast föds friska barn <3
Om ni känner att det är rätt för er att skaffa ett till barn så tycker jag att ni ska våga <3 Det är så fantasiskt att uppleva det igen och på något vis förstår man inte sen efter hur livet såg ut innan den bebisen föddes.kanske ett svamlande svar, men hopps det hjälpte något.
Tack för att du kikar in här!
STOR kram och lycka till.
Tack för svar! Samtidigt som man får försöka bortse från sina rädslor så måste man ju tänka på hur man skulle hantera att hamna i situationen om barnet skulle vara sjukt på något sätt och det är jag så otroligt rädd för, att inte kunna knyta an, att krisa totalt och känna att livet är förstört. Du som jobbar på neo, hur brukar familjerna reagera och klara livet efteråt? Hur fixade du det som ser så mkt hemskt? Hur orolig man än är så går det väl inte att förbereda sig genom att oroa sig gissar jag.. Onödig energi men så svårt!